Bild: Stock. XCHNG 

Nu ska vi inte längre hjälpa våra barn att bli schyssta människor som beter sig hyggligt mot andra. Nej, nu gäller det istället att hjälpa sitt ”barn så att det inte blir fel bland klasskamraterna". I en artikel omgiven av reklam för tuffa nya barnkläder och coola skolprylar, låter barnpsykologen Marie Carlsson oss förstå att våra barn riskerar att bli mobbade om vi inte genast rusar iväg till annonsörernas butiker med kreditkorten i högsta hugg. Väl där ska vi snällt och lydigt inhandla de plagg våra modemedvetna sexåringar pekar på, oavsett kostnad. De ska nämligen börja skolan och då gäller det att smälta in. Gör man inte det, ja, då väntar utanförskap och tasksparkar från de cyniska och elaka klasskamraterna.

OK, det kan kanske vara litet jobbigt att sticka ut för mycket första dan i plugget, men ärligt talat, som barnpsykolog borde Marie Carlsson vara litet noggrannare med vilka värderingar hon sprider. Om det nu är så att små barn exkluderar andra på grund av deras klädsel så är det väl för att de lärt sig det beteendet av vuxna – på grund av att vuxna har gett dem en bild av vad som är normalt och att det dessutom är satans viktigt att hålla sig inom den normaliteten.

Som tur är verkar de flesta barn inte bete sig så som Marie Carlsson antyder.

Mobbingens orsaker står nämligen inte att finna i klädseln. Inte senast jag läste en rapport om saken. Vad jag förstår saknas överhuvudtaget tydliga gemensamma drag hos de som blir utsatta för mobbing. Förövarna har däremot en hel del gemensamt vad gäller familjesituation, bakgrund och beteende, medan deras val av hackkyckling alltså sker ganska slumpmässigt. Har det utvalda offret rätt kläder går det alltid att hitta ett annat attribut, eller en annan egenskap, att ge sig på. Det synes därför extra onödigt att som Marie Carlsson lägga skuld på de utsatta och deras föräldrar och ytterligare piska på modehetsen bland köptokiga och utseendefixerade föräldrar och barn.

Artikeln i Allt om barn avslutas på ett mycket märkligt sätt. Efter att ha vädjat till föräldrar om vikten av att köpa, köpa, nya, nya kläder, för annars kan det bli mobbing, mobbing, så konstaterar hon kort att fattiga barn helt enkelt får gilla läget. Föräldrarna ska vädja till deras ansvarskänsla. Ja, barnen ska känna ansvar för familjens ekonomi: ”Det är bara att säga som det är. Barn är inte dumma. Barn vet när man inte har råd och man ska inte låtsas ha råd med mer än vad man har.”

Det känns säkert bra att höra för deras köpsvaga föräldrar. Vad bra att barnen förstår varför de måste bli mobbade, att de är så kloka i ekonomiska frågor!

Man tycker att barnpsykolog Carlsson borde anmoda stat och kommun att skjuta till ett litet modebidrag om nu de fattiga krakarna kan besparas isolering och nedåtpuffar med hjälp av några schyssta märkeskläder? Det lär ju i alla fall bli billigare än vård inom BUP.

Det hela är sorgligt. När barnpsykolog Marie Carlsson får möjlighet att slå ett slag för barnen i offentlighetens ljus så väljer hon att använda den till att spä på utseendenojorna hos såväl barn som vuxna, och lyckas till och med, genom sitt fokus på den mobbade som orsak till problemet, indirekt legitimera ett ganska reserverat beteende mot "sämre" klädda.

Inför skolstarten får vi inte höra hur vi kan prata med barnen om t.ex. konflikthantering, schysst kompisskap och annat som är viktigt när de ska in och verka i en ny grupp av människor. Nej, vi får höra att vi ska ut och shoppa så att de små liven inte blir ”fel”.

Kettil Mannerheim, förälder som vill ha bättre hjälp av barnpsykologin