Okej. Är vansinnigt van vid att män stöttar män i "manliga" sammanhang. Män vill synas, män vill höras. Märks det under TV-inslaget också månne? Vem fick ordet, vem fick kämpa för ordet? Borde vi klocka tiden?
Men ändå litet intressant när man dyker upp i lärarrummet idag efter Skolfrontssammanhanget. Och möts av en annars mycket socialt kompetent manlig kollega med orden:
– Höhöhö! Du fick verkligen på tafsen i TV och allt, du! Var inte för styv i korken du…. Och dessutom hade du verkligen fel i sak!!!
Trevligt.
Eller kanske inte.
Ibland väljer man att tolka det… ja, så här:
Min lärarerfarenhet i ett nötskal:
Ett stort antal duktiga, envetna, ambitiösa kvinnnor sköter ruljansen medan arbetslagsledaren (mannen) får uppmärksamheten och lönen.
Me don't like!!!
Vad tycker ni andra? Snälla motsäg mig gärna! 🙁
21 november, 2009 - 09:10
Jag trot tyvärr att du har rätt i din bild. Många hårt arbetande tjejer som inte hinner ta emot beröm och feedback då de snabbt, snabbt åker hem för att gå på nästa pass (familj och hem). Vi måste alla bli bättre på att uppmärksamma varandra när vi är duktiga (och stötta varandra när vi inte riktigt är det).
Filippa! Du gör ett VÄLDIGT bra jobb (med denna sida, min favorit, och säkert i din arbetsvardag)! Tack för det!
21 november, 2009 - 11:49
Åh, rektor, så himla glad jag blir! Många, många tack för de värmande orden!
TACK!!! 🙂
21 november, 2009 - 06:44
Det stämmer säkert på din arbetsplats, men jag tror inte att det är en generell sanning… Sist jag kollade hade manliga lärare i genomsnitt lägre lön än sina kvinnliga kollegor med samma utbildning och erfarenhet, men det var ett par år sedan…
21 november, 2009 - 06:53
Christer!
Så konstigt. Sist jag kollade (2007) hade kvinnliga gymnasielärare i Stockholms stad 2000 kr lägre i lön i genomsnitt…
Jag menar nu inte att lönen är det viktigaste. Snarare blir jag litet fundersam över att jag alltsomoftast ser kvinnor jobba oerhört hårt i bakgrunden medan männen sedan stiger upp på scenen och visar upp resultatet av det “gruppen” gjort. Varför? Jag vet faktiskt inte. Ibland tycker jag att vi har någon märklig “men-inte-ska-väl-jag-mentalitet” som inte blir bättre av att män kommenterar när man väl vågat visa framfötterna.
Ja, litet stukad är jag faktiskt om jag ska vara ärlig… 🙁
22 november, 2009 - 12:57
Tråkigt att du är stukad, men är han verkligen värd det? Jag har inte sett programmet och vet inte vad det gäller, men jag kan ge mig sjutton på att du har fått positiv feedback också!
Statistik är farliga saker! Jag kan ha kollat grundskolan eftersom det är där jag jobbar, men strunt i det. Precis det du beskriver har jag noterat hos kvinnor på olika arbetsplatser. En kvinna som alltid skrev fina planer och alltid fick beröm, trots att hennes utförande var under all kritik glömmer jag aldrig! Jag tror inte att det är konstruktivt att diskutera genus i sådana här frågor… Det finns individer som har dåliga sidor och som oförtjänt blir backade av ledningen, det räcker väl egentligen?
16 december, 2009 - 05:39
Lite hårddragen slutkläm men i mångt och mycket tror jag ändå att du har rätt.
Efter att ha vandrat runt på ett par olika skolor i Sveriges alla hörn tycker jag att det ser ut så här:
* En majoritet av lärarna är kvinnor.
* En majoritet av enhetsledare/studierektorer och rektorer är män.
Är själv en man som syns och hörs mycket (utan att skämmas det minsta för det) men jag noterar också att många av mina duktiga kvinnliga kollegor hörs och syns lite mindre. Jag är dock mer benägen att lägga denna ojämlikhet på socialisering och könsroller än på att skolan som arbetsplats avsiktligt motarbetar eller håller tillbaka kvinnor.
Tyvärr är ju könsroller mycket knepigare att komma åt än manliga härskartekniker.