Flickor får inte räkna fel

Publicerad 1 december, 2008

 

Ah, denna matte. Jag minns den som igår. Jag förstod ingenting. INGENTING!!! Tack och lov hade jag en far som förstod. Han och jag slet. Tillsammans. Vilken mardröm för oss båda.

 

Idag har jag fortfarande svårt för siffror. De är så… Bestämda. Så omedgörliga. Så direkta. Antingen blir resultatet rätt. Eller fel. Och är man dunderduktig tjej vill man inte göra fel. Man vill absolut göra rätt. Vara duktig. Vara flicka. Klart att det låser sig!

 

Flickor får svårare och svårare med matematiken. Idag är andelen obehöriga till gymnasiet rekordstor.  

 

Kanske om flickor vågade göra fel ibland… Experementera litet i sifferdjungeln. Fnissa åt att det blev så tokigt och göra om det igen utan att känna ångest över att det inte funkade med en gång. Tänk om matematiklärarna kunde locka fram de dolda talangerna som med all sannolikhet finns bland våra tjejer. (På min skola har vi testat det – lägga in matematik på svensklektionen utan att benämna det matematik. Och tänk vad roligt det blev med tabeller, staplar, diagram och procent. Bara flickorna trodde att det var samhällskunskap eller svenska vi höll på med. Märkligt!)

 

Vad säger ni andra? Är flickor sämre på matematik rent biologiskt eller är de rädda för ett "manligt kodat" ämne?

 

 

 

8 kommentarer till “Flickor får inte räkna fel”

  1. Christer

    Nej, även om det finns biologi med i bilden så tror jag inte att den spelar så stor roll att det ska behöva märkas på den här nivån. Det handlar nog mer om inställning och traditioner. Hur man undervisar i matte. Härligt att ta med matten i andra ämnen, det måste vi bli bättre på i skolan. “Moppepedagogiken” funkar även på tjejer! Jag lät några av mina minst motiverade tjejer räkna med smink och “blingbling” en hel termin och de lärde sig massor (men säg inte det till dem!). 😉

  2. Andreas

    Det vackra med matematik är ju dess bestämdhet. Det finns inget utrymme för flummande. Antingen så håller bron eller så gör den inte det, helt enkelt.

  3. Filippa

    Superkul idé, Christer! Det finns säkerligen mycket att göra på matematikens område. Ett första steg är nog att “könsneutralisera” den för att inte skrämma bort tjejerna direkt. Men då krävs tid. Och det har vi ju aldrig tyvärr. Samma sak tycker jag gäller att pojkar blir sämre på svenska och att det upplevs som ett “tjejämne”.

    Andreas – vackert eller inte… Det var knappast det frågan gällde. Och det där med flum tycker jag att du kan lägga ned på en gång. Är så evinnerligt trött på alla superfyrkantiga människor som inte förstår mer än 1+1 – allt annat är “flum”. Så bekvämt. Och så oerhört flummigt. Om matematiken vore litteratur skulle det bara finnas en enda roman för oss att läsa. Då blir det min själ synd om människan. Fast nu kanske mina humanistiska ekvationer blir för svåra för dig… 🙂

  4. oliver

    Jamen kom igen nu då! Läser ni inte betygsstatistik över huvud taget? Har ni absolut noll koll på vilka kategorier det är som har svårt och lätt i skolan? Att fler flickor blir underkända i matte betyder ju inte att de har sämre betyg än pojkarna i ämnet. Till skillnad från när vi gick i skolan så har de faktiskt bättre betyg. Att en grupp försämrar sina resultat betyder inte att de är sämre relativt till andra. Sådant här gör mig orolig för lärarkåren. Fortbildning nästa steg?

  5. Filippa

    Oliver. Du behöver inte vara ett dugg orolig. Fast det där med fortbildning låter oerhört roligt. Kan inte du jobba litet för det? 🙂 När man möter elevtexter dagarna i ända behöver man variera med litet kurser och litteratur från vuxna ibland. DET vore inte helt fel faktiskt, tycker jag… Ställ dig gärna på barrikaderna, Oliver!

  6. Rektor

    Som jag ser det är problemet med matematiken större än flickor och pojkar. Alla grupper har problem med matematiken idag. Pojkar, flickor, svenskar, invandrare, gamla, unga och ja, ALLA. Varför är det så? Jag tror att det inte beror på att matematiken är svårare idag än tidigare utan att ämnet och pedagogiken ej hängt med sin samtid (det är det i och för sig många ämnen som inte har). Vi behöver ha matematikundervisning som möter eleven där eleven är och fångar intresset. Om du löser ekvationer på ett statiskt sätt tappar du elever men om du visar för Östermalmsstekaren ett exempel med en taxiresa till Stureplan och dess fasta kostnader och rörliga kostnader x antalet körda kilometer så kommer denne att fatta. Gör samma sak med alla elevgrupper så kommer MÅNGA att fatta. Räkna matematik med naturvetenskapligt fokus kommer eleverna på HP, Restaurant och så vidare missa helt.

  7. Lövet

    Så här ser det alltså egentligen ut: “ andelen behöriga pojkar var oförändrad jämfört med år 2007 (87,9), medan andelen behöriga flickor sjönk från 90,4 till 89,9.” (http://allehanda.se/opinion/ledaretalib/1.360047)

    Notera nu att t ex SVD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2125257.svd) istället väljer att rapportera det så här:

    “Försämrade matteresultat för flickor

    Mer än var tionde elev som gick ut nian i våras hade inte tillräckligt bra betyg för att bli behörig till gymnasiet. Andelen obehöriga var rekordhög – och det beror på att fler(sic) tjejer inte klarade matten.”

    Notera användningen av “fler”. Här refererar man till “fler än ifjol” inte “fler tjejer än pojkar”, men det framstår inte speciellt tydligt.

    Den oinsatte – och den benhårde jämstäldhetskämpen – tolkar det naturligtvis som det senare, vilket förstås var redaktionens avsikt.

    Med detta startar man en stor debatt (IGEN) om matteämnets ev anpassning eller missanpassning till tjejernas förment annorlunda sätt att lära.

    Låt oss nu studera siffrorna bakom: 10.1 % tjejer klarar inte behörighetskraven medan motsvarande siffra för killarna är 12.1 %.

    Jag ställer frågan: Är det då tjejerna som är förlorarna eller?

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.