Betygsinflation är ett kärt samtalsämne men frågan är om den verkligen är ett problem? Faktum är att om man undersöker medelbetygen i gymnasiet så verkar inflationen stannat av de senaste åren. Som figuren visar döljer emellertid detta att andelen gymnasister som går ut med absoluta toppbetyg, 20,0 i snitt, 26-faldigats på tio år. Inget tyder på att ökningen beror på ökade kunskaper, inte heller verkar det finnas en klar strategi för hur inflationen ska motverkas.

Att gå ut gymnasiet med 20,0 i snitt är svårt. Under det nya betygssystemets första år lyckades också en försvinnande liten andel gymnasister med detta. År 2006 hade andelen börjat närma sig en procent (0.71 för att vara exakt) och inget tyder på att ökningen bedarrat.

Detta är naturligtvis problematiskt. Betygen blir trubbigare som urvalsinstrument till högskolan och likvärdigheten sätts ur spel då äldre studenter får svårt att konkurrera med yngre. Detta skulle kunna motverkas genom att minska andelen betygsantagna eller varför inte genom att låta högskolorna själva få bestämma urvalsinstrument (se här och här).

Ett kanske än värre problem är att slappa betygskriterier faktiskt gör att eleverna lär sig mindre (se här). Elever är strateger och varför läsa mer när ett MVG redan är fixat? Eftersom betygsinflationen främst finns bland  högpresterande elever är det måhända ingen slump att det är avsaknaden av toppresterare som utmärker Sverige i PISA-jämförelserna.

Forskning från både Sverige och Norge tyder på att konkurrensen om elever är en bidragande orsak till denna utveckling. Eftersom både privata och kommunala skolor behöver elever är detta inte primärt ett friskoleproblem, utan ett skolvalsproblem. De nationella prov som skulle kunna fungera som en nödvändig återhållande kraft i den konkurrensutsatta skolan fungerar inte då de bara ges för vissa enstaka kurser (se mer här).

Gymnasieutredningen verkar inte ha några klara idéer om hur utvecklingen ska stävjas (ordet “betygsinflation” nämns en gång på 692 sidor). En väg vore att ersätta kursbetygen med ett slutbetyg i varje ämne. Detta  möjliggör en tydligare koppling mellan resultaten på nationella prov och slutbetygen. Den vägen vill utredningen inte gå och det tveksamma motivet är att det skulle vara komplicerat i yrkesförberedande ämnen.

Det är bara att hoppas att regeringen kör över gymnasieutredningens förslag och dessutom ser över betygens roll i högskoleantagningen. För även om det fria skolvalet fört mycket gott med sig måste väl någon i ansvarig ställning anse att konkurrensutsatt myndighetsutövning är ett problem som måste hanteras.

Jonas Vlachos, gästlektor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och skribent på Ekonomistas.se