Hur har bluffen Björklund kunnat pågå i så många år? frågar sig Lotta Fogde i DN. Det är en mycket relevant fråga.

Hur är det möjligt att en av våra mest kända politiker kan trumma in ett felaktigt och faktiskt rent lögnaktigt budskap, bygga hela sin karriär på detta utan att någon liten murvel ens orkar lyfta rumpan och kolla upp om de mycket konkreta siffrorna han hänvisar till stämmer? Hur i hela fridens namn är det möjligt?

Björklund har de facto hänvisat till olika internationella rapporter. Han har inte svävande och subjektivt uttryckt vad han själv anser om den svenska skolans ordningsproblem och resultat. Istället har han, gång efter annan, hänvisat till existerande siffror, placeringar, interanationella undersökningar. Källor som finns och som kan kontrolleras. Som ska kontrolleras om allt står rätt till med den tredje statsmakten. Står det rätt till är frågan?

Skolfröken är arg. På Björklund – givetvis – det har hon alltid varit. Hon har nämligen aldrig upplevt sin skolvärld som krisartad, utan istället befunnit sig i ett sammanhang med fina elever, duktiga studenter och välartade ungdomar. För det mesta. Krisen har snarare legat i hur styvmoderligt politikerna behandlat skolfrågorna i sig…

Men mest arg är nog fröken ändå på de journalister som har i uppdrag att kontrollera och granska makten. Som får lön för det! Om Björklund får IG i statistik får nog landets journalistkår det i samhällskunskap.

Och en till sak: kan en minister blåljuga om källmaterial i så många år utan att någon ställer en enda liten konkret motfråga, utan att någon kontrollerar det som sägs – så kan fler!

Fy för den lede!