HUR viktigare att diskutera än VAD i historieundervisningen

Publicerad 16 februari, 2010

– Neeeej, inte Antiken IGEN! stönade eleverna när det var dags för historieundervisning. Litet grand så där som jag själv kände mig när jag läste historia på universitetet. Antiken, antiken, antiken, medeltiden, medeltiden och fram till 1700-talet och så rusar vi snabbt det som hände i början av 1900-talet på två veckor för det är ju nästan samhällskunskap. Eller hur tänkte man?

Litet grand kan jag faktiskt förstå hur man resonerar när man vaskar fram den nya kursplanen i historia för grundskolan. Samtidigt är det svårt att inte dra på smilbanden när man läser Henrik Berggrens inlägg i debatten – Old, very old! Och hade jag som historielärare alla dygnens timmar till mitt förfogande skulle jag med nöje dra igenom de historiska skeendena både framlänges och baklänges, både kronologiskt och tematiskt, utifrån alla tänkbara perspektiv. Men tiden ÄR de facto för knapp för varken hackat eller malet.

Något som jag själv är bra mycket mer bekymrad över är dock VILKEN typ av historia vi läser med de unga. Krig, handel, geografiska gränsdragningar, vapen, maktens herrar och krigens slagfält upptar nästan alla sidor i läroboken. Ibland har man som lärare turen att snubbla över ett litet kapitel längst bak i boken som heter ”Kvinnor och barn” där kvinnohistorien (jo, den verkar vara gemensam för hela världens kvinnor i alla tider) raskt och oengagerat avhandlas. Historieämnet som sådant verkar alltså ha ett enda och ganska snävt, manligt slagfälts- och maktperspektiv, vilket kanske också vore något att uppröras över och skriva om, herr Berggren?

Visst vill jag ser historia som ett ämne som ”hjälper oss att förklara och förstå vår egen tid” men frågan är om provfrågor som: ”Varför var slavarna ett ekonomiskt hot mot plebejerna?” och ”Varför hindrades handeln i Frankerväldet av bristen på guld och silver?” får oss att nå dit. Jag är ytterst tveksam.

Så frågan vi borde ställa oss är väl kanske snarare: vad är målet med att läsa historia? Vad vill vi att eleverna ska ha med sig ut i livet? Slaget vid Hastings 1066? Tja, det är ungefär det jag hade med mig från min egen grundskoleutbildning. Och i ärlighetens namn vet jag inte riktigt om det har betytt så mycket för mig i det stora hela.

Förutom när jag spelar Jeopardy förstås…

Dela detta med andra:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks

2 kommentarer till “HUR viktigare att diskutera än VAD i historieundervisningen”

  1. Janne

    Äntligen diskuterar ägnar man spalter åt att diskutera skolans ämnen. Det har ju skett en utveckling att man överhuvudtaget undrar Vad som skall läras ut. Snart kommer säkert frågan om Hur det skall ske.

    Håller med om att tiden inte räcker till när man ögnar igenom kursplanernas ambitiösa innehåll. Jag har försökt att gå runt det hela genom att utnyttja alla SO-ämnena för att undervisa historia på grundskolan. Läser vi om judendomen och kristendomen i religion så är steget inte alltför långt för att peta in lite om antikens Grekland och Rom. Medeltiden går ju parallellt med kyrkohistorien , vilket är utgör en stor del i religionsämnet i åttan. Då har vi rensat lite i historiemyllan och kan koncentrera oss på den Nya tiden och fram till Andra världskriget. I och med de amerikanska atombomberna så går historien liksom upp i rök. Det vittnar mången historielärare. Hur råder man bot på det då? Jo! Då kommer samhällskunskapen och dikussionerna om olika konflikter, terror och annat småbjäfs. Vips fick vi in lite nutidshistoria.
    Geografi då? Det är vårtemin och alla elever i nian är trötta, majsolen skiner och alla längtar ut. Då plockar man fram trumfkortet och kör miljötema. Alla jublar! Människans påverkan på jordklotet från stenålder till nutid. En mycket illa och medveten dold historierepetition.
    Så löser man tidsbristen i historieämnet och man har en underlig upplevelse att alla elever är glada över att slippa en.

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.