Duktige Olle glänser redan i klassrummet

Publicerad 19 november, 2008

 

-Den svenska skolan är dålig på att belöna elever som lyckas bra – Jantelagen gäller även i klassrummen. Det anser den moderata arbetsgrupp som inför valet 2010 ska förnya partiets politik för unga.

 

Jag tror inte att det finns någon som kan säga emot detta floskel-VM av populistisk tävlan som de inte helt nya Moderaterna ägnar sig åt, kanske för att hävda sig mot allianskompisen FP som ju tagit patent på skolfrågorna:

 

– Tycker du att duktiga ungdomar skall ruttna bort i skolan? Nej, just det.

 

– Tycker du att det är viktigt att duktiga ungdomar får stimulans? Ja, just det.

 

– Vill du att eleverna ska kunna stava rätt när de söker på Google? Jamendåså!

 

Samtidigt undrar man som lärare litet tyst vad politikerna egentligen tror att vi sysslar med därinne i klassrummet. Enligt min erfarenhet får de "duktiga" eleverna, ständigt får höra hur duktiga de är. De syns, de hörs, de finns! De får enormt mycket beröm för att de räcker upp handen och är aktiva på lektionerna, för kloka svar och driftiga idéer. De får avundsjuka och imponerande blickar från kompisarna när de får MVG på proven. De hyllas på utvecklingssamtalen och har föräldrar som glider ut i korridoren med breda leenden. Precis som det ska vara, så klart.

 

Men det är sannerligen inte DE DUKTIGA ELEVERNA som "ruttnar bort i klassrummet" om någon nu trodde det!

 

Frågan jag som lärare ständigt ställer mig, är hur jag ska lyckas att stimulera och entusiasmera de elever som inte tycker att skolan är så himla rolig att gå till, som inte glänser på proven och som lämnar utvecklingssamtalet med en ilsken, besviken pappa eller mamma bredvid sig. Blir de eleverna peppade av nationella stavningstävlingar de aldrig kan vinna, av pengastipendium de aldrig kommer få, av mera fokus på duktige kompisens strålande bravader?

 

I sig kanske förslaget inte är så uppseendeväckande. Men risken är att satsningarna på de redan lyckade som vanligt blir på bekostnad av de inte så lyckade.

 

Men dessa elever är kanske inte lika häftigt att satsa på, vad vet jag…

 

Filippa Mannerheim, gymnasielärare och journalist

4 kommentarer till “Duktige Olle glänser redan i klassrummet”

  1. Harning

    Min erfarenhet av vad som går för sig i det enskilda klassrummet i den svenska skolan är aningen begränsad – diskussionen blir därför möjligen något teoretisk från min sida.
    Min praktiska erfarenhet från Danmark är att de duktiga eleverna inte syns, att de inte får beröm och att de dessutom ofta tvingas göra samma saker om och om igen – precis som deras mindre duktiga kamrater (det senare nåt som jag också sett ske i Sverige vid flera tillfällen).
    Nu skulle man kanske tro att detta inte spelar någon roll – att de duktiga alltid klarar sig ändå.

    Men faktum är att känslan av utanförskap och ensamhet bland duktiga tonåringar/tonåringar med högre IQ än genomsnittet är så stor att de markant toppar självmordsstatistiken (i de länder där detta undersökts). I andra fall hamnar de duktiga eleverna i specialklass för dåligt uppförande eller går ur skolan i förtid för att de har tråkigt.
    Hur mycket av detta som är skolans fel och hur mycket som beror på jantelagen i ungdomarnas egna sociala liv är naturligtvis svårt att avgöra – men vi kan inte bara anta att de duktiga klarar sig.
    Alla barn skall ses och höras för de behov de har.
    Både starka och svaga elever – att utse sig en bestämd grupp som den som behöver mest uppmärksamhet och mest hjälp tycker jag i bästa fall är tecken på att lärarna och politikerna har missuppfattat sin roll.

  2. Filippa

    Hm. Jag har inte alls samma erfarenhet som du. Snarare tvärtom. I varje klass finns det några elever som utmärker sig och är mer talangfulla än genomsnittet i ämnet, om man nu säger så. De har enorma möjligheter att utveckla sig själva utifrån de uppgifter man skapar i dagens skola. Jag tycker att de ofta tar mycket plats, talar mycket, blir beundrade av sina klasskamrater och ser det som självklart att de skall få mycket lärartid, feedback och handledning. Snarare ser jag “svaga” elever med svårigheter i ämnet som slinker undan, inte orkar, inte har engagerade föräldrar och inte tar plats över huvud taget. DE eleverna måste naturligtvis ha mer uppmärksamhet från mig än de får idag. Tycker jag i alla fall. Så ser jag på mitt uppdrag. De “starka” med stöd hemifrån och en naturlig talang kan hitta drivkraften inom sig själv med litet puffar från en engagerad lärare. Men de som inte har fått detta… Hm… Jag önskar nog att de fick mer plats i mitt klassrum än de får idag faktiskt…

  3. Harning

    Frågan kanske snarare är en helt annan:
    Ska vi insistera på att elever (starka och svaga) tillgodoser sig och förbättrar sig inom alla ämnen? Eller ska vi snarare uppmuntra den enskilda eleven att bli bättre på just det/de ämne/ämnen som denna har talang och eller brinner för?

  4. Fredrika (specialpedagog)

    Men snälla nån!! Det är väl inte de duktiga eleverna som bara ska få beröm. De elever som får mvg får ju mvg, man ska ju inte ge de ännu mer beröm. Man borde i stället satsa på att berömma de elever som INTE är duktiga, så fort de försöker. Man ska se till att de får den uppmärksamhet de behöver i klassrummet och visa att man är intresserad av vad de har att ge. De elever som redan är bäst, de klarar sig. Nu menar jag inte att man bara ska ge de elever som är dåliga uppmärksamhet och beröm, men man måste försöka fånga deras intresse och lägga ner mest tid på dem för att försöka få dem mer intresserad och på så sätt höja deras begåvning.

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.