Framgångsrikt recept för att få ungdomar att ogilla idrott

Publicerad 31 augusti, 2008

 

 

Bild: Stock. xchng

 

1. Anordna tävlingar där de måste vara med för att få ett fullständigt gymnaisebetyg, exempelvis orientering, friidrott och löpning. Sätt gärna upp resultatet offentligt även om detta inte sker inom andra skolämnen.

 

2. Låt ungdomarna utöva olika sorters fysiska aktiviteter väldigt exponerat för varandra, till exempel klättring i rep, bockhoppning och övningar i ringar hängande från tak. En eller några ungdomar utför övningarna medan övriga väntar på sin tur i något slags kösystem, gärna rakt led så att möjligheten att smita undan blir så liten som möjligt. För att ytterligare stärka ungdomarnas ogillande är det lämpligt med dykövningar som ju genomförs endast i badkläder.

 

3. Kontrollera ungdomarnas prestationer i kondition, styrka och bollsinne genom tex så kallade bip-test och allehanda mätbara aktiviteter.

 

4. Se till att ungdomarna provar så många idrotter som möjligt, inte bara de idrotter som de själva vill eller är lämpade för.

 

5. Betygsätt eleverna med tydliga krav för varje betyg med stegrande krav för högre betyg, exempelvis högre hopp, längre hopp, mer uthållig löpning, snabb löpning och var tydlig med vilka krav som ställs.

 

Ovanstående exempel används dagligen i den svenska skolan och jag är alldeles övertygad om att det finns bättre sätt att utforma den svenska skolidrotten.

 

Kursbeskrivning i form av betygskriterier och mål för Idrott och Hälsa A och B redovisar hur eleven skall utveckla den fysiska, psykiska och sociala förmågan och dessutom förstå den egna livsstilens betydelse för hälsan. Undervisningen skall bidra till elevens goda självbild och sträva mot att eleven ska bli hälso- och miljömedveten. Friluftsliv ska utföras och dessutom första hjälpen men inga detaljerade krav kring specifika idrotter omnämns för varken Idrott och hälsa A eller B. Det står inget om att eleven måste prova den ena idrotten efter den andra eller springa en viss sträcka, hoppa en viss höjd eller lyfta en viss vikt för att klara ett visst betyg.

 

Läs gärna själv på skolverkets hemsida och tänk efter hur skolidrotten såg ut när du gick i skolan. En kraftansträngning behövs för att ingen elev ska behöva känna sig utsatt och utveckla en negativ inställning till fysisk aktivitet.

 

Den svenska skolidrotten är långt ifrån den inspiration- och lustkälla som den skulle behöva vara.

 

 Jennie Bergström (s), socionomstuderande, Örebro

Läs mer av Jennie på hennes blogg: www.jenniebee.wordpress.com

8 kommentarer till “FramgÃ¥ngsrikt recept för att fÃ¥ ungdomar att ogilla idrott”

  1. Klara Lindholm

    Hahaha, varför ser jag för mitt inre Ingrid framför en trampett med oskyldig uppsyn och ett glatt “Kristoffer, du kan väl visa hur man gör ett ljushopp?”? Bra inlägg!

  2. Filippa

    Himla bra krönika! Kan bara hÃ¥lla med krönikören. Tror idrottens, mÃ¥nga gÃ¥nger traditionella upplägg, förstört för mÃ¥nga. Synd! Idag kan man ju verkligen göra det lustfullt precis som du skriver, utifrÃ¥n läroplanen. Och varför i guds namn ska det tävlas hela tiden. Ingen skulle fÃ¥ för sig att spika upp matteresultatet pÃ¥ anslagstavlan…

  3. Janne

    Ligger nog mycket i det krönikören skriver men samtidigt har jag svårt att förstå hur elever kan veta om de gillar en idrott om de inte fått prova på. Själv spelade vi innebandy 90% av idrottstimmarna för gympahallen tillät inte ett varierat utbud . Visst vi gillade innebandy men hur utvecklande var det i längden.

  4. Marcus

    Bra undersökt innan krönika!! Välskrivet.Måste dock påstå attt många idrotter bör utövas för att få eleven att våga testa. Prova på nya saker för att en dag kunna förstå att idott bland det roligaste som finns! Bollsport passar inte alla, men våga testa. Det finns en idrottaktivitet för alla. Idrott i skolan är bra på det viset att man får testa olika saker utan att betala massa för det.

  5. Pappsen

    Bra skriven krönika…
    Ett annat jättebra sätt att få barn att tycka illa om lagidrott är att låta barnen välja lag själva, då de som anses dålig/sämst alltid blir valda sist.
    Det är inte speciellt upplyftande för den det drabbar gång efter gång. Istället skulle ledaren/läraren dela in lagen slumpvis.

  6. Filippa

    Sant. Fast minns ocksÃ¥ det där hemska när läraren delade in klassen genom att peka pÃ¥ en efter en inför alla och vilka suckar det blev frÃ¥n de duktiga i laget när han pekade pÃ¥ “fel” (läs: osportig) elev. SvÃ¥rt det där. I fÃ¥ ämnen är man sÃ¥ utsatt som pÃ¥ idrotten, tror jag.

  7. S

    Ja, vad synd det är om de som känner utsatta, sÃ¥ fÃ¥r det ju inte gÃ¥ till. Personligen är jag lite trött pÃ¥ den här pÃ¥gÃ¥ende trenden där alla är utsatta och kränkta hit och dit. Men du har nog rätt, det ska räcka med att “göra sitt bästa” för de högre betygen. Ingen ska vara bättre än den som är sämst.

  8. Jennie

    En bra början vore ju om lärarna i alla fall lärde sig kursplanen och betygskriterier istället för att lägga upp idrottslektioner efter tradition och hur det brukar vara.

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.