För några år sedan arbetade en väninna till mig på en skola med en rektor (gammal gymnastiklärare så klart) som inte såg någon som helst anledning att involvera sina anställda i de beslut han fattade. Då talar jag stora, omvälvande beslut som till grunden kom att förändra skolans hela struktur och lärarnas pedagogiska arbete. Istället för att inkludera, exkluderade han. Detta med den självklara attityden av att han var chef, hade kompetensen och så punkt slut.
Min väninna berättade sig hes för mig om alla fackliga spontanmöten, alla ordkrig, alla hetsiga diskussioner som fördes i kampen för medbestämmanderätt, ett "modernare", mer lyhört ledarskap och vikten av att som anställd få vara delaktig i beslutsprocesserna.
Det är märkligt att vi vuxna talar oss röda om örsnibbarna om "demokratiska värden" och vikten av "delaktighet" när det handlar om våra egna arbetsplatser, samtidigt som vi inte ser något som helst intresse av detta våra grundstenar i samhällsstrukturen, när det kommer till våra barn och unga. Frågan är vad vi egentligen har för tilltro till dessa tjusiga uttryck – eller är det floskler när allt kommer omkring? – när vi anser dem bara kunna gälla för en viss grupp (läs vuxna) i samhället.
Sanna Raymans instick i debatten om elevinflytande på våra skolor, efter Rädda Barnens pinfärska rapport ”Vems röst väger mest?”, är i sig ett talande bevis på med vilken inställning vi vuxna bemöter barn och ungdomar.
En inställning som – om den praktiserades på Ryamans egen arbetsplats – nog skulle ge upphov till diverse krismöten och ilskna hot om uppsägningar. Nog skulle fru Rayman själv bli gå i taket om det enda hon hade att säga till om på SVD:s ledarredaktion, var färgen på soffgruppskuddarna och kryddningen av krubbet i personalrestaurangen?
Vuxna som tror att de blir av med makten om de delar med sig av den är rädda. En rädsla som givetvis visar sig i relationen till de unga.
Elevinflytande handlar inte om "makt" Sanna Rayman. Och knappast heller om "barnadyrkan".
Lika litet som ditt inflytande över viktiga frågor på din arbetsplats handlar om "ledarskribentsdyrkan".
Filippa Mannerheim, gymnasielärare och journalist
22 januari, 2009 - 01:06
Men klarar verkligen eleverna av att planera undervisningen? Har de den kompetensen? Nog har det gått för långt med elevdemokrati när 15-åringar som inte vet ett jota om biologi ska lägga upp biologilektionerna. Och vad ska vi då ha lärare till?
Och visst kan eleverna få rösta om tapetfärger, soffpläder och gardinfransar! Men knappast matlagningen. Då blir det nog McDonalds istället för mina näringsrika köttbullar.
22 januari, 2009 - 01:24
Hej Mamma Scan! Du är inne på Dagens Skola ibland och kommenterar. Kul, även om du är stockkonservativ. 🙂
Nej, eleverna skall inte planera undervisningen själva. Eleverna skall däremot vara delaktiga i planeringen. Märkligt att så fort man talar om elevinflytande, så poppar det upp invändningar i stil med denna. Som att vi lärare bara måste abdikera om vi inte får vara allmäktiga, som om det inte finns några nyanser utan endast antingen eller. Så resonerar man knappast i andra sammanhang.
För övrigt tror jag nog att det allra bästa är hemmagjorda köttbullar. Dina köttbullar innehåller på tok för litet kött.:-)