”Metod, källor och källkritik: Jag har använt google som källa till de mesta i min uppsats. Och så har jag varit nere och snacka med Monika i biblioteket om det fanns någon bok om mintt ämne men vi hitta inget så jag fick leta fram sidor på Internet som jag har använt i denna uppsats. Jag litar på dom som har skrivit om mitt ämne eftersom jag itne tror att dom skulle ljuga direkt, varför skulle dom?”

Känns det igen?

Trots otaliga genomgångar i klassrummet är det oerhört svårt för eleverna att förstå vad en källa är, svårt att förstå vad källkritik är, svårt att förstå vad som förväntas av dem, när de skall skriva ”vetenskapligt”.

Ändå konstruerar vi lärare ofta sådana uppgifter. ”Skriv en rapport” eller ”forska” om det eller det, säger vi och skickar ut eleverna att självständigt söka information. Ja, då blir resultatet heller inte bättre än så. Visst kan jag tycka att det till viss del handlar om lättja från ungdomarnas sida. I stället för att söka sin information i böcker, som ju kräver litet mer ansträngning än en musklickning eller två, sätter de sig framför datorn, går in på google och söker på ”rasism”. Sedan är det bara att klippa och klistra från olika sajter och det fyra veckor långa projektarbetet är i hamn på en kvart. Perfa!

Tråkigt nog kräver många av oss lärare heller inte mer än så. (Lättjan finns nog även hos oss om jag ska vara ärlig.) Vi läser igenom Pelles klipp-och-klistra-collage med de oerhört korkade inläggen om källkritik (”jag litar på mina källor!!!”) skriver "bra" i högermarginalen och påbörjar nästa idiotiska projekt: ”Skriv ett arbete om judendomen”.  Pelle har inte lärt sig ett dyft. Vi har inte lärt Pelle ett dyft. Men lätt och behändigt var det, så alla är nöjda.

Källsökning och källkritik är svårt. Det kräver engagerade elever och det kräver engagerade lärare. Särskilt de svaga eleverna utan hjälp hemifrån riskerar att misslyckas utan kontinuerlig handledning från lärarhåll.

Här måste något göras. För det är inte riktigt som det ska när Erik 17 år, som huvudkälla hänvisar till ett arbete på Mimers brunn, skrivet av Nisse 16 år, och inte ens förstår problemet med det. Det är inte som det ska när 50 procent av eleverna tror att google är en källa. Det är inte som det ska när ”skriva med egna ord” handlar om att ändra ett ”och” eller ”men” i originaltexten, formatera till Times och sedan ha uppfattningen att det är ett fullgott referat.

Så vad krävs då? Ja, först och främst att vi tar mer allvarligt på det här med självstudier och projektarbeten. Det skall givetvis ske med handledning. Idag skickas eleverna ut för att jobba på egen hand, veckor i sträck. Men det är faktiskt inte distansstudier vi ägnar oss åt.

En annan viktig del för att komma tillrätta med problemet är givetvis fortbildning för lärare. Det fungerar helt enkelt inte att en stor del av lärarkåren vägrar befatta sig med datorer och att de inte vill ta in detta nya, främmande, hemska svarta hål som kallas Internet. I dagens samhälle är det som att vägra använda telefonen, för att den är en så svårbegriplig mockajäng. ”Vad är det för fel med att skriva brev?” Hur skall lärare i sin tur kunna undervisa och lära ut något de själva inte behärskar? Detta är ju något som bör ske fortlöpande och i alla ämnen.

Men tills dess att det sker, är Jon Lindholms förslag att Skolverket bör införa en obligatorisk gymnasiekurs vid namn ”Informationssökning på Internet”, en strålande idé, som för övrigt inte borde ligga i skrivbordslådan utan på Björklunds skrivbord. Men så länge alliansen småmuttrar om bildning, alltmedan friskolorna spar in på skolbiblioteken, kanske detta inte är någon prioriterad fråga för herr Skolminister?

Filippa Mannerheim, journalist och gymnasielärare