Bild:  stock.XCHNG

För några år sedan arbetade jag på en skola där rektorn beslutade att vi skulle ha en så kallad ”Jämställdhetsdag”. Ni vet, ett sådant där temaarbete vi lärare tvingas lägga in någon gång om året för att skolledningen vid behov ska kunna peka på att vi faktiskt utgår från läroplanens värdegrundsidé.

Sagt och gjort. Börje, Bettan, Nisse, Lisa, Josefina och jag lade upp riktlinjerna för dagen. Det var svårt. Få av oss hade nämligen läst om genus- och jämställdhetsfrågor, varken på universitetet eller på egen hand. Några av oss, i synnerhet Börje och Nisse, tyckte att det var rena fånerier, vilket givetvis märktes då vi tillsammans försökte arbeta fram vår planering.

Dagen började mycket bra. Eleverna var med på noterna, frågade, diskuterade och var engagerade. Nästan mer engagerade än lärarna faktiskt.

Och så när Börje presenterar filmen som skall visas i aulan kommer det: Den där grodan, fadäsen som inte går att reparera, utan att illojalt stöta kniven i ryggen på kollegan och detta rakt inför eleverna. Och sådant gör man ju inte. Hur dum grodan än är.

–  Flickor och pojkar är som ni vet olika, säger matematik- och kemilärare Börje glatt. Flickor är duktigare på språk – inte sant Anne-Marie – och killar bättre i matematik. Det har med våra olika hjärnor att göra! Nu ska vi se en film som…

Ja, nog är det svårt att undervisa i ämnen man inte är insatt i. Ändå krävs det av oss. Utan fortbildning och kunskaper i genusfrågor förväntas vi lärare arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv som finns som övergripande punkt i läroplanen. Vem som helst förstår vilken omöjlig uppgift det är. I synnerhet som en stor del av lärarkåren, kvinnor som män, avfärdar dessa frågor som ickerelevanta i den praktiska undervisningen i klassrummet. Sådant får livskunskapsläraren ta hand om litet vid sidan av det viktiga vi kärnämneslärare arbetar med.

I Dagens nyheter kan vi idag läsa om att flickor och pojkar är lika duktiga i matematik. Problemet som Janet Hyde, professor vid Wisconsin-universitet ser det är snarare att lärare men även föräldrar fortfarande lever kvar i föreställningen att pojkar är bättre i detta ämne.

Så frågan är hur dessa fördomar, dessa väl ingrodda och i högsta grad levande föreställningar , påverkar flickor och pojkar under matematiklektionerna och läxläsningen hemma. Frågan är hur fördomar om kvinnligt och manligt över huvud taget – de fördomar som man möter både hos äldre och yngre lärarkollegor, både hos kvinnor och män – gör med våra ungdomars självbilder.

Här krävs krafttag. I alla fall om man menar allvar med de värderingar som skolans grund enligt våra politiker skall vila på.  

Filippa Mannerheim som ofta funderar på det där med jämställdhet i skolpraktiken