Gymnasiets slappa attityd till fuskande elever lägger grunden

Publicerad 30 augusti, 2008

 

– Nisse, vem är egentligen Lars Ohly?

 

Vi satt i konferensrummet, Nisse, Nisses handledare och jag. Nisse vred på sig som en mask på en krok. Han visste inte vem den där Ohly var. Jobbigt. För han hade just "skrivit" en mycket intressant och välformulerad uppsats om honom och hans politik.

 

När studenter på universitetsnivå fuskar, är det ofta just de rena plagiaten som dominerar. De står för cirka 70 procent av alla ärenden som kommer till disciplinnämnden vid Stockholms universitet. Och det är en trend som ökar.

 

Samtidigt har högskolor och universitet blivit bättre på att upptäcka fusket. Som gymnasielärare får man ändå böja huvudet i skam. Visst borde gymnasiet som sista anhalt innan universitetsvärlden, vara det ställe där eleverna lär sig källkritik, lär sig vad som är fusk och inte, lär sig skilja mellan att kopiera någon annans verk och skapa ett eget.

 

Att elever och studenter fuskar är inget nytt. Under min egen gymnasietid skrev man på armar och ben under tröjor och kjolkanter, använde sig av knöliga fusklappar i pennskrin och fickor. Allt för att fixa till sig ett eller två extrapoäng på provet.

 

Plagiat är svårare. Här finns, enligt mig, ett långt större problem med inställningen till studier hos den som fuskar. Och det stora problemet är att alla gymnasieskolor har olika metoder för att stävja fusket. Även inom samma gymnasieskola finns det lika många angripssätt som det finns elever. På ett program med en lärare, anses det räcka med en tillsägning och ett IG på arbetet ifråga. På ett annat, med en annan lärare blir det en omedelbar varning och anmälan till rektor med föräldrasamtal som följd. Våra olika metoder bidrar säkerligen till förvirringen och nonchalansen hos eleverna, och till uppfattningen om hur allvarligt fusk och plagiat egentligen är. En "förvirring" som följer med upp till universitets- och högskolenivå som det verkar.

 

Nisse med Lars Ohly-arbetet blev heller inte anmäld tilll rektorn. Hans handledare tyckte att det var bättre att sköta saken i det tysta. Så Nisse fick ett IG på det plagierade arbetet. Han var mäkta upprörd då han aldrig erkände sitt plagiat. Efter någon termin bytte han gymnasieskola med orden att vi lärare "stämplat honom" för gott. Han ville ha en ny chans.

 

Förhoppningsvis såg Nisses nya gymnasielärare allvarligare på fuskande elever än vad vi gjorde. Men det är inte alls säkert.

 

Filippa Mannerheim

 

 

8 kommentarer till “Gymnasiets slappa attityd till fuskande elever lägger grunden”

  1. Mamma Scan

    Ja, dags att skärpa kraven och skapa ordentliga regler för hur fusk ska hanteras. Men sen så gäller du ju att de där slapptaskarna till lärare följer reglerna och sitter på kvällar och har möten med föräldrar.

  2. Kalle Andersson

    Jag förstår inte vad det är för skillnad mellan att skriva fusklappar och att plagiera arbeten. Det är lika jäkla illa båda två, och måste beivras på samma vis.

  3. Mikael

    Är det plagiat eller fusk så bär det anmälas, och diskussion kring det bör tas upp, tänk om den där nisse verklingen skrivit arbetet och det inte alls var ett plagiat? men var det de så bör en varning utlämnas samt att han får göra om arbetet.. händer det fler gånger bör det bli tuffare straff.

  4. Filippa

    Jo, Kalle, jag tycker att det är en viss skillnad på att skriva ned ett litet årtal på handen mot att sno ett arbete rätt av. Inget av det är rätt, givetvis men nog anser jag att det sistnämda är långt värre.

    Mikael – Nisse hade INTE skrivit sitt arbete själv. Det märker man på en gång om man sätter sig med en elev och ställer litet frågor om det skrivna. Vad värre är gör vi lärare sällan det. Inte heller har vi tid att matcha varje inkommet arbete med de som ligger på nätet. Trots sökmaskiner är det ett stort och tidskrävande arbete. Så en hel del elever gör nog som Nisse – snor rätt av och får ett högre betyg än de förtjänar. I synnerhet i de skolor där lärarna inte lär känna sina elever eftersom lärarna blivit ersatta av laptops och hemarbete.

    Anledningen till att jag förstod att “Nisse” fuskat var att jag hade en gedigen betygsdokumentation, där jag vid varje tidigare arbete skrivit ett utförligt omdöme utifrån kritierierna. Med andra ord var det en omöjlig ekvation att Nisse, varje gång han var på plats, hade svårigheter med stavning, meningsbyggnad och läsförståelse. Och så plötsligen på detta hemarbete fanns inga problem och slutsatserna var på MVG-nivå, något han verkligen inte visat upp på plats. Många lärare skriver dock bara ett litet G i marginalen efter varje arbete i sin lärarkalender. Då har man enligt mig ingenting på fötterna vad gäller kunskapsdokumentation. Men det är en helt annan krönika…

  5. bernur

    Just inställningen är väl problemet: att få eleven att förstå vilka konsekvenserna blir, för jag tror att ganska mycket av fusket sker i något slags ungdomligt oförstånd, en naivitet (långt ifrån allt, givetvis). Därför är det viktigt att ha uppgifter som det blir nästintill omöjligt att fuska på, att inte ha de där skrivuppgifterna av typen “skriv en recension av boken du har läst” som faktiskt väldigt många svensklärare fortfarande använder. Men framför allt visa varför det är förkastligt med fusk, inte bara fördöma i efterhand. Jag tror på ett profylaktiskt arbete.

  6. Janne

    Salskrivning är det som gäller. Hemuppgifter leder automagiskt till fusk och plagiat i många fall. Med nätet till hands är det ju bara klippa och klistra. Vem kan motstå frestelsen?

  7. Filippa

    Jag håller med dig helt, Janne! Bra skrivet! Jag har slutat att ge stora hemuppgifter. Det blir alltid ett betygssnäpp högre minst då nämligen. Det man gör hemma kan knappast fungera som betygsgrundande, mera som träning. Jag gör också endast salsskrivningar och på-plats-uppgifter nu när jag sätter betyg.

    En gång ringde faktiskt en mamma till mig och var mäkta upprörd. Hon hade hjälpt sin dotter “jättemycket” med arbetet och tyckte att “hon” minsann förtjänade ett högre betyg än vad jag gett. – Vem förtjänade det, menar du? Frågade jag. Du eller din dotter?

    Kanske litet fräckt men jag blev så trött… (Till saken hör att eleven fick ett IG, eftersom hon helt missuppfattat uppgiften. Kanske hade hon fått ett bra mycket högre betyg om inte modern, “hjälpt till”, vem vet… :-))

  8. Maja

    Varför lägger man inte in samma system som på universitet att alla arbeten måste gå igenom en kontroll där det direkt lyser rött om det matchar på nätet. För ja, det blir inte lätt sen när det blir allvar.

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.