Bild: Stock. XCHNG 

I en vag och trött liten krönika smyger Lotta Gröning in ett stänk sådan där oreflekterad lärarbashing som lätt sprider en unken lukt över en hel yrkeskår. Aftonbladets debattledare lyfter fram att "fel lärare kan förstöra väldigt mycket för en elev" och att "varje elev som lämnar skolan utan betyg är också ett misslyckande för läraren".

Visserligen garderar sig Aftonbladets debattredaktör med påståendet att skolans största problem är den låga lärartätheten och uppmanar sedan oss alla att fundera över varför det går så illa för många barn i skolan.

Jag kan garantera Lotta Gröning att det finns få ställen där man bryr sina huvuden, vänder ut och in på olika lösningar, lägger ned en fruktansvärd massa obetald tid på frågan om hur Pelle, Lisa, Kalle eller Maja ska må bättre och lära sig mer. Om redaktören bett en lärare skriva ett inlägg om frågan hade det förmodligen blivit betydligt mer insiktsfullt och tankeväckande än hennes egna ihoprafsade höftskott.

Ett tips till dig Lotta Gröning, är att inte gå in på okänd och svårgenomtränglig mark när du är trött och snabbt måste få ihop morgondagens drapa. Skriv något glatt och tokigt istället! Nästa gång tycker jag annars att du kan skriva om hur varje tragiskt dödsfall är ett personligt misslyckande för läkaren, hur enskilda socialarbetare kan göra stor skada för vissa hemlösa etc.

Men det tror inte jag att du kommer att göra. Det handlar om en respekt för dessa yrkesutövare, en respekt som gör att man drar sig från att uttrycka sig om dem i svepande ordalag. En respekt man inte har för lärare.

Kettil Mannerheim