Nu är en arbetsgrupp tillsatt för att skapa nya kriterier utifrån en ny skala. Förslaget med en sexgradig betygsgradering är i sig bra. Som lärare har man otaliga gånger slitit sitt hår i förtvivlan över att det inte finns ett godkänt med plus i kanten för den elev som faktiskt uppnått några av VG-kriterierna men långt ifrån alla.

Problemet är inte Björklunds föresatser att skapa ett nytt betygssystem. Problemet är hans uppenbara ovilja att bjuda in oppositionen till förhandling annat än med armbågen. Det är inte trovärdigt att mena att man bjuder in till samtal först efter att alla utredningar gjorts, presskonferens hållits och dagordningen så tydligt lagts från högerhåll. Det är inte samarbete i ordets rätta bemärkelse.

För att skolan ska fungera behövs långsiktighet och förutsägbarhet. Därför är det oerhört oroväckande med en skolminister vars första spontana reaktion vid frågan om vad som händer om det blir regeringsskifte 2010, flinande svarar att det inte kommer att bli någon socialdemokratisk regering efter nästa val. En mycket ansvarslös hållning som kan komma att slå hårt mot både lärare och elever.

Visst förstår vi att Björkund är het på gröten nu när han äntligen står vid köttgrytorna efter mer än ett decenniums kamp mot vänsterflummiga väderkvarnar. Nu har han äntligen sleven i egen hand och det är bara att börja krydda.

Men om skolministern verkligen vill att hans idéer ska få ett varaktigt genomslag i det svenska skolväsendet, bör han kanske ha en ödmjukare attityd. Det är nämligen inte herr Björklund som avgör hur nästa regering ser ut. Det är vi väljare.