Bild: Stock.XCHNG
Svaret kan synas enkelt: Skolan skall ge barn och ungdomar ett nyfiket sinnelag och lust till lärande. Alltså spelar det ingen roll vilket sakinnehåll man tillägnar sig. Detta å ena sidan.
Å andra sidan är det trist om ungdomar tror att Gustav Vasa är ett nytt dataprogram.
Å tredje sidan torde det vara omöjligt att mot någons vilja inympa kunskaper. Man tänker bara på sig själv under sin värnpliktstid, under vilken inte somt föll i god jord och somt föll på hälleberget. Allt föll på hälleberget (Å fjärde sidan kan ju svenska män och kvinnor faktiskt läsa, skriva och räkna även om det finns flera sådana personer som avskytt skolan).
Då säger vi så här: Skolan skall lära barn och ungdomar läsa och skriva och räkna vare sig de vill eller inte (Vad gäller räkning så räcker det med de fyra räknesätten och procent. Mer har inte 99% av befolkningen nytta av). Det är typiskt i skoldebatten att just detta är alla överens om – skolan skall lära barnen läsa och skriva och räkna. Men därutöver? Är det viktigare att veta var Mount Everest ligger än Kinnekulle? Eller vilken nytta har man att veta vem Jesus var? Jag minns från min egen skolgång hur vi fick lära oss de olika insektsgruppernas mundelar i tabellform. Fånigt? I så fall är det lika fånigt att lära sig t ex vem som kommer först till Torekov av Bertil eller Sven om de båda startar från olika håll, men Bertil får punktering i 6.4 minuter.
Jag tror att när det gäller de s k orienteringsämnena så måste det övergripande syftet vara att eleverna bibringas en lust till lärande. Helt enkelt av det skälet att det är omöjligt att lära sig allt i ungdomsskolan. Tiden därefter är det upp till en själv att ta sig genom livet och det gör man betydligt lättare om man blir en lärande och nyfiken människa. Livet blir både lättare och mer meningsfullt. Och då spelar det ingen roll om man i ungdomsskolan blivit expert på Belgien i stället för att ha läst ”något om Europas geografi”. Detta uttryck ”något om” är ju typiskt för kursplanerna. Resultatet av detta är naturligtvis att det blir läroboksförfattarna som bestämmer vad ungdomarna lär sig i skolan.
Alltså: Svenska och /litet/ matematik skall alla lära sig oavsett om den unge ”känner för det” eller inte.
Resten av tiden skall skolan ägna åt att främja lusten till lärande. Det har absolut prioritet.
Men så har vi förstås det här med kulturarvet …. Ja lätt är det inte att utfärda heltäckande postulat om skolan.
Observatör
