Låt föräldrarna, inte skolorna, polisanmäla kriminella elever

Publicerad 24 november, 2008

 

I Sverige vill vi att skolan skall betraktas som samhället i övrigt när det gäller brott. Brott som sker i skolan ska alltså polisanmälas på lika villkor med brott begångna utanför skolan. En omedelbart logisk och självklar tanke – brott är brott oavsett vart det blir begånget och av vem. Och brott bör anmälas till polisen. Frågan är, vem som bör göra polisanmälan om brott begås i skolan.

 

Förutsättningen för att skolan som institution ska kunna stå som anmälare och samtidigt hantera uppgiften att säkerställa lika behandling av alla i skolan samt det enskilda barnets rättssäkerhet är att; alla landets skolor har nolltolerans för alla brott som begås av alla skolans medaktörer i alla åldrar, barn och vuxna.

 

Denna förutsättning finns inte i dagens Sverige. Som det är nu avgör varje skola själva vilka brott som de vill polisanmäla, liksom de själva beslutar om vilka personer de vill anmäla eller inte anmäla.

 

Skolornas polisanmälningar sker sålunda i dagsläget fullständigt godtyckligt.

 

Enligt en artikel i lärarnas tidning visade en rundringning till landets rektorer att Malmö stad är den enda kommunen som har en enhetlig policy om förfarandet vid polisanmälningar i kommunens skolor. I alla våra andra kommuner är det alltså helt olika regler om vad som gäller, allt efter vilken skola barnen går på.

 

Barnens rätt att behandlas lika, oavsett var i landet de bor, blir härmed illusorisk och det enskilda barnet blir totalt utlämnat till den enskilda lärarens,rektorns, skolans individuella etik och moral.

 

Hur är det då i Malmö, som ju trots allt ser ut att vara lite bättre än de andra kommunerna när det gäller att behandla de egna borgarna lika?  Ja, om vi börjar med att se på policyn så framgår det att den enskilda skolan innan polisanmälan sker av barn under 15 år och särskilt under 12 år  ” noga ska överväga” detta.

 

Vad som specifikt menas med “noga överväga” framgår inte. Det är alltså, återigen, tala om helt godtyckliga beslut även i denna “enhetliga” kommun. Vissa skulle nu kanske vilja anföra; att vi självklart kan lita på att alla skolor tänker lika, att alla anställda naturligtvis har samma rättsuppfattning och att det “noga övervägandet” räcker gott och väl för att se till att polisanmälningar sker likartat.  Liksom vissa säkert skulle vilja anföra att det bara är jag som är ovanligt misstrogen mot våra myndigheter. Låt mig därför framföra ett par exempel från verkligheten på hur just Malmö stad administrerar och tolkar den enhetliga policyn –  så får ni själva döma.

 

– En fjortonårig pojke blir påhoppad och misshandlad av flera jämnåriga (14-15 år), jämnåriga som senare samma dag yttermera uppsöker pojken på dennes bostad under rasten. Polisanmälan görs inte.

 

– En trettonårig pojke hamnar i slagsmål med en jämnårig klasskamrat. Polisanmälan görs.

 

– En lärare använder fysisk våld för att hålla fast en elev. Polisanmälan görs inte.

 

– Två jämnåriga gymnasiekillar slåss. Ingen av dem önskar polisanmälan gjord. Polisanmälan görs.

 

– Ett flertal elever använder rasistiska och nedsättande ord om andra elever. Polisanmälan görs inte.

 

– En femtonåring blir påhoppad av två jämnåriga i gymnasieskolan. Femtonåringen önskar polisanmälan gjord. Polisanmälan görs inte.

 

Som medborgare i ett demokratiskt samhälle, som förälder och som pedagog undrar jag vad det är för ett budskap vi egentligen förmedlar till våra barn, när vi tillåter, att skolan som borde vara den som förmedlar demokrati, jämlikhet och rättssäkerhet –  i stället förmedlar godtyckliga beslut* baserade på personliga uppfattningar.?

 

Polisanmälningar ska vara föräldrarnas ansvar, inte skolans. För föräldrar ska pr. definition vara subjektivt partiska till fördel för deras egna barn – liksom föräldrarna är de bästa att avgöra huruvida deras barn kommer att fara mest illa genom att polisanmälan  görs med därpå följande förhör och eventuell rättegång eller genom att polisanmälan inte görs.

 

Så ja…Brott är brott oavsett var det begås och av vem. Polisanmälan av brott är däremot inte bara en polisanmälan. Det är ett godtyckligt ställningstagande som inte hör hemma i våra skolor.

 

(*Beslut som enligt skolornas egna upplysningar ofta inte ens skrivs ner. Det finns alltså ingen empirisk möjlighet att undersöka huruvida en skolas polisanmälningar är godtyckliga eller inte)

Läs även:

 

En Poliskommisarie betygsätter åtta anmälningar

Brott och straff i skolan kan vara rena lotteriet

Svår policy försvårar för skolor

Polis börjar patrullera i skolor

 

 

Harning, författare och specialpedagog

 

 

 

 

Vill du läsa mer av Harning? Gå in på Harnings egen blogg:  http://harning.wordpress.com/

20 kommentarer till “Låt föräldrarna, inte skolorna, polisanmäla kriminella elever”

  1. Kettil

    Det är väl alldeles självklart att en sådan här sak måste bedömas från fall till fall. Det kan finnas hundra omständigheter kring varje enskild elev och varje handling, som måste vägas in. Skolans främsta uppgift är att finna den åtgärd som är bäst för de inblandade barnen och det går inte att formulera regler som täcker varje tänkbar situation.

    Om det ska vara upp till föräldrar att anmäla, ja då kan vi verkligen tala om att besluten kommer fattas fullständigt godtyckligt, utan minsta professionella reflektion över hur de inblandade barnen kommer att påverkas av det hela.

    Det är en intressant freudiansk felskrivning du gör när du skriver borgare när du rimligen menar medborgare. Borgare, liberaler som konservativa, har ju ofta den inställning att det civila samhället löser det mesta och gemensamma institutioner ska inte blanda sig i. Förutom när det gäller att rädda finanssektorn då.

    Men visst är det ett intressant ämne du tar upp. Kanske något man bör jobba med på fortbildningsdagar, utifrån fallstudier.

  2. Filippa

    Jag tycker som du Harning, att det är ett problem att det inte finns någon enhetlig policy runt detta. Samtidigt tror jag att det blir svårt att bara lämna över till föräldrarna på det sätt du beskriver. I vissa fall, måste vi som vuxna reagera över det ungdomarna gör. Och i vissa fall krävs det de facto en polisanmälan från skolan, då det är där det hänt, och då det är ett brott som begåtts. Vilka signaler ger man som skola om man bara blundar och hävdar att en kriminell handling inom skolans väggar är en privatsak?

    Håller med Kettil – ett oerhört viktigt ämne som vi borde tala mer om inom skolan!

  3. Rektor

    I Malmö (på gymnasiet) är policyn mycket enkkel. Alla lagbrott polisanmäles. Vi jobbar med utbildning och bör så göra. Att genomföra utredningar av brott för att “besluta” om polisanmälan eller ej blir allt för godtyckligt. Mig veteligen så är alla nöjda med denna policy i stadens gymnasieskolor.

  4. Harning

    @Kettil
    Spontant tycker jag också att skolornas värdering från sak till sak skulle vara en pedagogisk självklarhet utifrån antagandet att skolorna och deras medarbetare är de mest kvalificerade att avgöra vad som är bäst för det enskilda barnet och barnen som grupp.

    Tyvärr ser den svenska verkligheten inte riktigt ut som idealet.

    För hur förklarar föräldrarna för det misshandlade barnet, att skolan inte velat göra polisanmälan?
    Och hur förklarar skolan att polisanmälan görs om barnet har sönder en lampa i skolan,men inte görs även om de vet att en förälder har slagit samma barn? Och hur förklarar skolan/föräldrarna att polisanmälan görs om ett barn slänger glass på ett annat barn samtidigt som anmälan inte görs om en lärare använder fysiskt våld mot en elev? Och hur förklarar man som förälder för sina barn att polisanmälan görs i vissa kommuner och i vissa skolor – men inte i andra?
    Konkreta frågor som jag reser och som du inte lyckats besvara i din kommentar.

    Problemet, som jag ser det, är alltså främst att vi som samhälle inte är överens om hur vi egentligen vill ha det och att barnen därmed hamnar i ett rättssäkerhetsvakuum – där ingen vet vad som anses som brott av skolorna och vad som inte anses som brott och där ingen vet om polisanmälan görs/bör göras eller inte.

    Alltså: Hur får vi verklighet och ideal att gå i hop?

    (ang. medborgare/borgare, så får jag tyvärr göra dig besviken. Det inte är tal om en freudiansk felskrivning – men ett smärre språkfel; som den dansk/svenska korrekturen missade. På danska som är mitt modersmål betyder det nämligen samma sak 🙂 )

    @Kettil & Filippa
    Om denna krönika kan bidraga till att sätta fokus på problematiken i skolorna, tycker jag att mycket skulle vara vunnet. Liksom Kettils ide med fallstudier som grundlag för gemensam diskussion på debattdagar skulle vara en väldigt bra utgångspunkt. För det är sannerligen på tiden att alla tar ett medansvar för att skapa konsekvens och rättssäkerhet i den här frågan.

  5. Filippa

    Kan bara hålla med dig, Harning! Jag har själv varit med om att skolan inte velat göra en anmälan (i det fallet var det i och för sig en anmälan till socialtjänsten). Då kunde jag hänvisa till anmälningsPLIKTEN och genom hot om att anmäla själv, pressa fram en gemensam anmälan. Men så ska det ju inte gå till.

    Jag hoppas precis som du att detta diskuteras mer. Bra ämne att ta upp till diskussion.

  6. Valrossen

    Jag ställde frågan om varför skolan polisanmäler i skolan där jag har min verksamhetsförlagda utbildning och fick svaret av rektorn att eftersom eleverna skall umgås i framtiden, i vissa fall upp till fyra år till, så polisanmäler skolan så att det inte blir någon debatt om vem som anmälde vem förutom själva händelsen. Att skolan dessutom polisanmäler utan att det kanske får någon reell uppföljning av polis och myndigheter är mindre intressant då en polisanmälan ändå är en kraftig markering på att skolan inte accepterar det som har hänt.

  7. Rektor

    Filippa!
    Du kommer ej undan själv att anmäla till socialtjänsten. Du måste anmäla om du misstänker missförhållanden. Där kan du ej “vänta in” en skolledning. Gälllande brottsmisstankar så är det ju som Valrossen beskriver. När vi anmäler så behöver ej ett brottsoffer bli utsatt ytterligare en gång.

  8. Harning

    @Rektor, det är möjligt att ni på din skola i Malmö har nolltolerans – men som dokumenterat ovan är detta inte tillfället på alla skolor i Malmö stad.
    Och vad är egentligen nolltolerans? Låt säga att två killkompisar avtalar att slåss. Polisanmäler ni då? Och anmäler ni båda eller bara den som råkat vinna matchen?

    När det är sagt tycker jag också att vi borde skilja kraftigt på barn över och under femton år, vilket väl polisen i artikeln ovan i princip också ger uttryck för.
    @Valrossen
    <i>“Att skolan dessutom polisanmäler utan att det kanske får någon reell uppföljning av polis och myndigheter är mindre intressant “ </i> – Inte om vi betraktar det utifrån ett konsekvenspedagogiskt perspektiv, eftersom barn inte uppfattar en anmälan utan någon form av handlingspåföljd som konsekvens. En anmälan förmedlar i sådana tillfällen enbart ett budskap till barnen om att polisanmälningar (och polisen) är likgiltiga.

  9. Filippa

    Rektor. Du missförstod mig nog. Det som hände i detta fall var att jag ville anmäla ett missförhållande men fick höra att vi nog borde avvakta. Rektorn och elevhälsan hänvisade till att de hade en speciell “ordning” vad gällde ärenden som dessa.

    Tack och lov kunde jag hänvisa till min egen anmälningsplikt och säga att om de inte ville stå bakom en anmälan i morgon dag, var jag själv tvungen att ringa socialtjänsten, eftersom det var så jag själv bedömde fallet.

    Att jag vägrade avvakta, och “hotade” med att själv anmäla gjorde att rektorn tog beslutet att vi alla skulle skriva en anmälan vilket var långt bättre så klart. Men så skall det ju inte gå till, menar jag. Och jag tror liksom Harning, att det är väldigt olika från skola till skola hur man ser på anmälningar – till polis eller socialtjänst…

  10. Harning

    Jag tycker inte heller att det är rimligt att en lärare ska stå ensam med ett beslut och behöva “tvinga” skolledningen att agera med gemensam front, som Filippa beskriver sin situation.
    Rimligt borde vara att vi alla tolkade lagen lika – så att barnen upplevde att vi som samhälle bryr oss och tar oss an dem på ett rättvist och jämlikt sätt.

  11. Rektor

    Vi polisanmäler allt. Då betyder det att vi anmäler utifrån vår horisont. Om två elever avtalar att slåss så anmäler vi att de har avtalat att slåss…! Vi försöker att helt hålla oss utanför värderingar i anmälningsfasen. När vi sedan blir kontaktade av polisen (ALLDELES för lång tid senare) så kan vi också vara “vittnen”.

    Filippa! All heder till dig som stod på dig. Det är alldeles för vanligt att man tar alla olika sorters hänsyn i dessa fall som är negativt för eleverna som helhet. Låt de som är satta att hålla i polisiär verksamhet jobba med det och de som har sociala missförhållanden på sitt bord får jobba med det. Vi jobbar med skola och skall ge alla elever rätt utbildning oavsett om de är polisanmälda (och ej avstängda) eller socanmälda.

  12. Harning

    @Rektor, det låter ju på på sätt och vis bra – ni behandlar alla elever och lärare lika.
    Men vad anser du om det faktum att inte alla skolor polisanmäler på likadana grunder?
    Och vad tycker du att vi som samhälle kan göra för att se till att alla barn upplever samma rättssäkerhet – oavsett var i landet de bor och vilken skola de går på?

  13. Rektor

    Att alla inte gör på samma sätt anser jag vara helt upp åt väggarna. Det finns för många som tror att de gör eleverna “gott” genom att inte hantera situationerna på samma sätt för alla. Det är främst skolledningens ansvar att brott anmäls. Om skolledningen inte tar sitt ansvar tycker jag att utbildningsnämnder bör fundera på om skolledaren skall få fortsatt förtroende. Jag menar inte att man automatiskt blir av med jobbet men om det är ett mönster att man inte agerar så är man inte lämplig som skolledare.

    Jag tycker inte att det är skolans ansvar att alla upplever samma rättssäkerhet. Om vi drar vårt strå till stacken så sköter vi vårt. Samhället i stort får dock ta ansvaret för rättssäkerheten.

  14. BG

    Intressant. Min dotter är polisanmäld där skolan anmält ett antal elever i grupp för att ha eldat på en träbänk i rasthallen. En allvarlig incident, visst. Över 30 elever fanns i rasthallen, några har anmälts i klump eftersom skolan inte har resurser att förhöra alla som var där och man vet inte heller alla som var där. Flera vittnen har utpekat en specifik elev, och friat min dotter och hennes kompisar, men rektor polisanmäler ändå eftersom hon/de befann sig på platsen. Min dotter är över 15 och ärendet kommer att hamna hos åklagare. Polisen suckar och säger att enskilda elever ALDRIG bör pekas ut i en sådan här anmälan med tanke på konsekvenserna om skolan inte är 100% säker. Samma skola använder också avstängning från skolarbetet i 1-3 dagar som straff för ex. uppkäftighet, snöbollskastning eller liknande. SUCK säger jag som ledsen förälder…

  15. Harning

    @REKTOR
    Du skriver att: “Jag tycker inte att det är skolans ansvar att alla upplever samma rättssäkerhet. Om vi drar vårt strå till stacken så sköter vi vårt. Samhället i stort får dock ta ansvaret för rättssäkerheten.”
    Skolan är en del av samhället i stort. En mycket stor del dessutom vilket även klart framgår av skolans ansvar att förmedla jämställdhet och demokrati till barnen som beskrivet i värdegrundlaget för skolans verksamhet. Och att tala om lika värde, jämställdhet och demokrati utan att därmed indraga den praktiska rättssäkerheten
    förefaller åtminstone mig totalt meningslöst.
    Om vi tar BGs exempel så tycks skolan där till viss del ha påtagit sig en polisiär roll med stora juridiska konsekvenser för enskilda elever – detta eftersom skolan i sitt agerande tycks anse sig ha rätt att helt godtyckligt välja vem de vill anmäla för ett brott (ett slags utredningsmässigt ställningstagande). Den praktiska rättssäkerheten och jämställdheten för eleverna sätts därmed ur funktion. Skolans uppgift kan och får inte vara någon annan än att anmäla att ett brott har blivit begånget inte av vem så länge de inte er 100% säkra – Det är enbart polisens uppgift att utreda vem den kriminella är.

    @BG
    Jag förstår att du är ledsen över det sätt som skolan har hanterat situationen eftersom det förefaller att vara just orättvist och godtyckligt.
    Angående din avslutande kommentar om avstängning så är det en lite annan diskussion men dock lika viktig och med snarlikt ologiskt resonemang (för övrigt ett ämne jag flera gånger har behandlat på min egen blogg).
    För hur i allvärlden ska vi å ena sidan förklara våra barn att det är viktigt att gå i skolan – när skolan å andra sidan i handling skickar budskapet att det inte alls är viktigt att gå i skolan?
    Klart att det skall finnas konsekvenser om barnen missköter sig – men de konsekvenserna måste även inbegripa skolarbete. (och hur många ungdomar tycker egentligen illa om att stanna hemma i några dagar?)

  16. Rektor

    Jag förstår kanske inte riktigt vad du menar Harning. Det jag menar är att vi skall behandla ALLA lika genom att ALLTID anmäla alla brott. Polisen i sin tur får hantera att dessa brott utreds och lagförs. Naturligtvis måste också skolorna genomföra vissa utredningar om en elev till exempel skall få någon represalie i forma av ex avstängning.
    MEN… Skolan skall ej vara polis utan det ligger på polisen att vara.

  17. Olle

    Jag har nyss lämnat en skola i småland p.g.a. alltför dålig skolledning. En händelse som ger mig bryderi är, när rektor och en annan skolvärdinna brottade ned en sjundeklassare på golvet och låg över honom och höll honom stilla. Han kämpade förtvivlat och var högröd i ansiktet och försökte komma loss. Detta skedde utanför min lektionssal. När jag frågade vad de höll på med svarade den kvinnliga rektorn: – Skit i det.
    Har talat med en förälder till pojken men de vill inte polisanmäla.Är rädda för att pojkens situation i skolan ska försämras ännu mer samt at det hände i sjuan, pojken går nu i åttan.
    Mamman säger vidare, att hennes son ofta blir “utlyft” från lektioner och fasthållen när han blir arg.
    Undrar vad man ska göra. Det handlar om pojkens integritet och självkänsla. Många elever på skolan ser honom som “lustig”. Har arbetat som lärare i trettio år och aldrig upplevt något liknande. Några förslag?

  18. Filippa

    Fruktansvärd berättelse, Olle – Herre Gud!!! Vad synd att föräldrarna inte vill anmäla. Jättesvårt att ge förslag här. Kanske är det enda man kan göra det du precis gjort – lämna och hoppas att nästa förälder anmäler om det händer igen?

  19. Harning

    Jag tycker egentligen inte att det finns så mycket att diskutera Olle – för oavsett hur obehagligt du finner det, så har du plikt att anmäla om ett barn far illa, och att det är i skolan det sker gör enligt min uppfattning bara saken så mycket desto värre!

  20. Jennifer

    Mycket intressant blogg och många intressanta inlägg! Det här är verkligen något som behövs tas upp till diskussion i mycket större utsträckning, precis som frågor rörande mobbing. Blev själv utsatt för trakasserier under skoltiden och några i min bekanstskapskrets blev också utsatta. I mitt fall rörde det sig enbart om polisanmälan vid två tillfällen och då var det just för att mina föräldrar var starka nog att trycka på plus att vi hade konkreta bevis för trakasserierna. Andra har inte haft samma tur och deras skola vägrade ställa upp eller ens låta dem byta skola… Jag tror tyvärr att det ofta handlar om rädda lärare och rektorer som inte vågar ta tag i konflikter och problem, som bara vill gå till jobbet och ha trevligt. Tyvärr verkar det ju inte vara så på många skolor och dessutom verkar det ofta som att lärare och föräldrar behandlar varandra som konkurrenter eller motståndare istället för att samarbeta för barnens bästa och välmående.
    Tack återigen för bra blogginlägg!

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.