– Säg vad jag ska göra för att få MVG i svenska!

Mia och Mias mamma tittar uppfordrande på mig. Vi sitter i konferensrummet. Det är utvecklingssamtal. Mias studiesituation ska nu gås igenom, närvaro och studieresultat ska granskas, ämnen och kurser diskuteras och planerade åtgärder dokumenteras.

Vi har en kvart på oss. Sedan kommer nästa elev.

Mias mamma berättar för mig att Mia älskar att skriva egna berättelser. Hon vill ha MVG men har inte förstått hur hon ska göra för att få det.

– Kan hon göra några extrauppgifter hemma för att få MVG?

Mitt arbete är en utmaning. Det är världens bästa jobb och världens värsta. Det är en verksamhet där jag ständigt pendlar mellan total frustration och fullständig lycka. Inom loppet av en minut.

Jag är lärare. Jag älskar det. För det mesta.

För tidvis är det en svår uppgift jag och mina kollegor har på vår lott.

När jag gick i skolan såg man annorlunda på kunskap. Vad jag minns brydde sig mina lärare inte ett skvatt om mitt lärande eller om min skolsituation. Det var bara att plugga in sidorna 1 – 63 i läroboken. Samtal om hur jag kunde utvecklas och hur mina texter kunde bli bättre fanns inte. Mina prov betygsattes efter en skala 1 – 5 och så var det bra med det.

Och så kom plötsligt den ”nya” läroplanen som en blixt från klar himmel. Lpf-94. Plötsligt ansåg våra politiker att eleverna inte bara skulle plugga på ett innehåll och rapa ut det. De skulle förstå det också. Analysera det. Dra egna slutsatser i stället för att kopiera bokens.

Milda makter!

En hel del lärare, föräldrar och elever lever dock kvar i den gamla skolans syn på kunskap. I många klassrum räknas halva poäng hit och dit istället för att eleverna får värdefulla tips om hur de kan förbättras. Hur de kan utveckla sina tankekvaliteter till nästa gång. I många klassrum arbetar lärarna med att hjälpa eleverna att plugga in manualen i stället för att lära dem cykla. Det är synd. För läroplanen har en fantastisk tro på att det är självständigt tänkande människor vi vill skapa i vårt samhälle. Det ska nu bli oerhört spännande att se var vi hamnar med gymnasiereformen 2010? Alliansens förlegade syn på kunskap kan mycket väl föra oss tillbaka till 50-talets skola. Det vore synd tycker jag, även om denna verkligen är lättare att förstå, fyrkantig som den är.

Den idag inte fullt så ”nya” läroplanens syn på kunskap är tyvärr svårare att förmedla. För hur förklarar man för en elev och dennes föräldrar att färdigheter i ämnet svenska inte handlar om att eleven gör uppgifterna eller hur många uppgifter eleven gör utan hur eleven utför dem? Märkligt nog är det ingen som ställer samma fråga till matteläraren.

– Hörru, hur många tal måste Lina räkna hemma för att lära sig ekvationer? För att fixa ett VG? Svara nu då!

Och man skulle aldrig i livet ställa frågan till sonens fotbollstränare:

 – Hörru, Arne. Hur många träningspass måste Pelle göra för att nå allsvenskan?

Kanske gick Mia och Mias mamma från samtalet med en känsla av att jag inte kunde förklara varför Mia inte bara kunde skriva ett stort extraarbete om Goethe och få MVG.

Kunskap som handlar om tankekvaliteter tar tid att träna upp och är svåra att sätta fingret på. Att få ett ”effektfullt och målande språk” är inget man skaffar sig på en kafferast. Det kräver år av målmedveten träning. Och ibland lyckas man inte.

Men jag är övertygad om att den kunskap Mia får i dagens skola, när den är som bäst, är ovärderlig. Och jag hoppas att alliansen inte förstör detta, som vi som tror på kunskapskvaliteter och färdigheter snarare än inbankad automatikfakta, arbetat så hårt för att försöka föra ut till elever och föräldrar. Det vore oerhört allvarligt om detta blev fallet!