Bild: stock.XCHNG
I brist på resurser har BUP tvingats skicka olyckliga barn till vuxenpsykiatrin. Under barnets svåraste stunder har det alltså utsatts för den kanske mest beklämmande vanmakt, aggressivitet och sorg som den svenska vuxenvärlden kan visa upp. Precis som inom skolans värld är gapet mellan de krav vi ställer på en verksamhet och de förutsättningar vi tillhandahåller milsvida. För ingen tror väl att de ansvariga på BUP ser det som en bra lösning?
Vården av unga brottslingar lider av samma dilemma. Ungdomsbrottslingar placeras i miljöer där de tillbringar den största delen av sin tid med andra som hamnat i samma destruktiva kultur. I den bästa av världar borde kriminella, i alla fall under den tid de vårdas, inte umgås med andra kriminella.
Sorg, ilska och hopplöshet smittar. Det gör en kriminell kultur också. Visst kan det vara bra att dela erfarenheter under ordnade former, men inte att leva mitt i varandras elände.
Det är dyrt men nödvändigt att skapa goda miljöer för ungdomar i kris. Det kostar att höja statusen på de yrkesmänniskor som tar hand om de olyckliga. Det kostar mer än vad man betalar de ofta outbildade vårdare som har den största kontakten med intagna och akut psyksjuka. Och det skulle kosta oerhört mycket att i högre grad försöka separera kriminella och krisande människor från varandra. Men i slutändan är det frågan om det inte är minst lika dyrt att låta bli.
Om vi ska nöja oss med att tala om den monetära kostnaden, det är ju alltid enklast så eftersom mänskligt lidande är så svårt att mäta, så kan man konstatera att endast en utebliven rättsprocess kan innebära en miljonvinst för staten. För varje person som inte blir misshandlad sparar vi stora summor i vården. Ja, för att inte tala om all materiell skada som orsakas av dem som slunkit igenom samhällets ihåliga skyddsnät.
Istället för att satsa pengar på de mest behövande barnen använder finansminister Borg våra skattemedel för att sponsra rika hemmafruars vård av sina redan trygga barn. Vårdnadsbidraget, bortsett från dess könsrollsbevarande effekter, är i det här perspektivet en fruktansvärt misslyckad investering. För är det inte just det vi bör använda våra gemensamma resurser till: Att investera dem i verksamheter som ger en bättre framtid för oss alla.
