”Du får godkänt, lille vän. Alla IG:n är tyvärr slut”

Publicerad 1 december, 2009

 

Under mitt första år som lärare berättade min mentor på skolan om betygsättningen "förr i tiden". Då hade man nämligen den helt felaktiga uppfattningen att det i en klass endast fick sättas 7% femmor, 10% fyror, 33% treor osv. Som lärare gjorde man bäst att hålla sig så nära snittet som möjligt, helst en bra bit under också, annars blev det enorma konsekvenser, nämligen. Fler än två femmor i en klass på 25 elever, resulterade ofelbart i ett allvarligt samtal med rektorn där man fick lova att detta inte skulle upprepas nästa år, eftersom rektorn då fick ägna många timmar åt att motivera varför skolans medelsnitt var så högt.

 

Själv minns jag att alla femmor "tyvärr var slut" när jag skulle få mina betyg i religion, historia och svenska.

 

Det var då det.

 

Nu är situationen snarare den motsatta. Nåde den lärare som vågar sätta IG på någon elev, hur korrekt det än må vara. Det skulle ju innebära att skolans rykte och status sänks. Allt mäts nämligen i hur höga betyg elever har. Det hela är så snedvridet att man blir mållös.

 

Samtidigt undrar jag litet försynt hur man kan tro att situationen kan se annorlunda ut. Om någon har missat det så vill jag bara understryka att skolor är i hård konkurrens med varandra idag. Rektorerna sliter sitt hår, ekonomin är kass,(förutom då de vinstdrivande friskolornas, men där går det mesta rakt ned i företagarnas fickor eller till marknasföring så det märks ändå inte), lärare sliter för att klara sitt uppdrag som mångdubblats vad gäller arbetsbörda under årens lopp. Eleverna är inte dummare än att de fattar att med litet tjat kommer man långt. Vansinnigt långt? Varför inte, liksom?

 

Och så kommer detta fantastiska förslag om att elever nu även ska få överklaga sina betyg. Som pedagog drar jag efter andan. Djupt.

 

För vi har faktiskt inte några problem idag med att lärare sätter orättvist låga betyg. Snarare har vi stora problem med att lärare pressas till att sätta orättvist höga betyg. Ärligt talat undrar jag vilken lärare som frivilligt sätter ett för lågt betyg idag med alla de enorma konsekvenser detta för med sig. Vad är det för masochistisk figur, frågar jag mig?

 

Själv satte jag sju mycket korrekta IG:n i en Svenska A-kurs ett år. Dessa elever fick jag sedan äran att handleda även nästa år, sådär litet vid sidan om mina övriga åtta klasser, med individuella planer för varje elev. Obetalt naturligtvis för det låg ju på mig som deras lärare att se till att de blev godkända. Jag lovar att det var nästan obehagligt lockande att tolka kriterierna på ett mycket välvilligt sätt…

 

Kanske borde vi fundera litet på hur vi vill att det hela ska fungera i längden. Läs gärna DN:s intressanta ledare Betyg säger inte allt. Kan som lärare bara hålla med.

 

Filippa Mannerheim, lärare och journalist

 

 

 

 

Dela detta med andra:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks

18 kommentarer till “”Du får godkänt, lille vän. Alla IG:n är tyvärr slut””

  1. Peter

    Jag var också med på den tiden – då var ett högt resultat på nationella prov lärarens väg att få sätta högre snitt än 3.0.
    Dagens system skulle vinna på att ett slutberyg infördes. Idag kan man inte kompensera en långsam start med ett bra slutresultat eftesom alla delkursers resultat räknas samman.

    Ambitionen att bedöma och skapa ett rättvist system komprometteras av viljan att styra elever till underkastelse hela utbildningen.

  2. Plura

    Det du bäste Filippa beskriver är det jag levt med i min uppväxt. Ett väldigt bekvämt sätt att förhålla sig till skolan.

    Sov till ett och ett halvt år innan slutbetyg för att ta dig till nästa skolnivå. För det enda som gällde var att konkurrera ut plugghästarna som inte förstod att utnyttja systemet för att komma vidare.

    Och inte sa det ett dyft om hur kompetent du var, bara hur du kunde manipulera systemet. Tyvärr var mina kompisar i 68-generationen så naiva att de trodde att det fanns en rättvisa i systemet och att allt var “ingengörsmässigt” efter Gauskurva. Det är det som är det stora bedrägeriet i skoldebatten.

    Och tråkigt att vi fyrtio år senare sitter och diskuterar detta fenomen. Summativ bedömning har aldrig lyckats beskriva det rätta i att 1+1=1 eller 1+1=3 därför att den inte tar hänsyn till den formativa bedömning och frågar hur man kommit fram till resultatet och hur h*n tänkt. Hade man gjort det skulle man sett att de som då inte följer den standardiserade tänkandet är mera kompetenta att tänka utanför boxen och därmed för kunskapen till nya höjder. Det är kunnande!

  3. Agneta Eriksson

    Reagerar starkt mot att du håller myten om att “femmorna kunde ta slut” vid liv. I min verklighet – jag kom ut som mycket ung lärare 1974 – har detta synsätt aldrig existerat. Så här var det: Avvek min betygssättning från resultatet på de centrala proven mer än två tiondelar skrev jag en motivering, vilket inte alls var speciellt svårt eller katastrofalt. En del klasser var helt enkelt bättre muntligt än skriftligt och detta motiverade då avvikelsen. I en annan klass kunde det finnas andra skäl. Betygen tog INTE slut!

  4. Filippa

    Agneta!
    Förstår inte riktigt vad du menar med att jag “håller myten vid liv”? Det enda jag gör är att beskriva min egen erfarenhet av hur mina lärare när jag gick i skolan motiverade sin betygssättning, nämligen genom att hänvisa till procentuella uträkningar av hur många femmor som fick sättas i en klass på 23 elever. Min äldre kollega minns det hela på samma sätt och många kollegor i min årgång likaså.

    Det låter ju fantastiskt bra att du varit fri att bedöma som du själv ansåg riktigt, men din bild är kanske inte delas av alla i hela Sverige?

  5. Lilla O

    “Jag lovar att det var nästan obehagligt lockande att tolka kriterierna på ett mycket välvilligt sätt…”

    Precis så tror jag att det blir rätt ofta. Det är lättare att sätta ett högre betyg än eleverna förtjänar. Tyvärr.

  6. Stefan

    Jag tror att föreställningen om att betygen kunde “ta slut” är till stor del en myt som har förstorats i efterhand. För egen del har jag gått hela min skolgång med det relativa betygssystemet och har aldrig hört någon lärare uttala att femmorna är slut. Naturligtvis har det förekommit att andra lärare verkligen sagt på det sättet, men de lärarna har antingen varit för fega för att vara rakryggade och ärliga eller missförstått betygssystemet grovt. Det fanns aldrig några centrala direktiv om att varje enskild klass eller ens varje enskild skola skulle följa den angivna procentuella fördelningen. Den norm som fanns var att riksgenomsnittet skulle förväntas ligga på den nivån (vilket naturligtvis blir lite svårt att förhålla sig till lokalt). I en klass eller skola med ovanligt duktiga elever fanns det en stor frihet att avvika från den angivna fördelningen – allt annat är en felaktig tolkning av hur systemet var tänkt att fungera. Trots detta går det naturligtvis att ha åsikter om det lämpliga med den typen av betygssytem och att dagens betygssytem har sina fördelar, men även (som du framför) en hel del svagheter.
    För övrigt tycker jag det är trevligt att bl a du och DN för fram lite nyanserade åsikter i allt tal om orättvisa betyg.

  7. atom

    Så vad vill vi säga..? Var det bättre eller sämre förr?? Nån fler än Stefan som faktiskt var med förr o kan föra vittnesbörd om vad som egentligen hände? ..eller är Filippa ute o svamlar om saker som hon inte har den mista aning om?

  8. Hannah

    Hej! Finns även en annan aspekt på detta. Nuförtiden när allt möjligt, inte bara kunskap, ska vägas in i betyget, blir det lätt så att den som är tjatigast eller pratigast vinner. En aldrig så duktig elev, men som kanske är av det mer försynta slaget, kommer aldrig att få bra betyg, för “det är så mycket annat som räknas in”, medan en person som fått uselt på ett nationellt prov kan “väga upp detta” genom att le och prata extra mycket. Helt absurt tycker jag, och har som förslag att vi återinför de gamla examensproven, om än i något modifierad form (inte bara ett, men kanske ett – två stora prov per termin). Som i USA tycker jag att detta prov då tex ska avgöra minst ett visst antal procent av betyget (kanske 50-75 beroende på ämne). Mycket lättare för lärarna oxo att både sätta och motivera de betyg de sätter, och mindre möjlighet för elever, föräldrar och rektorer att argumentera emot ett betyg. Dessutom mäter proven ju den faktiska kunskapen hos eleven, som inte borde vara helt oviktig i sammanhanget. Samt att elever kanske blir lite mer motiverade till att plugga om de vet att deras betyg hänger på faktiskt kunskap och inte bara hur mycket de pratar och säljer in sig själva.

  9. frekar06

    ”Och så kommer detta fantastiska förslag om att elever nu även ska få överklaga sina betyg. Som pedagog drar jag efter andan. Djupt. För vi har faktiskt inte några problem idag med att lärare sätter orättvist låga betyg.”

    Jag utbildar mig till lärare för närvarande och ska sätta betyg i framtiden och håller inte med dig angående överklagande av betyg. För min del har jag två skäl till detta. För det första tycker jag rent principiellt att all myndighetsutövning ska kunna överklagas.

    För det andra så hade jag en lärare på gymnasiet som redan innan kursen förklarade att jag skulle få IG på kursen, vilket jag också fick, jag hade ju tappat all motivation att försöka i det läget. Så här i efterhand borde jag anmält det till Skolverket, men jag hade inte koll på reglerna då. Dessutom hade ord stått mot ord. MVH Frekar06

  10. filippa

    Märklig lärare du hade… IG direkt – bara sådär…Måste vara oerhört ovanlig situation frekar06?

    Och varför inte bara gå till rektorn och klaga???

  11. frekar06

    Jo, det gjorde jag också. Men ord stod mot ord och då vägde lärarens ord tyngre än mina som elev. När det gäller det här med överklagande av betyg så kom jag att tänka på ytterliggare ett bra exempel. För något år sedan var det några elever som lämnade in samma uppsats till två lärare som befann sig på olika skolor. På den ena skolan fick de Icke Godkänt och på den andra Mycket väl Godkänt. Så jo, jag tror vi har problem med orättvis betygssättning.

  12. filippa

    Jojo… Har också hört den där berättelsen. Men då måste man faktiskt också tänka på att olika lärare ger olika instruktioner inför en uppgift.

    Om jag som lärare utförligt och grundligt går igenom debattartikelns alla komplicerade bitar under tre veckors tid och sedan ger mina elever till uppgift att skriva ett inlägg i denna textform blir givetvis min bedömning helt annorlunda än den lärare som efter en lektion om ungdomsvåld säger: Skriv en debattartikel om detta och lämna in!

    Självklart måste man koppla uppgiften/betygskriterier till kontexten annars blir det ju jättemärkligt… Och det är inte alltid så att eleverna förstår detta.

    Däremot inte sagt, frekar06, att vi inte har problem med orättvis betygssättning… 🙂

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.