”In med filmkameran i klassrummet – här ska dokumenteras!”

Publicerad 11 februari, 2011

Jag vet att jag är sen med ett inlägg om överklaganden om betyg. Kanske beror det på att jag skrivit om omöjligheten i förslaget så många gånger och till och med fört debatt om det i Skolfront. Samtidigt tycker jag frågan är intressant. ”Det är en myndighetsutövning!!! Myndighetsutööövning!” gastar företrädarna till förslaget och slår händerna för ögonen när man börjar prata om den praktiska verkligheten.

Den praktiska verkligheten är nämligen den att vi lärare gör en samlad bedömning av våra elevers kunskaper efter avslutad kurs. Vi ska inte endast se till de kunskaper de hade på ett visst prov och heller inte de kunskaper de visade upp när kursen började. Vi ska sammaställa ALLT DET ELEVEN VISAT UPP och koka ned detta till en bokstavskombination vars kritierer stämmer bäst överens med elevens kunskaper. (Det vi sett av dem alltså. Det finns oerhört många elever som skulle kunna ha fått högsta betyg men varit för lata att visa upp dessa kvaliteter och vi lärare kan tyvärr inte sätta betyg på det vi ANAR att eleven skulle ha kunnat om han eller hon lagt manken till.)

Det är heller inte en enda elev vi lärare ska bedöma utan ibland flera hundra. Med andra ord är det begripligt varför vi går runt och ser ut som Lilla My vid terminssluten.

Bakgrunden till förslaget om att eleverna ska få överklaga sina betyg är att det finns utredningar som visat att lärare sätter betyg på olika och oklara grunder. Himmel och pannkaka vilken dum utredning…

Jag ska nu berätta en hemlighet. Men den är läskig så sluta läsa här om du inte orkar med den hårda och hemska verkligheten: Betyg är subjektiva! Jo, det är sant. Vi som bedömer våra elever är människor med olika tolkningar av vad ett ”effektfullt” språk är. Så är det. Det enda som kan få våra bedömningar att närma sig varandra är om vi får tid för att samtala och bedöma tillsammans. Det får vi sällan. Istället sitter vi som isolerade öar och stretar ensamma på kammaren. Och efter den ansträngningen får vi höra hur urusla vi är att bedöma likvärdigt.

Om vi vill ha ett absolut rättvist system får vi sluta bedöma och börja mäta istället. ”När föddes Hitler?” eller ”SkrevSelma Lagerlöf Herr Arnes Penningar” är då bra  frågor att ställa till eleverna. Alla lärare kommer att bedöma svaret exakt lika enligt ett fyrkantigt facittänk. Eleverna kommer att få millimeterrättvisa betyg. Men frågan är: grundat på vilken kunskap?

I andra länder tjafsar man inte om betygens inbyggda orättvisa. Alla vet att bedömningarna lärarna gör är subjektiva men lärare i England eller Frankrike har så hög status så att det är en ickefråga. Men inte i Sverige. Där ältar vi och gaggar och ojar oss och gnäller om hur ORÄTTVIST det hela är.

Själv tycker jag min lön är fördjävla orättvis trots att vi har lönekritierier! I år fick jag en hundring mer i lönekuvertet och låg alltså långt under snittet. Tydligen är jag en skitlärare om man frågar mina skolledare. Till skillnad från late Börje som knappt håller lektioner men visar sig i alla sammanhang där ”skolans bästa” är i fokus. Han får påökt så det förslår! Ingetont om mina kära kollegor men lönesättning är knappast särskilt rättvis heller men märkligt nog springer ingen runt och gapar över detta faktum.

Tack och lov sågar utbildningsminstern utredningens förslag och pekar på att det bara kommer att leda till kraftig byråkratisering med skyhöga kostnader. Samt att vi lärare skulle stirra oss blinda på skriftliga provsvar när vi sätter betygen. Det sista tycker jag själv är oerhört viktigt i sammanhanget. När man sätter betyg tänker man som lärare på helhetsbilden – det eleven visat och sagt på lektionen, det man sett av elevens aktivitet under grupparbeten, det eleven reflekterat kring under en enskild feedbackdiskussion, alla de muntliga uppgifterna som eleven gjort osv. osv.

Själv ber jag till alla mäktiga gudar om att detta vanvettiga förslag inte kommer att gå igenom. För hur i himlens namn ska jag dokumentera de bitar som inte handlar om skriftliga provresultat? Det kommer att ta oerhört med tid för att göra detta på ett sätt som är begripligt och struktrerat för andra. Tid som ska tas från den viktiga klassrumstiden med eleverna – eller?

Dela detta med andra:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks

25 kommentarer till “”In med filmkameran i klassrummet – här ska dokumenteras!””

  1. frekar06

    Filippa,

    Jag välkomnar om regering och riksdag fattar beslut om att man som elev ska kunna överklaga betyg. Men det får inte vara så att det är rektor som man ska överklaga till utan det måste vara någon som är oberoende från verksamheten. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att detta inte löser dom grundläggande problemen med betygssystemet.

    Detta blir i någon form att lappa och laga ett system som inte fungerar. Vi borde titta över hela betygssystemet i någon form av nationell utvärdering. Och då menar jag inte bara vilken betygsskala vi ska ha utan hela systemet. Men det vill inte politikerna göra då det inte finns resurser och det är för kontroversiellt.

    Läser Specialpedagogik nu en termin på lärarutbildningen. Där diskuterar vi nu den information som går ut till eleverna angående mål, betygskriterier och uppgifter. Det visar sig att det finns många elever som 1) inte känner till kursplanen överhuvudtaget och 2) har fått så otydliga instruktioner att de inte vet vad de ska göra och varför dom ska göra det.

    Alltså. Det kan finnas elever där ute som får särskilt stöd när det inte alls är särskilt stöd dom behöver utan endast tydligare information om mål, betygskriterier och uppgifter. Hur ska elever kunna nå målen om de inte vet vilka målen är?

    För mig var det ett ordentligt uppvaknande i alla fall när jag började läsa Specialpedagogik och fick reda på att nej, det är inte eleverna som skapar problemen utan det är systemet som ger upphov till att eleverna får problem under sin studietid.

    Det är sådana här saker som att forskningen visar att vi omedvetet sänker förväntningarna på elever med funktionshinder. Sen är man inne i en negativ spiral som är oerhört svår att ta sig ur. Jag tror vi istället ska ha utgångspunkten att alla elever inte bara kan nå målen utan också nå de högre betygen i skolan! /Frekar06

  2. Mats Dagerlind

    Har rubriksättaren blandat ihop artiklarna, detta handlar ju om överklaganden av betyg, inte om att filma i klassrummet?

    Sedan är inte artikeln särskilt välskriven eller genomtänkt heller. Naturligtvis ska inte elever vara rättslösa inför sina lärare och naturligtvis inte lärarna ha juridisk immunitet om de åsidosätter sina åtaganden i betygs- och omdömeshänseende.

    Betyg ska INTE vara subjektiva, att lärare är människor som gör subjektiva bedömningar är sant, men betygssättningen bör vara så utformad och rättssäkrad att detta bör inverka så lite som möjligt på betygen.

    Personligen anser jag att helhetsbedömningen av en elev borde bort från betygen eftersom det öppnar för alltför mycket godtycke. Jag minns själv när jag pluggade på komvux och fick högsta betyg i alla ämnen utom socialkunskap trots minst samma arbetsinsat, endast beroende på att jag och läraren hade vitt skilda poltiska åsikter, något som ofta kom till uttryck i klassrummet. Där gavs inga extra poäng för kritiskt tänkande och ifrågasättande, tvärtom. Det finns också många andra sorters personliga kvaliteter som inverkar på om en lärare gillar en elev eller inte och som i sin tur riskerar avspegla sig i betygen.

    Att mäta i stället för att subjektivt bedöma är alls ingen dum idé och så länge läroplanen har kvar luddiga formuleringar om att icke mätbara och subjektivt godtyckliga bedömningar och kriterier ska vägas in bör lärarnas organisationer komma överens om att ändå fokuser på det mätbara och politiskt verka för att läroplanen skrivs om i detta avseende.

    Denna åsikt innebär inte att jag också anser att den gamla socialdemokratiska visionen om att skolan utöver att förmedla faktakunskaper också ska fostra eleven till en god och socialt fungerande människa osv helt bör överges. Sådana mål krävs för att kompensera för vad eleverna får för start i livet pga klasstillhörighet, föräldrar och annat. Däremot anser jag att detta bör ske vid sidan av den formella bedömningen av eleven och att resultatet av dessa ambitioner inte bör avspeglas i betygen.

    Så länge betygssättningen är så godtycklig som den är, är ett förslag om möjlighet till överklagande välkommet. Endast så kan vi få igång en verklig debatt om godtycket och bristerna i betygssättningen. När överklaganden börjar strömma in kan de ansvariga inte längre blunda för missförhållandena, orättvisorna och godtycket och förhoppningsvis leder detta till att hela systemet med betygssättning görs om.

  3. Nils Larsson

    Jag tror att den här diskussionen rör sig på flera plan samtidigt och därför också blir mycket svårdiskuterad. Det blir helt enkelt så lätt att prata bredvid varandra. Alltså: 1. Eleverna ska inte vara utlämnade till något godtycke utan möjlighet att kunna påverka detta. 2. Lärarnas kompetens att sköta sina arbetsuppgifter kan inte ständigt ifrågasättas utan att detta får konsekvenser. Dessa två frågor finns båda närvarande i diskussionen och leder ofta till olika ståndpunkter i frågan om överklagande av betyg. Det finns dessutom sannolikt en pågående samhällsförändring i botten; en förändring som bl.a. visar sig i det faktum att de nya kursplanerna, enligt några av dessas författare, har blivit mer juridiska än pedagogiska dokument denna gång. Frågan blir då vilket samhälle vi vill orientera oss emot: Ett samhälle där skolan mest tar fasta på elevernas juridiska rättigheter eller ett samhälle som betonar skolans pedagogiska funktion? Inget av dessa samhällen saknar skolproblem, men lärarrollerna är väsentligt olika och kommer efter hand sannolikt att locka till sig olika typer av lärarstudenter. Därför vore det nog bra om man diskuterade de grundläggande frågorna ordentligt och sedan gav skolan arbetsro att utvecklas åt det håll som blir bestämt.

  4. Helena von Schantz

    Tvärtemot Mats Dagerlind tycker jag att det här är ett välskrivet och klokt inlägg. Jag har bara en sak att tillägga. I så gott som alla andra länder har man en studentexamen som rättas centralt – inte av lärarna själva. Det är en slags kontroll på lärarnas professionalitet, bedömningsförmåga, kompetens. Under gymnasielärarna handlar det om katten på råttan system. En orsak till att vi lärare ifrågasätts så mycket i Sverige är just att vi inte är föremål för någon oberoende granskning. Om man inte vill kalla Skolinspektionens besök för en sådan. Och det vill man inte.

  5. Filippa

    Frekar 06!
    Du skriver många intressanta saker men jag väljer att kommentera en sak jag tycker är viktig: det du säger om att utgångspunkten bör vara att alla elever inte bara kan nå målen utan också nå de högre betygen i skolan! Frekar06 – du är smart. Låt oss tala klarspråk nu. Det är som att säga att alla kan åka skidor lika bra som Gunde bara de vill och den utgångspunkten är att luras som lärare.

    Däremot hoppas jag att vi lärare har utgångspunkten att våra elever ska UTVECKLA sina kunskaper så mycket de bara kan. Men det är något helt annat än att säga att ALLA kan nå MVG bara de vill och jobbar på litet.

    Och kära Mats. Vad gäller din fråga om ”rubriksättaren blandat ihop artiklarna, detta handlar ju om överklaganden av betyg, inte om att filma i klassrummet?” vill jag bara säga:

    Hm. Okej. Försök nu att hitta ett litet samband mellan leden i texten. Och om du inte klarar det ska jag ge dig en ledtråd: Jag talar om hur svårt det är som lärare att dokumentera en helhetsbild inför en kommande granskning. Det skulle krävas en kamera i klassrummet för detta (blink, blink, know what I mean….)

    Vad gäller: ”Sedan är inte artikeln särskilt välskriven eller genomtänkt heller.” har jag bara en sak att säga och det är att det är intressant att det ALLTID är personer som INTE varit särskilt intresserade av att studera som talar sig illröda om vikten av utbildning och som får en kick av att att klanka ned på andras språkbruk. En hemlis till (only for you) avslöjas här: den som har plitat ned flest krångliatiaskt ord i följd på nätet när den dör, vinner inte! :-)

    Självklart ska vi försöka minimera inslagen av subjektiv bedömning från lärarhåll så mycket vi bara kan. Men att tro att detta bäst sker genom att testa eleverna på ytfakta är så dumt och oinsatt att jag lämnar det utan en vidare kommentar.

    OCH käre Mats: OM du har några som helst sympatier med SD kan du vända dig till en annan blogg! Här på DagensSkola vill vi gärna debattera men inte med rasister! Dessa (stackars!) farliga spån förpassar vi raskt till skamvrån där de hör hemma tills de lärt sig bättre… :-)

  6. Mats Dagerlind

    Filippa: Jag kan inte påstå att jag blir mer imponerad av dig efter att ha läst din replik på min kommentar. Men tack för förklaring av hur rubriken kan kopplas till innehållet, om den hade funnits i själva artikeln så hade det blivit mer begripligt. Nu fick jag mer associationer till SVT:s Klass 9A (eller vad serien heter) och antog att rubriker förväxlats.

    Det hade varit mer klädsamt om du avstått från att på oklara grunder och med under bältet härskarteknik kalla mig rasist och i stället ansträngt dig t ex att utveckla varför du anser att eleven ska vara rättslös gentemot läraren i betygssättningen eller hur du menar att otillbörlig subjektivitet ska kunna fås bort från betygsbedömningarna samtidigt som man behåller de luddiga kriterierna vid sidan av kunskapsinhämtandet.

    Jag har läst och uppskattat ett antal tidigare artiklar från din penna Filippa men denna var enligt min mening inte i nivå med dessa. Att bli bedömd och ta kritik är en svår konst, uppenbarligen också för lärare som har som arbetsuppgift att göra just detta. Helena von Schantz som kommenterat ovan visar med all önskvärd tydlighet detta i sin artikel om SVT-serien Klass 9A på Newsmill där så gott som allt krut spills på att kritisera SVT:s dramaturgi och de faktiska problemen som SVT vill skildra förbigås parentetiskt.

    Märkligt att Helena von Schantz inte var lika kritisk mot SVT:s grepp förra säsongen, men visst ja, då var det ju inte lärarna som nagelfors och fick kamerorna riktade mot sig utan eleverna.

    Och för att återanknyta till Filippas rasistanklagelser så känns det lite symptomatiskt att en lärare formulerar sig så att hon förpassar sina meningsmotståndare till skamvrån. Jag undrar om det är så hon behandlar sina elever också. Det var ju i snitt cirka 12% av eleverna som röstade på SD i skolvalet, i många skolor väsentligt fler. Det blir till att ordna en rymlig skamvrå Filippa helt oaktat det i pedagogiskt hänseende ytterst tveksamma i metoden.

  7. frekar06

    Filippa:

    Den pedagogiska forskningen säger att våra förväntningar på eleverna är en helt avgörande faktor för hur väl eleverna lyckas i skolan. Om jag går in i ett klassrum som lärare med förväntningen att det finns elever som knappt kommer nå målen så kommer dom inte nå målen heller. Det är min övertygelse att alla kan nå de högre betygen.

    Jag tror på den enskilde individens förmåga att lära sig tänka kritiskt och reflektera själv, vilket krävs för de högre betygen (inte minst i mina ämnen som är Religion, Historia och Samhälle). Det handlar bara om att vi som lärare måste hitta sätt att nå alla elever. Det är inte elevens fel att denne misslyckas. Det är systemets. Vi får inte sänka förväntningarna på elever med funktionshinder.

    Dessa elever har samma förutsättningar som alla andra att nå målen och de högre betygen, men de kan behöva andra verktyg och andra uppgifter som är anpassade till dom. Jag är skyldig att anpassa undervisningen efter den enskilde elevens förutsättningar och behov. Så även om det innebär mycket jobb så har jag inget att välja på i detta avseende. Om vi inte ska ha det så krävs att man från nationellt håll ändrar styrdokumenten. Och det har man vad jag vet inga planer på att göra.

    Om det är som Mats säger att kritiskt tänkande inte uppskattas i klassrummet och att elevens politiska åsikter spelar roll när betygen sätts så är det skandal. Det är fruktansvärt om man får lägre betyg på grund av sina politiska åsikter. Då sätts betyg på åsikter och inte på kunskaper. Så får det inte gå till.

  8. Mats Dagerlind

    Tack frekar06. I skenet av vad Filippa i sin replik till mig säger om hur hon vill behandla politiskt oliktänkande och i beaktande av att dessa utgör en stor och växande andel av det totala antalet elever, framstår det som så mycket mer angeläget att få till stånd ett rättsligt prövningsförfarande av betygen.

    En lärare som inte kan avhålla sig från att kalla vissa partisympatisörer för ”rasister” och ”spån” som ”raskt bör förpassas till skamvrån” har sannolikt stora problem att inte straffa en elev med sänkt betyg pga sina personliga politiska aversioner mot eleven ifråga. Så får det naturligtvis inte vara och när så sker måste den drabbade eleven ha samhället i ryggen och juridiska muskler att ta till för att beivra detta.

    För att ett sådan förfarande ska bli hanterbart bör därför betygen i högre grad än idag baseras på vad som kan dokumenteras och mindre på enskilda lärares subjektiva uppfattning. Det liggande förslaget om överklagande av betyg är därför välkommet för att inte säga helt nödvändigt.

  9. Filippa

    Mitt uppdrag som lärare (och begå inte misstaget att blanda in betygsättning i detta) finns glasklart beskrivet i läroplanen: ALLA människors LIKA VÄRDE och SOLIDARITET med de som är utsatta, är värden som vi i skolan har i uppdrag att ”gestalta” och ”förmedla”!

    Det är värden som riksdagen har antagit över blockgränserna och enats om, oavsett religiös och politisk tillhörighet.

    Visst är det en häftig tanke, Mats, prova gärna den några varv så får du se hur det känns i kroppen efteråt! ;-)

  10. frekar06

    Filippa:

    Det är helt klart att vi i skolan alltid skall stå upp för allas lika värde och rättigheter. Principerna om allas lika värde och allas lika rättigheter är inskrivna i grundlagen.

    Som jag tolkar Mats så kritiserar han överhuvudtaget inte dessa grundläggande rättigheter. Det Mats kritiserar är att vissa elever, de med fel åsikt enligt läraren och skolan, inte får ge uttryck för sina åsikter utan att riskera att bli bestraffade med lägre betyg eller något i den stilen. Där har Mats en stor poäng.

    För såväl yttrandefriheten, åsiktsfriheten som tryckfriheten gäller för alla medborgare i det här landet. Vi lärare har en skyldighet att ta starkt avstånd från rasistiska åsikter. Men dessa elever har rätt att ge uttryck för sina åsikter och de ska inte bli bedömda på sina åsikter.

    Vi måste ha respekt för att det kan finnas dom som inte gillar den rådande invandringspolitiken till exempel eller upplever det mångkulturella samhället som ett problem. Det har gått så långt nu att vissa skolor till och med diskriminerar partier som står för demokratiska fri- och rättigheter, däribland Ung Pirat som blev förpassad till en annan byggnad.

    Det finns rektorer där ute som inte vill att eleverna ska få rösta på vad dom vill i skolvalen, dvs. i princip eleverna får bara rösta på de etablerade partierna i riksdagen. Vi måste precis som Mats till viss del är inne på göra något åt problemen innan detta flippar ur.

    Frekar06

  11. Nils Larsson

    Ofta kan man läsa och höra i skoldebatten att man själv eller någon bekant har råkat ut för en orättvis bedömning under skoltiden. Detta är säkert många gånger sant, men sällan något man kan bygga en skolpolitik på. Eftersom alla människor har gått i skolan, är det enligt mig extra viktigt att man inte gör enskilda händelser eller upplevelser till generella påståenden om tillståndet i skolan över lag. Skoldebatten kommer då att bli oöverskådlig och inte leda någon vart. Därför, Mats, är din redogörelse för vad du råkade ut för när du läste socialkunskap säkert en viktig personlig erfarenhet för dig, men eftersom det också finns vittnesmål från andra människor vars lärare inte bedömt sina elever olika på grundval av deras åsikter, är din upplevelse inte relevant i en allmän diskussion om betyg. Frågan är i stället, som jag skrev ovan, vilket skolsystem vi vill ha: Ska skolan vara inriktad på elevernas juridiska eller pedagogiska behov i första hand? Lärarna i det förstnämnda systemet kommer först och främst att verka som kvantitativt skolade ämbetsmän, medan lärarna i det andra systemet kommer att ha större möjligheter att kunna tänka ut hur deras elever bäst ska förstå komplicerade sammanhang. Jag vet vilket system jag förordar.

  12. Mats Dagerlind

    Filippa: Det finns inget parti i Sverige som ifrågasätter alla människors lika värde eller att det ska visas solidaritet med de utsatta, däremot finns det olika uppfattningar om hur detta ska ske på bästa möjliga sätt.

    Skolan idag är ett av många exempel på att de partier som haft den politiska makten mest ägnat sig åt läpparnas bekännelse och vackra floskler men i tysthet accepterat utslagning, segregation och underläget för de mest utsatta, inte minst då personer med utländsk bakgrund. För många lärare i hårt belastade områden är detta svek en högst påtaglig verklighet.

    Bland de elever som misslyckas att ta sig genom grundskolan med godkända betyg i grundämnena och som saknar gymnasiebehörighet är elever med utländsk bakgrund starkt överrepresenterade. Mycket av Jan Björklunds kritik mot den socialdemokratiska ”flumskolan” kan härledas till att den stått dåligt rustad att ta emot alla dessa invandrarelever och hantera de speciella problem det medför. Björklund säger det inte rent ut men bakom fasaden ser man att de problem han pekar på med oordning, dåliga resultat, gängbildning, mobbning osv ofta är kopplade till det mångkultuella misslyckandet och segregationen i samhället mellan de gamla svenskarna och de nya.

    Jag vänder mig starkt emot att du Filippa utnämner dig själv och dina meningsfränder som tillhörande en mer moraliskt upphöjd medkännande och solidarisk grupp och att du utpekar mig som empatilös, rasist, spån osv. Jag anser mig vara en i allra högsta grad empatisk och solidarisk människa med rötter i socialdemokratins vänsterfalang. Tyvärr har denna politiska rörelse kört i diket i flera avseenden och går därför utifrån min horisont just nu inte att rösta på.

    Det beslutet och annat får du gärna kritisera på sakliga grunder men invektiven och de fördomsfulla schablonerna får du gärna utelämna, i synnerhet eftersom dessa påhopp är helt opåkallade och irrelevanta utifrån vad jag skrev i min kommentar och i stället måste ha föranletts av att du läst artiklar i helt andra ämnen på min Demofon-blogg. Först i denna sista kommentar nämner jag öht något som kan ha bäring i dylika frågor men knappast ens här något som föranleder tillmälen som rasist och liknande.

  13. frekar06

    Nils.

    Det är ingen som talat om lärarnas juridiska eller pedagogiska behov. Detta handlar i grund och botten om att försvara grundläggande fri- och rättigheter som rätten att ha en avvikande åsikt och inte blir utsatt för repressalier, som sänkt betyg, för att man har en annan åsikt som man vågar ge uttryck för. Det handlar om hela grunden för yttrande- och tryckfriheten samt åsiktsfriheten i det här landet. Dessa har skolan absoluta krav på sig att respektera och försvara. Precis som vi har absoluta krav på oss att följa bestämmelserna om allas lika värde och allas lika rättigheter. Följande citat ger bra uttryck för var jag står för någonstans och vad detta handlar om: ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.”

  14. Nils Larsson

    frekar06

    Det är nog faktiskt ingen som har talat om lärarnas juridiska eller pedagogiska behov heller. Dessutom har mig veterligt ingen alls i den här debatten ens varit i närheten av att gå emot yttrandefriheten; det är faktiskt oärligt att insinuera något sådant. Det debatten handlade om från början var nog så viktigt, nämligen om betyg ska kunna överklagas eller inte. Låt diskussionen handla om den frågan och inget annat.

  15. Mats Dagerlind

    Nils Larsson: Det är kanske inte att explicit gå emot yttrandefriheten att säga ”du får ha vilken åsikt du vill men har du fel åsikt så får du lägre betyg” men man är banne mig ute på ett sluttande plan. Att använda läroplanens formuleringar för att agera på det viset – något som Filippa Mannerheim tycks sanktionera – är ett rejält missbruk av läroplanen.

    Även den elev som är uttalad nazist, militant islamist eller extremvänsteraktivist har rätt att bli bedömd för hur väl han tillgodgör sig kursplanen. Han eller hon ska inte med hänvisning till någon formulering i läroplanen eller lärarens godtycke kunna ges ett lägre betyg i svenska, engelska eller matematik pga sina extrema politiska åsikter. Underrvisning, målsättningar och bedömning av elever får inte politiseras på det sättet i en demokrati och ett rättsamhälle.

    Om en elev gör sig skyldig till sådana politiska uttalanden och åsikter som står i strid med lagen ska i stället detta io stället beivras i vederbörlig ordning och på ett rättssäkert sätt, inte av lärare medelst sänkta betyg.

  16. Vilken är skolans reason for beeing? | Kristina Alexandersons blogg

    [...] en skola, och hur får vi en skola som de målen/det målet? Nu handlar debatten mer om vems eller vad som är felet? Och hur ska vi fixa det? Och beskrivningarna går isär, men huvudfrågan ”the reason for [...]

  17. frekar06

    Tack Mats för det klargörandet. Vi befinner oss absolut på ett sluttande plan om vi säger att du får ha vilken åsikt du vill, men om du har fel åsikt så får du lägre betyg.

  18. Filippa

    Men gud vad ni tjatar bredvid ämnet hela tiden! Men kul att ni två är överens om att det är fel att vi andra gör fel när vi gör fel om vi nu gör fel och att det är himla rätt att göra rätt i alla fall. :-)

    Och tack Nils för en mycket bra kommentar huruvida skolan ska vara inriktad på elevernas juridiska eller pedagogiska behov i första hand. Hatten av!

  19. frekar06

    Filippa:

    Låt oss då återgå till det som egentligen var ämnet här, nämligen frågan om huruvida elever ska kunna överklaga sina betyg. Som jag skrev i min första kommentar här så tycker jag att betyg ska kunna överklagas. Elevernas rättssäkerhet i skolan måste bli mycket bättre.

    Det är ett av mina huvudargument för att elever ska få överklaga sina betyg. Sen tycker jag att alla beslut som är myndighetsutövande måste kunna överklagas. Det gäller betygen, men det gäller också allt annat myndighetsutövande. Men systemet med överklagande av betyg måste införas på rätt sätt. Jag vänder mig kraftigt emot att det är rektor som ska besluta om omprövning av betyg.

    Det måste vara någon oberoende part, till exempel en nämnd, som fattar beslut om överprövningen av betyg. Annars faller så att säga hela idén med förslaget eftersom eleverna knappast kan anses få en opartisk bedömning om rektor på skolan gör bedömningen. Det ska väl också direkt erkännas att jag också haft egna erfarenheter av kurser där ingenting har fungerat kring betygssättning.

    Jag har till exempel vid starten i en B-kurs på gymnasiet fått höra att det inte finns en chans att jag kommer nå målen i kursen. Alltså, den läraren underkände i princip mig innan vi hade börjat läsa kursen. Där dog hela motivationen att läsa den kursen.

    Har även erfarenhet från någon annan kurs på gymnasiet där fel betyg satts (däribland i Svenska B där jag fick IG meddelat på mail utan tydlig motivering). Detta ligger säkert också som en förklaring till varför jag tycker att man som elev ska ha möjlighet att överklaga betyg.

    Det finns inga möjligheter för elever, som åtminstone inte är extremt pålästa på kursplaner/läroplaner, att ta strid och diskussion med skolan i dessa frågor. Det finns de elever som inte klarar godkänt på gymnasiet som sedan läser kursen på Komvux och får MVG. Då är det något som är tokigt. Att det dessutom finns elever som kan lämna in ett och samma arbete till två olika lärare och hos den ena få VG eller MVG och hos den andra få IG visar bara på hur sjukt betygssystemet är. /Frekar06

  20. Rektor

    Ok, debatten svajjar till här och där. Men när det gäller överklagande av betyg så är det ju rejält komplext. Vi har i dag inte något fungerande system för detta. De förslag som kommit fram håller ej då det skulle innebära att hela yrkesgrupper går i sank. Jag förordar därför att vi går på Per Måhls linje (http://www.dn.se/debatt/att-prova-for-betyg-ar-battre-an-att-overklaga-den). Låt eleverna pröva för högre steg. Har de kunskaperna så ser vi det direkt vid en prövning. Har de det ej så ser vi det.

    Per Måhls förslag skulle då också få det med sig att vi i skolorna får gå ifrån ofruktsamma upplägg med snuttifiering och prov-fokus och istället utgå från kursmålen och se till att eleverna har en helhetsyn på kurserna.

  21. frekar06

    Rektor.

    Det förslag som Per har kommit med håller helt enkelt inte måttet. Det finns en viktig anledning till varför förslaget inte håller måttet. Det ökar inte rättssäkerheten för eleverna eftersom det inte ger upphov till en opartisk prövning av elevernas betyg.

    Det kan vid prövning till och med vara samma lärare som gör bedömningen av eleven på prövningen som gjorde det i samband med att eleven fick betyg när kursen slutade. Och även om det är kollegor som gör det så är det fortfarande inte att höja rättssäkerheten för den enskilde eleven.

    Tänk dig en elev som har haft stora problem med läraren på en kurs och fått Icke Godkänd därför. Hur tror du den eleven upplever det om denne vid en prövning ska bli bedömd av samma lärare? Jag har nämligen suttit i den situationen själv och jag kan garantera dig att det inte var någon rolig situation, man känner sig maktlös som elev.

    Jag vill ha en mer rättssäker skola och en skola som välkomnar mer öppenhet och kritisk granskning av betygssättningen. Därför kommer jag välkomna om regering och riksdag bestämmer sig för att elever ska kunna överklaga sina betyg. /Frekar06

  22. Rektor

    Frekar!
    Det finns ingen anledning att det skulle vara samma lärare som ansvarar för prövningen som har satt betyget. En enkel sak att fixa i lagstiftningen.

    Varför det inte skulle ge en opartisk prövning hänger inte jag med på. Om det är uttalat att en prövning av ett betyg sker av annan lärare, gärna på annan enhet där det finns möjligheter (kommunala skolor har här det väl förspänt)fixar man det. Vad är rättsosäkert?

    I min värld skulle vi nå två saker. 1) eleverna får en efterlängtad rättighet som alla mår bra av och 2) vi kommer bort från ett sätt att undervisa och betygsätta som är adderande. Med det menar jag att många lärare sätter betyg på vad eleverna klarat av under kursen vid examinationer. Ex: G vid prov 1, G vid prov2, G vid prov 3 och VG vid prov 4. Mången lärare sätter då G på eleven. Det kanske är rätt men det skulle också gå att argumentera att elevern har visat på kunskapsmognad och har tillförskansat sig kunskaper motsvarande VG. Om vi arbetar med hela kursen så når vi också hela kunskapen…

  23. frekar06

    Rektor.

    För min del räcker det inte med att låta elever pröva för ett högre betyg. Det jag vill se är att elever ska kunna överklaga sina betyg till en högre instans. Det är en väldig skillnad mellan att låta elever pröva för annat betyg och låta elever överklaga betyg till högre instans.

    Denna högre instans kan vara Skolverket, Skolinspektionen eller någon nyinrättad nämnd eller myndighet. Men den ska vara oberoende från den skola som eleven går på och den ska gärna stå under någon form av tillsyn så att verksamheten kan granskas.

    Fördelen med att till exempel Skolverket eller Skolinspektionen tar detta ansvaret är att dom redan står under regeringens tillsyn samt att de kan anmälas till JO om de inte sköter sig, vilket innebär att den tillsyn jag efterlyser redan finns på plats. Det skulle dessutom sätta en bra press på lärare att sätta betyg som grundar sig i de kursplaner vi har och inte på en massa annat om skolverket eller skolinspektionen tar över.

  24. frekar06

    Rektor.

    Det ska dock tilläggas att om det visar sig vara omöjligt att få igenom det här med överklagande av betyg så är jag inte den som inte kan tänka mig en lösning där vi låter eleverna pröva för annat betyg. Men för att jag ska tycka att en sådan lösning är bra så ställer jag dock vissa krav på vad som ska gälla.

    Det första handlar om att det inte ska vara samma lärare som rättar prövningen som satte betyget. Det andra är att eleven skall ha rätt att byta examinerande lärare om denne vill göra en ny prövning om inte särskilda skäl talar mot detta. Detta ska vara en särskilt stark rättighet för de elever som har fått Icke Godkänt på kursen och på prövningen därefter.

    Det ska vara skolan som ska ange särskilda skäl för att neka en elev att byta examinerande lärare, ett underlag som ska kunna prövas av skolinspektionen. Det tredje är att det ska vara gratis för alla elever att göra en prövning, idag tas det ju ut en avgift för att pröva för högre betyg, det får inte bli en klassfråga huruvida man kan pröva för högre betyg eller inte.

    Det fjärde är att elever som fortfarande har IG på en kurs efter två prövningstillfällen ska kunna få detta prövat av Skolinspektionen. Skolinspektionen bör då titta på om skolan verkligen gjort vad den kan för att eleven ska nå målen. Om så inte är fallet ska Skolinspektionen kunna ålägga skolan att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att eleven når målen. Visst. Det är relativt tuffa krav, men de är inte som jag ser det orimliga.

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.