…själv funderar jag på att införa skampåle. Det behövs. På lärarkonferenserna.

Publicerad 18 augusti, 2010

När jag frågar mina elever om vilken typ av skola de vill gå i är svaren entydliga. Våra elever vill ha tydlighet. Dörren ska stängas mitt framför näsan på den elev som är en minut sen. Inge dalt. De vill ha massor av betygssteg och tidiga betyg, helst när man ligger i mammas mage så man vet vem man är. Plugg ska ge MVG. Många prov. Svåra läxförhör. Gärna utifrån poäng (Du kan 19 av 30!) och hurra för ordningsbetyg. Läraren ska föreläsa. Eleverna sitta tysta och lyssna. Hårda tag. Tydliga ramar. De som stör och inte vill plugga ska bort, ut, iväg någonstans och skämmas…

Ibland opponerar sig någon liten elev, ofta en tjej, och ofta en ordentlig och smart tjej med höga betyg:

-Men vi är väl människor, inte maskiner. Jag tycker att det är viktigt att läraren är mänsklig och schysst, kan förstå mig om det är något som händer som gör att jag just idag inte orkar och kan…

Hon blir dock genast nedskriken av de övriga. De som vet hur det ska vara och vurmar för hårda tag. Litet stryk har ingen dött av.

Skulle jag dock försöka använda den metod som majoriteten av mina elever förordar skulle jag få stora problem som lärare. Det vet jag efter tio år i skolskutan.

Det som däremot alltid fungerar är när man skapar ordning och reda tillsammans med eleverna, när man som lärare ser skillnad på ett kreativt kaos med övergripande lärarkoll och ett totalt undervisningshaveri, när man lyckas få eleven att förstå att kvalitativa kompetenser knappast går att gradera på en mätsticka, att ingen demokratisk arbetsplats i världen kan förorda en dispot som ledare, att en verkligt bra arbetsmiljö är kreativ och självgående, att visst kan jag föreläsa dygnet runt men det verkliga lärandet sker ofta när man blandar lyssnande med aktivt görande.

Hur skulle du själv vilja ha din arbetsplats?

Men den bilden verkar vara alltför komplicerad för svenska folket.

Eva-Lis Sirén menar att de politiska utspelen präglas av kortsiktighet.

– Den svenska skolan är ett slagfält för partierna, säger hon. Det finns ett intresse av att profilera sig, snarare än att ta ett långsiktigt ansvar.

Jag kan bara hålla med henne. Vad är det egentligen för dumheter som våra politiker lägger kraft på att diskutera. Elitklassefrågan verkar vara viktig. (30 klasser berörs!) Så också ordning och reda, kepsar och mobiler, burkor och behörighet och betyg och disciplin. Mindre roligt att ta upp är vilken kunskapssyn vi bör ha, alla speciallärare som vi behöver, galna vinstintressen som urholkar vår verksamhet, vårt skriande behov datorer, av bra skolmat och bibliotek som innehåller en bibliotekarie och fler böcker än fem. Och varför är det ingen, INGEN politiker som säger något om att läroplanerna faktiskt är stockkonservativa och skrivs av gubbs och gumms med det ena benet i graven och näsan över läroböcker från 70-talet. Våra elever kan som det ser ut med dagens remissförslag skriva alla sina ”uppsatser” med fjäderpenna utan att det bryter mot någon skollag. ”Internet vasaduattdethettesadu?” Fruktansvärt.

Det är dags att vi ser igenom de populistiska dumstrutsfrågorna som allvarligt talat inte är något problem över huvud taget i den svenska skolan. Jag lovar svenska folket: jag har inga som helst problem med några mobiler i mitt klassrum, mina elever sköter det hela mycket diskret och bra! Däremot brukar det ringa något fördjävligt på lärarkonferenserna på tisdagarna vilket stör en smula om jag ska vara ärlig.

Kanske blir det politikernas nästa favoriämne, vem vet?

Filippa Mannerheim

Dela detta med andra:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks

5 kommentarer till “…själv funderar jag på att införa skampåle. Det behövs. På lärarkonferenserna.”

  1. Claes Andersson

    Hej Filippa
    Jag är med och skriver kursplanerna nu. Läroplanerna skrivs inte direkt om denna gången. De flesta i ”min” grupp på gymnasiet är under 40 och vissa bara i 30-årsåldern. Hur unga ska de vara för att du ska tycka det är OK?
    Tror du inte det är bra att erfarna lärare också är med och skriver kursplaner?
    Vänliga hälsningar / Despoten Claes Andersson, samordnare NA-programmet Gy11

  2. filippa

    Hej Claes!

    Åh, vad glad jag är för din kommentar!!! Och det låter perfekt för min del att det är många unga, gamla och medelålders i härlig kompott – först då kan det bli riktigt bra – alla kompetenser och erfarenheter behövs i det svåra arbetet.

    Det jag är ilsk över är dock att det känns som att kursplanerna i ”mina” ämnen (jag har inte kikat så noga på de övriga ska jag ärligt säga) är – I’m sorry alltså men jag måste säga det rätt ut – så oerhört stockkonservativt författade.

    Historia: Vi har idag historieläromedel där kvinnor knappt nämns. Ann-Sofie Ohlander har räknat på det där och det ser ärligt talat riktigt, riktigt illa ut. FANNS det inga kvinnor förr, är frågan jag själv förbryllat ställt mig när jag undervisat utifrån mina historieläromedel? Kungar, makthavargubbs, förändringsprocesser, krigsföring – japp, that’s historia for you, från Odhner och till 2000-talet! Här krävs ett fräscht och tydligt genustänk i kursplanerna för att få läromedelsförfattare som lärare på spåret. Frågan VILKEN historia ungdomarna bör läsa, är lika så oerhört intressant, tycker jag. Ämnet behöver innehållsmässigt dammas av, helt klart!

    Vad gäller svenskämnet på gymnasiet nämns inte det vidgade textbegreppet en enda gång. Källkritik viftas förbi i någon märklig och okorrellerad lightversion och remissgruppen tycks inte på något vis ta hänsyn till hur övriga samhället utanför skolvärlden ser ut. Själv är jag journalist och mitt jobb handlar knappast om att sitta och plita vid skrivbordet med fjäderpenna (vilket det verkar som om eleverna kommer att få göra om nuvarande förslag går igenom). Käre tid – idag handlar kommunikation (vilket jag trodde var en central del i svenskämnet men tydligen är grammatiktraggling långt viktigare) om helt andra kompetenser än förr och vi måste förhålla oss till allt det vi möter av sociala medier, bilder, filmklipp, och framför allt – att vi numera faktiskt är PROSUMENTER! Det är HÄR, i allt detta, eleverna behöver vägledning.

    Puh, vilken lång harang men jag är en smula upprörd över att jag kommer att behöva backa min undervisning med sisådär 50 år när jag istället skulle vilja gå framåt och ”tvingas” lära mig mer och nytt! :-)

    Dessutom finns det överhuvudtaget ingen röd tråd, ingen tanke mellan högstadiets ämnesplaner och gymnasiets. Oerhört illa! Här MÅSTE man tänka till så att det finns en tydlig och kännbar progression för eleverna.

    Claes, jag är inte så rabiat som jag låter. Men det oroar mig att skolan stänger dörrarna mot yttervärlden. Det är det sista eleverna behöver.

    Tack igen för din kommentar på dagensskola! :-)

    Varma hälsningar Filippa

  3. frekar06

    Filippa:

    Jag har nu hunnit gå igenom kursplanerna i Samhällskunskap, Religion, Historia (vilket du också gjort), Sociologi och Medievetenskap (misstänker att dessa ämnen kommer ingå i Samhällskunskap som jag har som en av mina inriktningar). Även dessa kursplaner är väldigt stockkonservativt författade. Kursplanerna i Religion är närmast otroliga.

    Vi ska på en termin i A-kursen hinna med världsreligionerna, etik och moral och livsåskådningar. Visst, vi kan naturligtvis gå igenom det på en termin. Men hur mycket kommer eleverna egentligen att veta om de olika religionerna eller om etik och moral? Och är skolorna beredd att ge oss lärare de undervisningstimmar som krävs för att klara av att hinna gå igenom allt det på en termin?

    Knappast troligt. Allvarligt talat så börjar jag faktiskt undra vad Skolverket håller på med. De har, naturligtvis till viss del på regeringens uppdrag, lyckats sjabbla bort möjligheten att få en väsentligt mycket bättre skola än den vi har idag. Jag har en känsla som är svår att sätta ord på men handlar om något i stil med att allt fler lärare kommer välja att mer göra som de vill än som kursplanerna säger. Jag kan vara helt fel ute men det är en känsla som ändå finns där på något sätt. /Frekar06

  4. filippa

    Åh, Frekar – vad glad jag är att fler reagerar!!! :-) jag håller med dig så (det är inte klokt vad saker vi ska hinna, samtidigt som planering och undervisning får ta allt mindre av vår tid i anspråk) och har även hört flera kollegor sucka över hur mycket som ska pressas in. Det känns litet grand som våra politikerna är övertygade om att våra kids lär sig mer bara de plitar in mer gå-igenom-måsten i ämnesplanerna.

    OCH – med risk för att bli VRÅLGRANSKAD- JAG kommer tyvärr bli en av de lärare som gör vad jag vill, inte vad jag ska om det är så här det kommer att se ut. (Det har i och för sig många av mina äldre kollegor gjort länge – några av dem tror jag inte ens läst Lpf-94 utan kör gammalt rejs så vad 17!!!)

    Men det smärtar mig att säga det för jag är och vill vara en mycket lydig, liten tjänsteman ska du veta. :-) Men det här känns helt klart galet.

    Ps: Jag hoppas verkligen att du har hunnit skriva dina viktiga åsikter till remissgrupperna, Frekar06???

  5. frekar06

    Jag har inte skrivit till remissgrupperna. Däremot har jag vid ett par tillfällen skrivit om kursplanerna på min blogg. Jo jag kommer nog också tillhöra de som gör lite som jag själv tycker. Kursplanerna är faktiskt inte acceptabla.

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.