Ytterligare en aspekt av friskoledebatten: De kommunala skolorna har den humana policyn att alla barn är välkomna. Det krävs till och med av dem. Vilket väl är bra – men borde inte det vara ett krav vi ställer på alla skolor? Tydligen inte.

Om det nu handlar om att genom konkurrens öka kvaliteten på arbetet i skolorna så borde väl inte vissa skolor gynnas av förslappande konkurrensfördelar, kan man tänka litet krasst. Men den etiska aspekten är viktigare: Vill du att ditt barn ska gå i en skola där inte alla barn är välkomna?

I dagens Aftonblad berättar några forskare om ytterligare ett problem med friskolorna: Den högst mätbara effekt av segregering som de lett till. Många föräldrar bryr sig tydligen inte om huruvida deras barn får möjlighet att lära känna människor med skilda erfarenheter, behov och förutsättningar. Något som faktiskt är en lärprocess i sig, och en mycket viktig sådan.

Missbelåtne Magistern (som tillfälligt vikarierar för Fröken)