-Men Erik! Vi har ju SAGT att du MÅSTE berätta om du blir mobbad igen…

Publicerad 17 augusti, 2010

För några år sedan var det rörigt i sonens klass. För en gångs skull var det inte killar som stökade utan ett utåtagerande tjejgäng. En av killarna i klassen var extra mycket utsatt. En gång när han var på besök berättade han om det hela, ganska glatt och sorglöst märkligt nog, men både jag och maken satte i halsen. Det handlade om allt från glåpord som ”Äckel!” till ”Usch, vilken äcklig mössa du har, är det bajs på den eller?” och ”Ta bort din vidriga linjal från min bänk!”

När kompisens pappa kom för att hämta stod både jag och maken beredda. Detta kunde inte få fortgå. Vi var skakade och upprörda. Killen hade ju blivit mobbad förut och det verkade knappast som han var den enda som fick utstå detta hemska varje dag i klassen.

Reaktionen vi fick i dörröppningen  av pappan var om möjligt än mer märklig än pojkens lättsamma berättelse. En ilsken och irriterad förälder tornade upp sig inför den lille:

– Erik! Jag och mamma har ju SAGT att du MÅSTE berätta om du blir mobbad igen!!! Varför har du inte SAGT någonting?

Både jag och min man hade full förståelse för att killen inget sagt. Om detta stränga, ilskna, besvärade, irriterade var reaktionen – hade man själv som barn vågat? Aldrig!

Som lärare tror jag att detta faktiskt är ganska vanligt. Visst finns det föräldrar som vågar och orkar stå upp för sina barn mitt i allt eget livspusslande och karriärsmässande. Men det finns också föräldrar som tycker att det hela är ganska jobbigt. Och helst skulle vilja slippa vara med. Och som liksom litet stilla hoppas att skolan och lärarna sköter allt från det där medd att lära barnen stryka skjortor till att inte mobbas. Jag har själv mött attityden: ”Min son skolkar så vad ska du som handledare göra åt det?”

Kanske låter det litet hemskt men på något vis blir jag ändå som lärare en smula trygg med att Barn- och elevombudet har fått in rekordmånga anmälningar om kränkningar. Förhoppningsvis är det som Ann-Marie Begler anar, att det faktiskt kan bero på att Skolinspektionen och BEO har blivit mer kända och att elever och föräldrar har förtroende för att de faktiskt kan hjälpa.

Det bästa vore väl kanske om dialogen mellan hem och skola fungerade. I de allra flesta fall tror jag att den gör det. Men inte alltid…

Så: Mobbingplaner i all ära men så länge lärarna pressas till papperstigerarbete får eleverna stå tillbaka. Vi har helt enkelt inte tid med dem för alla papper som måste fyllas i och alla mobbingplaner som måste författas.

Se där en sanning jag tycker borde utredas så här i utredningarnas och inspektionernas tidevarv.

Filippa Mannerheim

Dela detta med andra:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks

En kommentar till “-Men Erik! Vi har ju SAGT att du MÅSTE berätta om du blir mobbad igen…”

  1. Moa

    Det är galet vad föräldrar kan säga egentligen… När jag var mobbad tyckte min mamma det var mitt eget fel, eftersom jag klädde mig ”annorlunda” och hade antinazistmärke på jackan. Då fick man ta att folk skrek saker efter en dagligen, tydligen.

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.