Vi har alla, förhoppningsvis, vilat upp oss under julledigheterna och är fulla med tillförsikt till den nya terminen. Snart är vi i färd med slutförandet av terminen när den stora snackisen i personalrummet kommer: lönesättningen som skolledningen har gjort.
På de skolor jag jobbat som skolledare på har det varit viktigt för oss skolledare att visa på skillnader mellan de medarbetare som gör utomordentliga prestationer visavi de som gör bra eller dåliga prestationer. Naturligtvis vill jag att det skall vara en tydlighet (lika med skillnad på pengarna i löneökning) mellan alla typer av prestationer. Låt säga att det finns följande typer av prestationer på en skola:
· Undermålig (ni känner alla igen dem)
· Acceptabel (om än ej god)
· Normal
· Bra
· Utomordentlig (eldsjälarna som gör långt mer än det som rimligen kan krävas)
Jag är van att vara tydlig i min lönesättning. Detta gör att jag får ta en hel del tid till diskussioner kring lönekriterier, bedömning och utveckling (känns eventuellt igen från ex betygsättning av elever). Varje år förvånas jag dock av att delar av tydligheten anses vara negativ. De lärare som anses inte klara av arbetet är i sig inte problemet normalt då dessa medarbetare har fått otaliga samtal och utvecklings- och fortbildningsplaner. Problemet är istället de som inte förstår hur rektorn kan ge en annan lärare X löneökning när jag bara får Y. Den där andra läraren är minsann inte ett dugg bättre än vad jag är… Och så vidare.
Varje år påtalar jag att jag förväntar mig att man som lärare skall genomföra alla uppdrag som ingår i yrket på ett bra sätt för att få en bra löneutveckling. Ändå kan en del lärare som mer eller mindre avstår från att göra vissa saker (mentorskapet, samarbeta med kollegor och så vidare) tycka att jag är fräck som ej belönar dem med högre lön. Och inte sällan menar man att lärare som anses vara utomordentliga minsann inte är så bra utan han/hon är egentligen bara inställsam och så vidare.
Det första som jag reagerar på är inställningen av missunnsamhet som jag tycker råder på många skolor. Hur kan det komma sig att en person kan trycka ned en annan för att försöka argumentera för sin sak vid lönesamtalet? Obegripligt för min del. När jag lönesamtalar med min chef så försöker jag påtala mina förtjänster. En av dem är inte att baktala andra.
Det andra som jag reagerar på, och det är kanske också det viktigaste, är att många lärare är så omedvetna om att vi lönesätter på det vis vi lönesätter. Detta trots att vi går igenom lönekriterierna ett par tre, fyra gånger per år på APT, dessutom särskilt vid lönesamtal, utvecklingssamtal och i samverka. Hur kan man bli förvånad över att skolledningen lägger stor vikt vid exempelvis mentorskapet varje år? Första gången som detta påtalas kan det ju vara en nyhet men att bli förvånad år efter år? Konstigt helt enkelt.
Ytterligare en sak som för mig är märklig är att lärarnas fackliga representanter aldrig (då menar jag verkligen aldrig någonsin över huvud taget under alla mina 15 år som skolledare) strider för de medlemmar som är starka lärare. Det vi alltid fastnar på är de som får lägre omdömen/lön. Dessa vill de fackliga alltid att vi höjer på bekostnad av de som anses vara starka lärare. Hur skulle den lärare som de fackliga vill ta löneökning från för att ge till de som anses ej klara jobbet lika bra uppfatta sitt fackliga ombud när de förhandlar ner lönen för de starka pedagogerna? Antagligen inte så positivt.
I år har jag bestämt mig för att vara tydligare än någonsin i min lönesättning. De som är fantastiska skall få sin rättmätiga lön och de som vi anser som undermåliga kommer att få noll (0!) kronor i löneökning. Sedan får de fackliga rya bäst de vill.
Vad tycker ni lärare att vi skall fokusera på? Skall vi vara väldigt tydliga (ja tack!) eller otydliga (fega i min värld)?
Rektor
9 januari, 2010 - 02:08
Rektor! Åh vad jag kände igen mig i din text och då som lärare under betygssättningstider!!! 🙂
Men givetvis även som lärare. Jag har varit oerhört frustrerad många gånger över att det verkar som att rektorerna går igenom lönekriterierna noggrant och sedan ger blanka fasen i dem när det väl kommer till löneökningen – man vill liksom inte stöta sig med någon och då är det bättre att mellanmjölka sig fram till ungefär lika många procent till alla, oavsett vad de gjort under året. Detta förstår jag inte alls – vad är det då för vits med kriterier och individuell lönesättning?
Jag tycker att du tänker helt rätt med tydlighet. Men jag tror att du får vara beredd på en hel del irritation/mothugg från lärare som vant sig vid att få löneökning utan att prestera ett dugg.
Intressant och viktigt inlägg!!!
9 januari, 2010 - 02:36
Jag tycker att vi alla kan kräva av varandra att vi är tydliga. Det som du beskriver med mellanmjölken är det som fått mig att skriva krönikan. Jag mår dåligt av att vara feg och ge en person som ej presterar bra en god lön (eller i alla fall en löneökning som nära motsvarar de löneökningar som de bästa medarbetarna får). Många av mina kollegor resonerar så att det är lättare ge alla en gemensam summa och sedan fylla på någon hundring för de starkaste än att göra en rejäl diversifiering. Varför inte satsa på att ha ett gap på 2000 kronor mellan högst och lägst löneökning?
Och du, det där med irritation och mothugg har liksom blivit vardag när det är lönesättningstider men det tycker jag att jag kan bjuda på. Då får jag slipa på mina argument ytterligare en vända om det visat sig att jag inte har klarat av att förklara för den enskilde.
9 januari, 2010 - 11:26
Tydlighet är i mina ögon det enda som gäller vid lönesättning. Var tydlig att visa hur lönekriterierna lett fram till den lön som presenteras. Att premiera de som verkligen har presterat under året är rätt väg att gå. Har man inte gjort sitt jobb ok ska man inte ha löneökning alls i min bok. Individuella utvecklingsmål som satts vid utvecklingssamtal ska väga tungt vid lönesamtalet. Tyvärr har jag som lärare upplevt att skillnaden i löneökning mellan lärare som inte ens når upp till normalpresterande till de eldsjälar som slitit och utvecklat skola ligger på tiondels procentenheter i slutändan. Detta är pinsamt och fegt av rektorer och löneansvariga. Att inte våga hylla eldsjälarna är den snabbaste vägen till ett likgiltigt kollegie som inte lyfter ett finger i onödan. Löneökning är ingen rättighet, det är något man förtjänar genom engagemang, hårt arbete och motivation.
10 januari, 2010 - 04:47
Enligt mig så är det största problemet inom svenska skolan de individuella lönerna. Den har bara burit med sig konkurrens och osämja. Det är faktiskt kränkande att utan någon särskild anledning bli bedömd som en medelmåttig lärare bara för att en biträdande rektor har varit på något klassrumsbesök och pratat med några elever som inte fått höga betyg. Nej jag ser med avsaknad på den tiden då vi hade arbetsro i skolan och inte tävlade om rektorernas gunst.
11 januari, 2010 - 08:56
Ehh… Jag måste säga att jag inte riktigt håller med dig Anna. Jag skulle nog snarar hålla med Peter när han säger att vi får ett likgiltigt kollegie om vi inte belönar våra skarpaste medarbetare.
11 januari, 2010 - 07:00
Rektor!
Jag känner mig väldigt illa till mods när jag läser ditt debattinlägg och samtidigt väcker det en mängd frågor.
1. Din betygsskala, som sträcker sig från undermålig till utomordentlig. Vad avser du med alla dessa omdömen? Hur känner man igen en undermålig lärare respektive utomordentlig? Du antyder ju att alla känner igen en usel lärare. På samma sätt som alla känner igen ett mobboffer.
2. Hur inhämtar du informationen att en lärare inte håller måttet? Hörsägen eller med hjälp av egna iakttagelser? Nä, förlåt! Man känner ju igen en sådan stackare.
3. Varför i hela friden anställer du en dålig lärare när du nu påstår att alla omedelbart känner igen dessa stackars satar? Hur kan du utsätta elever för dessa klåpare?
4. Hur genomför du medarbetarsamtal? Är dessa liktydiga med lönesamtal? Om det nu är det så, är det väl befogat att de förfördelade medarbetarna undrar och ifrågasätter din lönesättning. Hur skulle du själv reagera på likande behandling?
5. Får den nyanställde medarbetaren klara och tydliga arbetsuppgifter när han eller hon börjar? Det är inte ovanligt de” undermåliga” får reda på dem i efterhand.
6. Du nämner att skolledningen lägger stor vikt på mentorskapet. Vad innebär det att vara mentor? Vad förväntas det att en mentor skall göra? Vara en extradadda åt gymnasieelever som är både straff- och giftasmyndiga?
7. Vad är en stark lärare? En person som lever för och med sina elever 24 timmar om dygnet och 365 dagar om året och genomför Högsta Sovjets, förlåt, skolledningens utfärdade order utan att knysta. Tål skolledningar verkligen starka lärare med egna åsikter och idéer? Vi lärare ska ju undervisa eleverna att bli självständiga och kreativa!
8. Vilka ingår i skolledningen? Ena gången är du som genomför samtalen och andra gången utfärdas dekreten av skolledningen. Vad är det som egentligen gäller?
9. Nu när du äntligen har beslutat dig för att bli modig undrar jag hur du ska kunna skapa ett bra arbetsklimat bland dina medarbetare då du i realiteten sänker lönen för de undermåliga. Noll kronor i löneökning(?!) är en sänkning. Falsk matematik skulle Peps säga.
10. Slutligen vill jag återknyta till din ”betygsskala”. Skulle lärare kunna använda den på elever och rektorer? Jag leker med tanken att sätta omdömet undermålig på en elev. Men det är klart. De finns ju inte. Bara värdelösa lärare.
11 januari, 2010 - 11:53
Det är ju underbart att “Janne” som jag förmodar är lärare – på alla sätt bekräftar min bild av militanta lärare, företrädesvis engagerade i LR.
Det haglar av överdrifter och invektiv (“högsta sovjet”).
Janne gör ett misstag som är vanligt: han blandar ihop prestation med person. Vi pratar inte om undermåliga personer utan prestationer. Min erfarenhet är att många av de som presterar undermåligt i klassrummet i själva verket är underbara personer utanför det. Problemet är bara att de inte räcker till, eller inte har förstått, eller inte kan i jobbet med eleverna.
Nu tror jag inte att lönen är det mest väsentliga instrumentet för att förbättra skolan.
De stora frågorna är lärarnas arbetstid och ensamarbetet. De hänger dessutom ihop. Det är svårt för personer att samarbeta och samverka om de under en stor del av sin arbetstid sitter hemma. 10 h/ vecka har lärarna som sk förtroendearbetstid. Den har rektor ingen makt över – ej heller får lärarna i arbetslaget del av den. Nej då skall den enskilde läraren i förtroende sitta hemma och förbereda kommande stordåd i katedern.
Vi har som sagt arbetslag på de flesta skolor idag – i alla fall til namnet. De lärare som verkligen vill något med sitt arbete kan i bästa fall komma överens om att arbeta tillsammans även under förtroendearbetstiden. Men inte adjunkt Janne, (som gärna kallar det förtroendetid – ett gammalt begrepp. Ja, han talar också ofta om de 24 undervisningstimmarna (dvs 24×40 minuter i veckan). Han lämnar skeppet efter sina fullgjorda timmar.
Det är intresasnt att LR i nådens år 2010 går fullständigt i spinn när SKL (Sveriges Kommuner och landsting) andas om att rektor bör få disponera hela lärarnas arbetstid.
Det är nu så att man på många högstadieskolor och gymnasier anser sig vara av en utvald sort. Det blir då oerhört hotfullt när någon säger att det finns personer i deras kast som presterar värdelöst.
Men dom finns och så länge vi inte hittar nya arbetsformer i skolan så kommer de att fortsätta skada elever.
12 januari, 2010 - 09:26
Janne!
Intressant hur du lägger åsikter och tolkningar in i min text åt mig. Det ser jag som ett utslag av avsiktlig misstolkning för att få till en debatt. OK, jag kan debattera. Jag väljer att besvara dina punkter:
1. Jag har inte någonstans skrivit att de 5 kategorier av prestationer är någon betygskala bottnande i en verklighet på min skola. Däremot har vi ju naturligtvis på alla skolor (i alla yrkesgrupper, Läs min tiidgare krönika om skolledarna och deras brister) de som inte presterar tillräckligt bra respektive de som är helt otroliga. Dessutom har vi allt där emellan. Jag har heller inte skrivit att man rent fysiskt, utseendemässigt känner igen en lärare som inte presterar. Det vi känner igen är arbetsinsatsen naturligtvis. Det är din kopplig till mobbning. Det är mig främmande men man känner sig själv bäst.
2. Janne, om du hade läst mina tidiga krönikor hade du haft förkunskapen om att jag är en aktivt pedagogisk ledare. Lektionsbesök, samtal med elever och lärare med mera är dagligen förekommande. Dessutom har vi naturligtvis en hel del utvärderingar och annat kvalitetsarbete.
3. Varför anställer jag dåliga lärare? Jag antar, Janne, att du inte jobbar i en kommunal skola. I de arbetsmarknadslagar vi har att följa så har arbetstagaren alltig företräde till sitt jobb relaterat den eventuella skada läraren skulle kunna åsamka ungdomarna i dess skolgång. Dvs. Det är arbetsgivarens lagstadgade skyldighet att få en gammal hund att sitta även om läraren har varit anställd på skolan långt innan rektor kom. Jag kan också upplysa dig om att allt inte är statiskt här i livet. En lärare som vid en tidpunkt varit mycket bra kan av omständigheter i livet tappa glöden. En annan som har haft problem i yrkesutvövningen kan så småningom komma rätt.
4. Utvecklingssamtal är INTE liktydigt med lönesamtal. Dessa är två helt olika samtal. Däremot så kopplar vi ju en del fortbildningsplaner till skolans arbetsplan som i sin tur tydliggörs i lönekriterierna.
5. Ja, nyanställda får klara och tydliga instruktioner och arbetsuppgifter. Normalt också en mentor.
6. Din kommentar om extradadda är bevis nog att du inte har koll på detta. Under gymnasietiden (jag jobbar på en gymnasieskola) händer mycket i en ung människas liv. Samtidigt blir denne unga människa utsatt för en hel del i relationerna med sina kamrater och även bedömningar av lärare (naturligtvis). Därför behöver eleven en person som står denne extra nära och försöker jobba för eleven i dessa relationer. Men också naturligtvis lotsa och stödja när eleven ej sköter sina åtaganden.
7. Det finns massor av starka lärare. De ser ut (lika med gör på ) olika sätt. Ganska många lärare lever med sitt jobb 24/7. Ja! Då blir man naturligtvis också mycket bra. Men jag kan inte kräva detta av alla medarbetare (jag kan inte kräva det av någon faktiskt). En bra lärare är således en sådan som är god pedagog i klassrummet, jobbar för att ALLA elever skall nå målen och arbetar i enlighet med skolans arbetsplan. Följa skolledningen? Ja, självklart då det är skolledningen som just skall leda skolan. Det heter ej lärarledningen eller något annat.
8. Jag förstår ej denna fråga.
9. Jag tror, Janne, att jag nog varit ganska modig tidigare också men det jag vill säga nu är att de som ej presterar skall heller ej få ta del av den kaka som den stora majoriteten är berättigad till. Dessutom skall jag, trots stort motstånd från de fackliga, verkligen stå på mig och belöna skolans spjutspetsar. Och Janne, är det en rättighet att få löneökning? Oavsett hur man genomför sitt jobb?
10. Se svar 1. Det är inte en betygskala. När det gäller att använda den på elever så har vi redan en. Den har mer eller mindre fungerat de sista 15 åren så jag rekomenderar dig att använda den. Däremot när det gäller rektorer så kan jag tycka att det är ok att använda den. Var så god. Och igen, Janne, det är väldigt få lärare som inte klarar arbetet.
Nej, Janne, jag blir lite bekymrad över ditt inlägg. Med din brist på insikt så blir det mycket svårt att få tillstånd en utveckling på skolan. Jag hoppas att det var lite hastigt mod i din text snarare än en version av din vardagtolkning av skolan.
Hälsar Rektor
12 januari, 2010 - 09:44
Fd rektor!
Militant lärare? Ha, ha! Tänk om lärarna och LR ändå vore militanta! Ska jag tolka militant lärare i bemärkelsen att han/hon äger en egen vilja och egna idéer? Du ger mig ingen vägledning. Ett förtydligande vore på sin plats.
Har jag nämnt förtroendetiden i mitt inlägg? Inte vad jag kan minnas eller se. Men nu när du ändå nämner förtroendetiden så kan väl jag kommentera den också. Läraryrket är väl i grund och botten ett kreativt yrke. För att låta kretiviteten få spelrum måste man väl få lite lugn och ro, inhämta idéer eller kanske gå på en utställning. Skulle nu förtroendetiden gå om intet befarar jag att den tiden skulle gå åt till än fler mördande och intetsägande “möten”, där rektorn och de övriga i skolledningen håller låda. Gud vet hur många sådana möten jag har varit på. Efter ett tag har jag lärt mig att sysselsätta mig med annat, exempelvis rättning och dokumentation, och låtsas se intresserad ut.
Samarbete med de andra lärarna? Den kan man inte formalisera i någon högre utsträckning utan den sker spontant. Ge lärarna mer frihet och ni kommer få gladare och bättre lärare.
Den utveckling som du verkar förorda har klara totalitära drag och hör inte hemma i ett demokratiskt land.
13 januari, 2010 - 11:37
Rektor!
Det är värre än jag befarade! Lärare skall gå i snörräta led och lyda order, vara gift med arbetet och dadda med studenter som i många fall är myndiga. Gymnasiet är ju en frivillig skolform och med den kommer det egna ansvaret. Klarar studenterna inte det så ska de väl inte studera utan arbeta. Gymnasieskolan är väl ett läroinstitution som ska värna om studier och kunskap. Det är föräldrarnas uppdrag att uppfostra sin barn och ungdomar. Det ansvaret kan aldrig läggas på skolan.
En liten kommentar till punkt 3: Menar du att gamla “hundar” tilldelas centralt? Göm dig inte bakom en massa paragrafer utan ta ditt ansvar som skolledare. Det är ju du som är skolans pedagogiska ledare. Du tillsätter lärartjänsterna.
Slutligen. Har du vädrat dina åsikter bland skolans lärare? Vore intressant höra reaktionerna.
13 januari, 2010 - 12:05
Janne!
Ditt sätt att se på saker är mig helt främmande. De lärare som är anställda fast kan jag ej sparka när jag tillträder en tjänst.
Vad gäller lärarna på min skola så är det normalt så att de flesta är positiva utom LR skulle jag säga.
13 januari, 2010 - 08:58
Rektor!
All heder åt LR! Jag antar att de som är positiva inte är medlemmar i LR eller helt enkelt svartfötter. Är de dessutom kvackare har de anledning att vara positiva till allt.
14 januari, 2010 - 09:28
Janne!
Det blir bara bättre och bättre. Jag tror snart att det är någon som utför en parodi på trångsynt LRare och kallar honom Janne!
I begreppet militant lägger jag att man frenetiskt försvarar de arbetsätt och ideer som man menar av tradition utgör läraryrkets fundament.
Det intressanta med det är ju att många lärare redan på 60-talet förkastade denna tradition. Jag hade förmånen att iomkring 1970 ha utmärkta pedagoger både i grundskola och gymnasier. Lärare som insåg att eleverna var en mycket viktig del av arbetet. Det gällde redan då att jobba med eleverna och ta till var all den kreativitet de har.
Vad är det kreativa i läraryrket? Inte f-n gynnas det i första hand av att man går på utställningar eller får lugn och ro. Nej, kreativiteten utvecklar man tillsammans med kollegor, skolledning och eleverna – och det kräver att man finns närvarande på skolan. Dessutom är det lämpligt att man finns där med hela sin person.
Det är otroligt provocerande att höra att det 2010 fortfarande finns adjunkter som sitter och rättar prov på möten och föreläsningar. Jag håller med om att många möten skulle kunna var både effektivare och intressantare – men det krävs två för att dansa!
Det är en sliten bild men det är utan tvekan så att det är omöjligt att hävda att man har sin fulla rätt att bygga Amazoner när övriga och den förhatliga ledningen kräver att man bygger V 70!
Propblemet är ju att man inte kan hitta andra jobb åt alla de som , likt Janne, är totalt olämpliga för sitt jobb.
Det sägs att det fanns ett rum på ett av de stora gymnasierna i Göteborg på 80-talet där 10 adjunkter satt och rättade skrivningar hela dagarna. Vet inte om det är en skröna – men detta är omöjligt idag då modern skolforskning och de flesta pedagoger anser att proven skall vara en aktiv del i lärprocessen.
Det finns oerhört många bra skolor med duktiga lärare, men det finns tyvärr alltför många skolor som till stora delar saknar berättigande. Låt oss hoppas att man vågar löpa hela linan ut och konkurrensutsätta så många skolor som det är möjligt. De som inte klarar konkurrensen får man helt enkelt stänga.
Det vore intressant att vara med om ta över en sådan skola – rensa den på allt gammalt ont och sedan skapa en skola för 2010.
PS
Det heter faktiskt förtroendearbetstid.
Kvacka – betyder det att man vågar arbeta utanför ramarna! Detta är en kompetens man på andra ställen än i skolans värld sätter väldigt högt!
15 januari, 2010 - 01:54
Fd Rektor!
Varför fd? Klarade du inte av arbetet? Jag förstår att du måste ha haft det tufft. Varför denna aversion mot LR och adjunkter? Varför man sitter och utför en del av kärnverksamheten på så kallade möten är ju helt enkelt att de upplevs av många som helt meningslösa. Man fjättrar en hel yrkeskår samtidit som denna måste arbeta hemma på kvällstid för ta igen det arbete som gick om intet under arbetsdagen. Det kallar jag inte särskilt meningsfullt eller kreativt.
Den så för många rektorer hett eftertraktade förtroendetiden är till för att inhämta idéer och reflektera. Det gör man bäst utanför skolbyggnaden och inte i kollektiva stormöten som forum.
16 januari, 2010 - 09:14
Janne!
Jag uppfattar inte dina inlägg som seriösa. Vore intressant om någon annan lärare gav sin syn på det hela.
17 januari, 2010 - 09:34
Bäste Herr F.D Rektor!
Klart att inläggen är seriösa. Vad skulle de annars vara? Tyvärr verkar många rektorer så distanserade från verkligheten så att de har svårt att förstå hur det verkligen går till. Nä, kliv ner från från pelaren och medverka i lärarens vardag, dela den med dina medarbetare och prova på hur det känns att bli kallad bög, hora, nazist, rasist eller något annat för tillfället lämpligt tillmäle. Men det är klart att det beror bara på läraren. Han/hon är skulden till att elever kan bete sig hur som helst.
18 januari, 2010 - 02:30
Janne!
Jag tror att dina inlägg skrivs av någon som vill misskreditera svensk lärarkår.
Under mina många år som rektor hade jag förmånen att arbeta med många kloka människor. Dessa måste självklart bilda basen också för framtidens skola.
“Jannar” måste bort!
Jag jobbar just nu med helt andra saker i en miljö som kännetecknas av tro på framtiden som förändring och möjlighet.
Tyvärr visar LR mycket sällan tro på framtiden. Lokala småpåvar inom LR är ännu värre i detta sammanhang – därav mina nedlåtande omdömen om adjunkter.
Tyvärr så verkar det svårt att få lärare att stå upp mot bakåtsträvare. Det finns en tendens att man gör sitt jobb i klassen och i sitt arbetslag. jag tror at det är av största vikt att man hittar ett annat debattklimat mycket snabbt.
Nu lämnar jag denna debatt om inte fler engagerar sig.
Janne: Hoppas du får din, ej förtjänta, pension snart.
18 januari, 2010 - 09:13
Jag tycker det du skriver är bra, Rektor! Det finns bra och dåliga lärare, precis som det finns bra och dåliga utövare inom alla yrkesgrupper. Just inom lärarkåren är det ju extra svårt att bedöma vad som är bra och vad som är mindre bra när det gäller undervisningsform. Precis tror jag, som du skriver, att det är viktigt med tydlighet och att du som rektor kan ha bra belägg för din lönesättning annars är det säkerligen så att många kommer känna sig misskrediterade (av någon anledning tycker många lärare det är orättvist att man får olika betalt för olika utfört jobb).
Intressant inlägg ändå. Det är sällan denna sida av skolan diskuteras!
18 januari, 2010 - 06:26
Rektor!
Är du och fd rektor en och samma person? Eller är det så illa att rektorer i allmänhet hyser ett agg mot LR? LR är ju det fackförbund som har medlemmar som kan uppvisa examensbetyg. Jag vet att många rektorer bryter mot lagen och medvetet anställer personer som saknar examina. Det är ju en medveten lönedumpningspolitik som förs med rektorers och politikers goda minne. Denna politik försvarar man med argument som “att det är kompetensen som räknas inte behörigheten” och andra floskler.
Det är väl på tiden att skolledningar och politiker i ledande positioner börjar inse att något måste göras åt lärarnas arbetssituation och sluta upp med det förödmjukande krypandet för elever/studenter och deras föräldrar, förlåt skolans kunder. Om nu elever är kunder vad är vi lärare då? Producenter? Säljare? Eller kanske något ännu värre…?
20 januari, 2010 - 03:08
Efter en snabb läsning av allt ovan så vill jag först säga till Rektor att du verkar göra ett väldigt bra jobb i det att du besöker lärarna i klassrummet flera gånger, har flera samtal med dem, och går igenom tydliga kriterier flera gånger om året. Jag har under tre år som verksam lärare aldrig fått besök i klassrummet, luddiga kriterier har delats ut någon vecka före lönesamtalet, vilket också varit det enda samtalet under året. Men det verkar också att du haft otur med så många oproffsiga och t.o.m. undermåliga lärare, av detta och tidigare inlägg att döma. Trist.
Tråkig är också den attityd som f.d. Rektor står för när han menar (likt SKL m.fl. oinsatta debattörer på sistone) att förtroendetiden skulle vara någon slags orsak till att saker ej fungerar på en skola. Håller där snarare med Janne att tvångssamarbeten och möten, när man kanske har en massa egen planering som krävs för de grupper man har, leder till irritation och bristande arbetsglädje. Vilket naturligtvis ger sämre resultat. Personligen har jag (som arbetat på friskolor med 40h-vecka där hälften av tiden varit lektioner) aldrig haft mer än högst ett par timmar “över” att ev. rätta el förbereda hemma.
20 januari, 2010 - 02:48
Kul att Clas och Pedagogikpolitik kommer in i diskussionen efter en del fruktlösa inlägg. Jag kan ibland bli mycket trött av att “lärarkåren” likt andra kårer har en anda som gör att det inte är accepterat att kritisera varandra. Det är viktigt att vi alla kan ställa krav på ett gott genomfört arbete. När du Pedagogikpolitik skriver att du har jobbat i tre år och fortfarande inte har fått ett lektionsbesök så blir jag oerhört upprörd över slöheten hos mina kollegor. Jag har många gånger talat med kollegor om vari uppgiften består i som skolledare och pedagogisk ledare. Det är inte ett val vi har utan lagstiftat.
Jag vänder mig dock i från bilden att jag skulle vara utsatt för att ha många oproffsiga och undermåliga lärare. De finns men är i tydlig minoritet (bland de över 100 lärarna på min skola är de kanske 5 stycken). Dock är det alltid mycket allvarligt att våra elever år ut och åt in blir belastade med lärare som inte sköter jobbet fullt ut. Därför manar jag till gemensamt ansvar i tillrättaförandet av våra prestationer.
21 januari, 2010 - 11:15
f.d. rektor
Jag har med intresse och bävan följt denna debatt. Vi får hoppas att f.d. rektor förblir före detta. Hur kan man utveckla en nästan hatisk inställning till ett lärarförbund och dess medlemmar när ens uppgift är att leda, uppmuntra, stimulera …. lärare. Vi får hoppas att rektorsansvaret inte omfattade alltför många LR-medlemmar.
Dina invektiv och förutfattade meningar om signaturen Jannes arbetsinsatser är inte värdiga en skolledare. Janne skruvar sina inlägg, men mycket av det han säger stämmer enligt min mening.
Själv är jag en, sen några år pensionerad, ”förhatlig akademiker” med lång och gedigen utbildning. Jag envisades med att förbereda mina lektioner in i det sista trots att detta inte anses särskilt viktigt i skolledarkretsar. Den som tror att dessa förberedelser kan ersättas av lärarlag eller av annan kollektiv verksamhet inom skolans ramar vet inte mycket om förutsättningarna för lärande. Det är läraren personligen som ska väcka intresse hos eleverna, som personligen ska föra dialog med eleverna, som personligen ska utforska och korrigera elevernas begreppsuppfattning och förståelse, som personligen ska se till att det finns en röd tråd i undervisningen etc. Utan denna personlighet är lektionen död! Förberedelserna sker med fördel i kammaren och då förslår inte 10 h för unga och oerfarna lärare med brister i
ämneskunskaper från nuvarande lärarutbildning.
Ämnesdidaktiskt och ämnesteoretiskt samarbete mellan lärare är viktigt. Inte minst eftersom ämnesfortbildning är en bristvara vid gymnasiet. Mc Kinley-rapporten, framtagen i samband med internationella kunskapsmätningar, pekar på att enbart ämnesdidaktiskt och ämnesteoretiskt samarbete mellan lärare ger mätbar positiv effekt på elevers lärande. Min erfarenhet av lärarlag och annan kollektiv verksamhet vid gymnasiet är att det handlar om allt annat än det Mc Kinley-rapporten anser viktigt.
De överdrifter av fria arbetsformer som tillämpats i ökad omfattning de senaste 20 åren har inneburit att svenska elevers resultat vid internationella kunskapsmätningar i matematik och naturvetenskap försämrats dramatiskt. Nu senast hamnade svenska elever på NV –och T-programmen på 9:e plats av 10 deltagande länder i matematik. Rapporter strömmar nu in som säger att skälet till detta är att lärarna inte diskuterar matematik med eleverna. Den didaktiska metoden är för närvarande att läraren är en bakjour i elevernas eget räknande. Detta har vi stofiler påpekat under mycket lång tid, men då betraktats som ”bakåtsträvare”.
Som jag ser det är friktionen från bakåtsträvare en av få krafter som motverkar det fria kunskapsfallet i den svenska skolan. Vilken löneutveckling får dessa bakåtsträvare, som ännu inte kastat ut katedern (såvida skolledningen inte har gjort det)?
26 januari, 2010 - 09:11
Rektor!
Det är ju din uppgift att sköta den pedagogiska ledningen på skolan! Du får väl helt enkelt leda arbetet, prata med dina undermåliga lärare om vad som inte fungerar eller helt fråga dem varför det inte fungerar. Fungerar klassen som grupp betraktat? Har läraren fem vansinnigt jobbiga föräldrar som ringer titt som tätt och undrar över betygssättningen? Är läraren ensam mentor för en klass på 30 elever. Känner dessa fem lärare att du står bakom dem när det blåser? De är kanske mobbade av både kollegor och elever. Det har kanske inte slagit dig att eleverna är undermåliga. Klassen är kanske full av nattsuddande och dataspelande ungar som när dagen gryr går till plugget med tom mage och underpresterar. Men de ungarna finns ju inte i många rektorers värld. Alla ungdomar ju såååå fantastiska, gulliga och underbara. De är ju våra KUNDER och de har alltid RÄTT! Rätt till allting men utan ansvar. Det riktigt allvarliga är inte att det finns dåliga lärare utan att skolvärlden är full av skolledare som inte tar sitt förbenade ansvar och arbetar tillsammans med lärarna. Högsta pedagogiska prioritet verkar vara att sköta skolans budget. Sköter rektorn ekonomin så kan denne sitta i årtionden. Vilken skam!
27 januari, 2010 - 07:14
Janne!
Så kan det ju vara. Alla problem kan ligga utanför den enskilde och ungarna är ouppfostrade. Absolut! Brukar det se ut så? Nej! Normalt sett så har alla lärare elevgrupper som är härliga och jobbiga samtidigt. De finns, de dåliga lärarna, jag lovar.
Sedan kan jag hålla med dig om att de dåliga skolledarna också är allt för ofta närvarande. Budget-rektorer, pärmbärar-rektorer är ett kapitel för sig och min uppfattning är att dessa ej har i skolan att göra.
Men du, Janne. Jag blir lite orolig för ditt sätt att uttrycka dig om ungdomarna. Ord som undermåliga, nattsudare och så vidare rimmar illa med läroplanens skall-satser om att vi i skolan skall se positivt på våra elever. Ex står det i LPF94 att: Läraren skall utgå från att eleverna kan och vill ta personligt ansvar för sin inlärning och sitt arbete i skolan. Samtidigt säger all skolforskning att om du har positiva förväntningar på eleverna, och låter eleverna ta del av dessa, så reagerar eleverna på detta med positiva resultat.
Jag är ledsen Janne men det verkar som så att dina erfarenheter från skolans värld inte är bra och att du har tappat hoppet om skolan och ungdomarna. Det kanske är dags för dig att söka dig till andra yrken? Tänk på alla de undermåliga, underpresterande, nattsudande, dataspelande ungar som behöver lärare som når dem för att börja presetera.
Hälsar
27 januari, 2010 - 10:41
Rektor!
Det finns undermåliga av alla slag. Rektorer, lärare,kuratorer och faktiskt elever. Du trycker gärna ner lärare men de eleverna är heliga. De är väl inte heligare än andra, eller? Hur når du en nattsuddande datapelande elev? Går hem till dem och nattar dem? Förklara hur du når dem? Lite utförligare, lite mer vardagsnära och undvik allmänna formuleringar ur LPO 94. Läroplanen ger nämligen inga konkreta tips hur detta förhållningssätt skall tillämpas. Jag väntar med spänning!
27 januari, 2010 - 04:39
Pust! Janne! Hur gör du? Börjar du med en positiv syn på eleverna för att snart gå över till en mindre positiv? Vårt ansvar på skolorna är att utbilda och fostra eleverna. När jag “fostrar” en nattsuddande dataspelande elev så kräver jag av vårdnadshavaren att denne tar bort datorn/TVn/mobilen från elevens direkta närhet. Detta gör då ca 80 % av vårdnadshavarna. De som ej gör det jobbar vi aktivt med (vi lika med elevvården, skolledningen och mentorerna) för att locka och pocka. Vi ger inte upp. Aldrig någonsin!
29 januari, 2010 - 08:20
Rektor!
Äntligen! KRAV! Skolan borde vara KRAVmärkt. Men några rader senare faller du i gullepluttandet igen. Kräv samma sak av eleverna som du gör av dina medarbetare. En konsekvent hållning vore på
sin plats.Vågar du neka Pelle att ta ledigt vecka 10 för åka skidor. Detta trots att han riskerar att inte bli godkänd i en mängd ämnen? Vad gör du om han och hans vårdnadshavare struntar i dina krav? Åker du upp till Sälen och hämtar Pelle? Skickar polisen? Jag hoppas verkligen att du så rakryggad som skriver och står bakom dina lärare som vågar underkänna elever som inte gör sitt arbete.
30 januari, 2010 - 08:15
Janne!
Självklart nekas det ledighet. Vad göra om familjen struntrar i det? Tja, vi har inte så mycket maktmedel men indragning av studiemedlet är förhållandevis effektivt. Men, du. När man har en god kommunikation mellan vårdnadshavare, elever, pedagoger så brukar detta inte vara så stora problem faktiskt.
31 januari, 2010 - 11:12
Rektor!
Vad sägs om att säga adjö till studenten som inte sköter sig? Han/hon går ju på gymnasiet helt frivilligt. Vi behöver inte studenter som missköter sina studier utan kan in dem som verkligen vill. De som inte vill studera kan börja arbeta och vi lärare kan få syssla med det vi är utbildade till, lärare. Men det kanske handlar om pengar…?
15 februari, 2010 - 10:08
BRA för dig och din skulle rektorn!
Jag skulle nästan kunna söka jobb hos dig. Jag har alltid varit den duktiga läraren som fått lite mer lönepåslag (ofta hundra kronor) än många kollegor för att jag gör lite extra. Tyvärr slutade jag med det eftersom det började snackas bakom min rygg då jag till slut tjänade mer än en riktigt dålig lärare med ”mer erfarenhet”.
Min lösning på problemet – jag stack utomlands och fick ett välbetalt jobb på en skola i England. Där har jag nu nått ”excellent teachers’ pay scale”. Sverige 0 – England 1.
16 februari, 2010 - 07:27
Lärare!
Det är en skam att en lärare som anses vara bättre än de flesta får 100 kr mer. Det skall vara rejält mycket mer för de bra lärarna. 1000 kronor mer är rimligare. Sedan är det också hemskt att det i våra skolor snackas skit bakom ryggen på de drivande och dugligaste medarbetarna. Konstigt att vi inte har kommit längre än så.
17 februari, 2010 - 07:52
Rektor!
Du är ju en av dem som skall premiera lärare, leda dem och inspirerera dem. DU lönesätter och enbart DU motiverar din lönesättning. För att DU skall kunna göra måste DU vara ute på golvet och se hur dina medarbetare presterar. Hur många rektorer har jag sett under mina år som har undervisat? Noll. Inte en enda pedagogisk ledare (rektor) har bedrivit undervisning under alla dessa år! Milt uttryckt: SKANDAL!
Då undrar många lärare vilka riktlinjer rektorer har för lönesättning. Mitt svar är hörsägen och hur många nöjda kunder skolan har. Nöjd i detta avseende är allt över betyget godkänd. Gud nåde den lärare som sätter betyget IG på elev! Trots att denne har varit borta mer än hälften av lektioner, inte haft det material som är nödvändig och inte klarat prov eller andra betygsgrundande prestationer.
Så jag undrar vad Du menar med de drivande och dugligaste. Är de som blint lyder order och kryper för elev-och föräldraopinionen? Eller är de lärare som vågar vara rakryggade och sätta det betyg som en elev har gjort sig förtjänt av och de som har visioner och kraft att genomföra en ämnesundervisning värd namnet? Stöttar Du de lärare som vågar säga ifrån rollen som dadda och extraförälder?
Slutligen. Vågar du säga vilka bland dina medarbetare som är de dugligaste?
17 februari, 2010 - 04:36
Janne!
Din beskrivning är fortfarande av en sådan svart art att jag inte förstår att du orkar arbeta vidare i de skolor du jobbar i. Helvetet på jorden?
Nåväl, för att bli rektor måste du ha via utbildning eller erfarenhet ha pedagogisk insikt. Det borde betyda (men jag är medveten om att det tyvär ej är så alltid) att rektor har god erfarenhet av undervisning. Gärna på den skolform som denne skall leda. Menar du att du aldrig har haft en rektor som har lärarbakgrund? Eller menar du med din utsaga att det är så enkelt och slappt att vara rektor att de också borde undervisa regelbundet, ex 25 %? I så fall har du ingen förståelse för vad skolledarjobbet innebär. Men, jag och många andra rektorer undervisar relativt regelbundet. Dels som vikarier för sjuka lärare men också när det saknas en kompetent lärare en termin eller två.
Nästa fråga: Hur lönesätter jag? Jo, jag lönesätter utefter hur väl medarbetaren når våra målsättningar och följer de riktlinjer vi har gemensamt satt upp i vår arbetsplan. Så, ja! Jag lönesätter delvis utefter att lärarna gör det jag (och samverkan = personalen) har beslutat att vi skall prioritera.
Jag lönesätter naturligtvis också utefter observationer (mina egna, elevernas, kollegornas, vårdnadshavarnas), utvärderingar och så vidare. Det är komplext, javisst! Det enda jag verkar vara överens med dig om är att lönesättning är en av skolledaren subjektiv bedömning. Jag menar dock att de allra flesta skolledare har kompetens att bedöma detta.
Sista frågan: Drivande och dugligaste? De är de som driver utvecklingen mot de gemensamt satta målen och når resultat på detta. Betygen har inte någonting med detta att göra. Men… jag kan säga så att om jag har en lärare som har en elevgrupp som får ex 50 % IG ett år och därefter ej tar konsekvensen av det genom att utveckla sitt sätt att undervisa så att fler elever når målen, ja, den läraren får lägre lön. Om läraren sedan har en sådan grupp elever som är riktigt, rikgtig svår (ex IV i många fall) så kan andelen IG fortsätta att vara hög trots lärarens ansträngning. OBS! På alla mina skolor har det varit ett lönekriterium att ha svåra elevgrupper. Skall du ha mest lön = undervisa de elevgrupper som är svårast.
Pust! Janne, lägger vi ned detta nu? Om, ja! Tack!
18 februari, 2010 - 06:44
Rektor! (och Janne!)
Alltid lika spännande att höra hur andra skolor gör. Och jag blir så glad att höra att det på vissa skolor är ett lönekriterium att ha ”svåra” elevgrupper. Minns att jag skrev någon ilsken krönika om det där i Skolvärlden, efter att ha irriterat mig på att lärare med 30 års erfarenhet gled runt i klassrummen tillsammans med studiemotiverade elever och vi andra nya fick ta de tunga, omotiverade och stökiga klasserna. Att i det läget få litet extra i lönekuvertet tror jag verkligen påverkar hur motiverad man blir att hitta nya sätt att inspirera och stötta de elever som är skoltrötta/svaga. (Så är nu inte fallet på min skola, tyvärr, utan de som sitter med hög lön är de som har de statusfulla grupperna.)
Rektor och Janne – det här har varit en spännande tråd! Himla häftigt att mötas så här på webben och utbyta tankar tycker jag!!! MÅnga tack för era kommentarer så avslutar vi här och kör vidare på nästa ämne.
Kanske du Janne, vill skriva en krönika den här gången, om någon av trådarna du tog upp i dina kommentarer?
18 februari, 2010 - 07:28
Vilken diplomat du är Filippa! Men jag måste medge att jag kommer att sakna diskussionstillfällena med Rektor och er andra. Lär väl dyka upp fler tillfällen att diskutera med någon som har så fruktansvärt fel. Det var sista pajen från min sida denna gång, Rektor.
Jag ska försöka samla kraft och få ut lite helig ilska. Lär väl inte vara så svårt med tanke så mycket dumheter som händer i vår bransch. I`ll be back!
6 mars, 2010 - 10:25
Hej
Jag orkar inte läsa allas inlägg här men vill ändå säga att jag tycker att det du skriver är tänkvärt. Jag är för individuella löner. Lönesättningen är ett värdefullt arbetsledningsverktyg. Men jag ser en del problem.
För det första vad är det centrala uppdraget för skolan? Är det mentorskapet eller är det undervisning och kunskap. De två går inte att dela men är inte heller liktydiga. Om man anser att undervisningsskickligheten (i det ingår, coachning, samarbete, elevkontakt, kunnighet mm mm) är en viktigt grund för lönesättningen så blir det problematiskt. Den ofungerande pedagogen har rektor naturligtvis koll på. Men hur är det med majoriteten som fungerar? På de flesta skolor finns inte verktyg för att utvärdera detta.
Min bild är att det lönar sig bättre att lägga fokus på det som syns. Div projektgrupper, lärarkandidater, metorskap och annan icke undervisningsrelaterad verksamhet.
Tyvärr är det så att kommunerna inte klarar av att driva gymnasieskolor. Kommuner ska syssla med socialtjänst och snöröjning inte med utbildning. Friskolorna har tyvärr mest fokus på välartade lönsamma elever, som de placerar på yrkesprogram men med enbart teoretiska studier, för att maximera vinsten.
Slutligen har jag en fråga, om du har så dåliga lärare, varför köper du inte ut dem?
19 maj, 2010 - 07:34
Fd Rektor,
Den som skall leda och utvärdera det pedagogiska arbetet bör ha både utbildning och erfarenhet inom ämnespedagogiken. En rektor som är pedagogisk ledare för lärare inom 20 olika ämnen kan inte rimligtvis ha både utbildning och erfarenhet av undervisning inom alla 20 ämnena.
REKTOR HAR INTE DE KUNSKAPER OCH DE ERFARENHETER SOM BEHÖVS FÖR ATT LEDA!
Den som skall leda den pedagogiska verksamheten måste känna varje elevs förmågor, intressen och mycket annat. Rektorer vet ingenting om detta. Han är inte närvarande där undervisningen sker.
REKTOR VET INGENTING OM ELEVERNA SOM UNDERVISAS!
Jag har som konsulent vid länskolnämnden besökt skolor och talat med rektorer. Nästan alla saknar insikt i pedagogiken på skolorna.
Min första fråga var: ”Vet du att niorna läser nitton olika ämnen samtidigt under veckan?” Svaret var alltid: ”Nä det kan inte stämma. men jag skall se i mina pärmar. Jo faktiskt, det var inte bra!”
”Vet du att eleverna har mellan 11 och femton olika lärare under veckan?” – ”Där har du fel, jag tittar i pärmen. Jo faktiskt! En klass har 16 olika. Vi delade fysiken på två lärare för att alla lärare skulle få sina timmar.”
Alla dessa rektorer, studierektorer, områdeschefer, skolchefer, bypolitiker med sekreterare, ständiga konferenser och utbildningar kostar för mycket och hindrar lärarna i deras arbete. De har inte de kunskaper och den kontakt med verksamheten i lärosalen som fordras. De är alla inkompetenta.
Jag har vid sju tillfällen arbetat fri från rektorer där vi i den lilla lärargruppen själv skött all verksamhet. Det gav trivsel, effektivitet och en mycket god ekonomi. I ett fall när vi gick från försöksverksamhet avknoppad från gymnasium och upptogs av ett universitet, så försvann både pengar och trivsel. Rektor ”stal” våra tillgångar och tog ifrån oss våra initiativ som givit så mycket i form av t ex nya kurser och forskningsanslag.
Min mening är att byråkratin i form av rektorer måste bort för att skolan skall fungera och för bättre ekonomi. Det finns inga förutsättningar för någon rektor att leda en skola eller betygsätta lärare. ”Mina rektorer” när jag haft dem har normalt lämnat mig i fred, men i ett fall var jag tvungen anmäla honom för att overträda de säkerhetsregler som gäller vid laboratoriearbete.
Ingen rektor skall lägga sig i mitt arbete! De har inte kompetens eller insikt i det jag bäst sköter själv!
12 september, 2010 - 07:01
Är varken lärare eller rekto eller elev men har åsikter om det mesta!!Debatterar flitigt och skriver mycket om skolan , även om annat i samhället men skolfrågan har alltid intresserat mig!!är
uppvuxen med en mamma som var lärare och har sett skolvärden vi levde på skolor och på många olika orter i Finland sedan har min äldsta son varit lärare och ansvarig för många olika linjer i olika Skolor i Stockholm i efter gymnasial nivå….
För det första tycker jag att man ska använda sunt förnuft…när man pratar om dålig och bra lärare där har jag den åsikten att skolan är så pass vikitgt i alla människors / ungdomarnas liv att har man en dålig lärare han eller hon har ingenting i skolan att göra inte med eleverna!!!Jag upprepar för säkerhetens skull dåliga lärare skall inte vistas i skolorna PUNK o SLUT!
Så det behövs ingen diskution i den meningen om lärarlönerna!!
Eleverna har inte valt att komma till en skola som har dåliga lärare o eleverna har skolplikt..men lärare väljer att komma till dessa skolor! det är skillnaden och HUR många dåliga lärare har funnots och finns på skolorna som har förstört så MÅNGA elevernas framtid ”!!antigen helt opedagokiska lärare samt översittare eller så monotona röster att man somnar!!
Nej lärare skall inspiera elever om det är dåliga -UT från skolorna o snarast möjligt..många outbildade lärare kan har varit mycket bättre så tro inte att en massa bra skolor för lärarutbildningar är en garanti för att alla är bra lärare..det var bara det jag ville säga resten får rektorerna klara i den här frågan samt SKOLVERKET!Man skulle protestera från elevernas sida samt föräldrarnas sida ibland alldeles solklart att många lärare passar inte just detta att vara lärare! Sinikka Naumanen författare/ debattör o mamma till böckerna ”Vem ska ta ANSVAR? samt ”Häxkitteln” en tredje på väg..snart
25 september, 2010 - 12:26
Synd att ingen av er i debatten känner till att incitamentet pengar inte ökar prestationsgraden utan minskar den om arbetet i fråga ställer krav på kreativitet och kognitivt ”hög” nivå.
4 oktober, 2010 - 08:26
Jag önskar det fanns fler rektorer som du.
Ett dilemma är att svenska skolor saknar de verktyg som finns internationellt (teacher value added) för att värdera lärares effekt på elevers kunskapsutveckling.
Det nationella verktyg som finns, SALSA, har inte tillräcklig upplösning. Den mäter inte på lärarnivå.
Skolverket har heller inte för avsikt att ta fram sådana verktyg, de anser det vara ett kommunalt ansvar.
Läraren är central. Bra lärare gör en bra skola. Men vilka som är bra har vi inte verktyg för att förstå.
Det är oerhört märkligt att vi inte kan få fram en kvalitetsstyrning av svensk skola som utvärderar lärarens effekt på resultatet.
Till sådan styrning kan kopplas ekonomiska incitament, det är rimligt – men inte svaret på allt.
Men betydligt viktigare är att finna de goda exemplen och lära av dem. Samt att finna de allra värsta exemplen.
1 mars, 2011 - 09:31
[…] eminenta skolbloggen Dagens skola kan du också läsa vad Rektor har att säga om lärarlöner. Han ställer frågan om en dålig lärare är värd lika mycket i […]
7 mars, 2011 - 10:29
Intressant diskussion, men så länge ingångslönen för en gymnasielärare med 5 års studier motsvarar en lokalvårdares med två månaders yrkesutbildning kan vi enligt min mening inte tala om individuell lönesättning. Nej, höj baslönen för alla lärare, så behöver inte alla påslag gå till att indexhöja lönerna generellt.
16 juni, 2011 - 01:39
Och du är så säker på att du sitter inne med den objektiva ”sanningen”. Vår rektor samlar ett hov av ja sägare runt sig, platsar du inte in eller att hon inte gillar dig är du rökt på alla sätt, ekonomist osv.
16 juni, 2011 - 01:46
Och du är så säker på att du sitter inne med den objektiva ”sanningen” då rektor.
Vår rektor samlar ett hov av ja sägare runt sig, platsar du inte in eller att hon inte gillar dig är du rökt på alla sätt, ekonomiskt osv. Vid klassrumsbesök av rektor är dennes mobil på och ringer stup i ett, proffessionellt eller vad kallas det?