När jag var sjutton år, läste jag en Science Fiction-novell som handlade om hur fattiga, utslagna människor på 2000-talet, sökte in till TV:s  dokusåpor för att vinna pengar. Ju farligare uppdrag deltagarna utförde inför en vrålande publik – med en överhängande risk att förlora ett ben, arm, ett öga eller livet – desto större summa hade de chansen att vinna.

Ibland känns det som att framtiden kommit i kapp.

Ju sjukare, knäppare, galnare, mer gränslös man är som "journalist", "tyckare" programledare eller TV-personlighet, desto fler uppdrag får man, desto mer syns man i TV-rutan, desto fler möjligheter öppnas för en.

Att kalla någon för "bögig" med en uppenbar ton av förakt, håna någon för övervikt och använda ordet "äcklig" när man talar om någon, skulle i skolans värld omedelbart leda till föräldrasamtal, mobbingutredning och EVK.

Men i medievärlden är detta något positivt. Det genererar i engagerade tittare och bigga cash, nämligen. Christer Andersson, kanalchef på TV 400 ser absolut inga problem i Katrin Zytomierskas vidriga uttalanden eller att de anmälts till granskningsnämnden. Han vet att hon är bra för honom och hans likar.

Katrin Zytomierska själv vet inte ens vad granskningsnämnden är.

Den girige leder den korkade…

Samma kanal kör i nästa sekund glatt på med inslag på inslag om skolkrisen, skolkande elever, skadegörelse och… ja, vidrig mobbing och uppfordrande röster höjs om vad skolan egentligen gör. Varför GÖR de ingenting när barn mobbar varandra!!!

Frågan är kanske inte vad VI som arbetar i skolan gör eller inte gör…