Metta Fjelkner och Lärarnas Riksförbund går nu ut och riktar kritik mot lärarutbildningen. Allt är som vanligt med andra ord.
Den ensidiga fokuseringen på vad som händer de där fyra, fem åren på universitetet börjar bli litet tröttsam, men påvisar också en uppenbar okunskap hos LR:s ordförande, om hur studieteknik och ren stoffinmatning går till.
I varje gymnasiebok i svenska, värd namnet, finns ett kapitel om just detta. Där får eleverna se och ta del av hur hjärnan fungerar när vi nöter in något nytt. Hur mer än hälften av stoffet försvunnit efter bara några dagar. Och hur viktigt det är att upprepa det lästa igen. Och igen. I synnerhet då det gäller faktatäta ämnen som historia, litteraturhistoria, religion och geografi. Men att kräva av universiteten att de var tredje månad skall upprepa den förra kursens innehåll, är nog litet för mycket begärt.
Lärarnas riksförbund har nog en större skuld än lärarutbildningen vad gäller pedagogernas eventeullt bristande faktakunskaper i orienteringsämnen. Facket må ha förhandlat upp lärarnas löner med någon hundralapp, men detta till priset av en enorm ökning av både arbetsbelastning och arbetstid.
En lärare som tar styrdokumenten på allvar, arbetar de flesta kvällar, helger och veckolov med förberedelser och feedback till eleverna. Någon tid eller ork till fortbildning, inläsning och egenstudier finns inte mellan lektioner, föräldrasamtal, elevvård, individuell handledning och rastvakteri.
Att lärarintellektet förtvinar efter några år är en väl känd hemlighet. Istället för att njuta av "På spaning efter den tid som flytt" bombarderas lärare istället av felstavade elevtexter om husdjur och egenupplevda händelser.
Det är rent ut sagt löjligt att påstå att en upprustning av lärarubildningens ämneskurser skulle bidra till lärarnas kunskapsnivå på detaljnivå, 20 år framöver. Istället borde Fjelkner arbeta hårdare för att möjliggöra kontinuerlig fortbildning. I alla skolämnen, inte bara gällande Förintelsen.
Men det kan endast göras genom oförhandlingsbara krav från fackligt håll på en kraftfull storstädning av lärartjänsten som sådan, och att i fortsättningen anamma principen – nya uppgifter in – gamla ut!
Kettil och Filippa Mannerheim
22 augusti, 2008 - 12:01
Och ni sÃ¥g vilka slags frÃ¥gor det var, eller hur? Dessutom tänkte jag pÃ¥ att lärare ( faktiskt inte ens de), kan ha all sin kunskap lagrad i huvudet, särskilt inte när det gäller faktauppgifter pÃ¥ detaljnivÃ¥ – det finns faktiskt nÃ¥got som heter att uppdatera sig och läsa pÃ¥ inför att ett moment ska undervisas …
Dessutom föreställde jag mig att skolan (ännui alla fall) handlar om mer än ren faktakunskap; Ã¥rtal, ortnamn etc. En lärare som talar med inlevelse om förintelsen, och levandegör ett historisk skede ger eleverna sÃ¥ mycket mer än den lärare sombara kan de korrekta namnen pÃ¥ alla förintelselägren …
För mig är Fjelkners uttalande helt oförstÃ¥ligt – men hon kanske bara läste Aftonbladets ensidiga rapportering om undersökningsrapporten. Hon hade kanske inte riktigt läst pÃ¥ – sÃ¥ som en lärare skulle ha gjort … och dÃ¥ blev det en billig poäng, en till i högen av snabba slutsatser och sÃ¥gningar. Suck!
22 augusti, 2008 - 12:08
Hm. Nu läste jag artikeln ni länkade till lite noggrannare och ser att Fjelkner visst har invändningar mot frÃ¥gorna … (fÃ¥r skylla pÃ¥ att jag är trött). SÃ¥ hennes kritik mot lärarutbildningen fick alltsÃ¥ ett gyllene tillfälle att ventileras igen? För det var ju inte Forum för levande historias rapport som egentligen var ett bevis pÃ¥ en lÃ¥g nivÃ¥, varken hos gamla, nya eller blivande lärare …
23 augusti, 2008 - 12:52
Jag tror att en upprustning av grundutbildningen är nödvändig men kontinuerlig fortbildning är än viktigare. Inte bara för alla hålla minnet vid liv utan det händer en hel del nytt i de olika ämnesområdena. Tänk er tanken att en läkare skulle leva på sin utbildning år efter år utan att få fortbildning i nya behandlingsmetoder och mediciner! Men är det verkligen enbart lärarfackens fel att vi lärare saknar en fortbildning värd namnet?