– Är Pelle  O här? Har han slutat? Inte? Vet någon?

– Lisa E? Inte? Kom hon in på sitt andrahandsval? OK! Då stryker jag henne från klasslistan.

– Nisse? Ingen Nisse? Ingen Nisse? Han var ju här igår? Ska han gå kvar, vet någon?

Det kaos som vi lärare och skolans administrativ personal har vid skolstarten är absolut vansinnigt. Ungdomarna byter klasser och skolor som vi andra byter strumpor. Inte en klasslista stämmer. Inte en elev finns på plats. Däremot en rad okända tonåringar som plötsligt dykt upp i stället och kanske stannar en tid. Om skolan har tur.

Att hålla några mer angelägna lektioner den första månaden är således inte någon idé. Inte heller att ordna med läromedelsutlån eller föra klassdiskussioner om ämnes- och provplanering. Med all sannolikhet kommer klassen byta skepnad många, många gånger framöver, nämligen. Ingen kontinuitet finns, men å andra sidan får ju eleverna VÄLJA SJÄLVA. Nästan hur många gånger de vill, också.

Ibland byter elever skola tre till fyra gånger och börjar på sin nya skola efter en hel termin, utan någon överlämning från den gamla skolans lärare, något som faktiskt är fullt begripligt. Tiden finns inte för någon överlämning. Eleven har bytt skola och tagit pengen med sig. Ingen från den gamla skolan vill eller kan jobba gratis. Däremot krävs det av personalen på elevens nya skola att de ordnar så att alla de kurser eleven missat tas igen, alla de grundläggande momenten eleven inte varit med på i ämnena, privatundervisas så där litet vid sidan om.

Obetalt extraarbete? You bet! Med argumentet att det ingår i tjänstefördelningen.  Facket var är ni?

Tänk om all den energi vi lade ned på denna obegripliga konkurrenskarusell lades på elevernas reella arbete istället. Vilket fantastiskt lyft det skulle bli, rent kvalitetsmässigt. För både elever och lärare.

Men valfrihet är viktigare än kvalitet och kontinuitet som det verkar.

Med andra ord: Välkommen till en härligt skolstart, pojkar och flickor!