Hurra, tänkte fröken när hon fick sin DN i morse. Äntligen ett utspel från sossarnas skoltalesman! Och så började hon nyfiket att läsa om vilka skolpolitiska riktlinjer som kongressen ämnar besluta om i slutet av månaden.

"Detaljerade åtgärdsplaner skall inrättas för varje hårstrå på de elever som inte klarar bla bla bla…"

"All undervisning ska jajamensan vila floskelfloskelpåvetenskaplig grund…"

"Höjda kvalitetskrav skall inskärpas utifrån den maximaliterade facilitetsprocedurens yrkesvana med styrande avhandlingsutknoppningar som följd".

Och så vidare, och så vidare. Någonstans tyckte jag att jag såg ett ZZZZZ insprängt mellan förslagen också, men jag är inte helt säker…

Det värsta var väl ändå det som redigeraren fångade upp i rubriken:

"S vill hjälpa trötta lärare att byta yrke".

Tack, tack käre Marie Granlund för att ni sossar så väl förstår hur jäkla TRÖTTA alla vi lärare är på att vara lärare och hur stressade vi är över vår pressade arbetssituation. Och istället för att fundera litet på VARFÖR vi är så utmattade av alla era kilometerlånga önskelistor med åtgärdsplaner, kvalitetssäkring, granskningar och inspektioner och hur ni skulle kunna jobba för att förbättra vår situaiton, så erbjuder ni oss att byta yrke. Okej. Så kan man också tänka.

Det känns…både välment och kränkande på samma gång faktiskt.

Kanske borde vi inrätta samma idé för yrkeströtta läkare, vägarbetare som ledsnat på allt asfaltsgrus och skittrötta psykologer. Och kanske till och med också för trötta politiker, vem vet? Känns som en statushöjande åtgärd, minsann.

Nej, nu kräver jag faktiskt att någon jäkla vänsterback tar och rycker upp sig, visar litet genuint intresse för skolpolitiska frågor och tar dem på allvar.

Annars tar jag tag i det själv! Eller röstar på högern nästa val – de har ju i alla fall litet visioner och ärligt engagemang.

Njae, okej, riktigt så illa är det väl inte. Men nästan!