-På vilket sätt är elevfrånvaro ett ”stort problem” i skolorna? frågar Terri Herrera Eriksson. Låt alla elever ta ledigt någon månad – läsa kan man väl lära sig överallt liksom. 

Suck.

Och jag som brukar gilla Terri med hennes roliga krönikor…

Just på grund av det, tänker jag försöka förklara för dig Terri, varför det faktiskt är ett stort problem med just denna nonchalanta inställning till skolnärvaro. 

När elever är borta på grund av sjukdom, tandläkarbesök, begravning, ledighet för flytt eller för den delen semesterresor, är det ett stort problem. Dels på grund av att undervisning titt som tätt måste omstruktureras och det snabbt som ögat:

Okej, gruppredovisningen med Nisse, Eva, Linda kunde inte genomföras för Nisse måste packa upp grejer i sitt nya pojkrum och Linda måste hälsa på moster Gun i Karlstad. Då får Putte, Inga och Sara redovisa i morgon istället utan att få reda på det innan. Hoppas bara att de tycker att det är okej…

Och det muntliga betygsunderlaget för Nisse, Eva, Linda..? Okej, de har ju rätt att visa upp sina kunskaper enligt skollagen så det kör vi på…på lördag eftermiddag kanske? Om eleverna kan då och inte hänger med sina kompisar… Eller sticker till Mallis igen…

Dessutom är det ett problem med elevers ströfrånvaro eftersom viktig information – ta med utvecklingssamtalslappen, kom ihåg friluftsdagen, glöm inte simkläderna, kom ihåg matteprovet, historieförhöret är på onsdag och detta är instruktionerna - inte går fram. All introduktion till nya moment måste repeteras lika många gånger som det finns elever som är frånvarande. Alla genomgångar, provutdelningar, blanketter, klassdiskussioner, bärande moment som föräldrar inte har någon inblick i, går förlorade för eleven. Och merjobb skapas. För alla parter. Mest för eleven som tvingas dubbeljobba när hon återkommer från den häftiga familjeresan på Mallis där hon lärt sig säga "Hola" och mött nya kulturer på beachen men kanske inte lärt sig böja särskilt många verb eller analyserat särskilt många böcker. 

För det är faktiskt så Terri – att de flesta som reser inte gör bildningsresor till Champage för att mumsa chèvre och träna skolfranskan med franska lantbrukare. De flesta som reser mitt i terminerna sticker istället till Kanarieöarna, solar sig pepparkaksbruna på plajjan och äter pepparbiff med pommes på hotellet.

Det är ett otyg denna inställning till skolan och vad vi sysslar med där. Skolan är en social institution precis som en arbetsplats. Denna slapphänta attityd om något, får eleverna tappa sugen, strunta i, inte vilja satsa… Och är det något vi lärare behöver är det föräldrastöd inte glada uppmaningar om att semesterresor till Thailand är minst lika givande som något töntigt moment i samhällskunskap A. Varför inte se båda som viktiga? Varför inte, som förälder, betala några tusenlappar extra och lägga resan på ett lov? Som alla andra gör?

Förövrig tror jag knappast att Terri själv skulle kunna ha samma härligt, frisläppta inställning till sitt eget arbete:

- Jo du, KalleJungan-lilla – jag behöver en liten tripp till Kreta nu för att få mig litet härliga drinkar och sol-lapning till livs - det måste ju vara okej likaväl som att jag hänger här på redaktionen och skriver..?

Nej, när det gäller vuxnas arbetsliv är det helt andra tongångar.

Kanske handlar det till syvende och sist om vuxnas respekt för de ungas arbete?

Där en fråga som borde upp på agendan.

Skriv gärna om det nästa gång, Terri.