You don’t have to burn books to destroy a culture…

Publicerad 13 januari, 2010

Vi tränade på att skriva referat förra veckan, mina svenska som andraspråks-elever och jag. Det är min själ en svår konst. Att på tre rader sammanfatta huvuddragen och temat i Harry Potter görs inte på en kvart – det krävs att man förstått det centrala, kan plocka ut de största händelserna och röra sig på en allmän nivå men exemplifiera med konkreta detaljer av vikt.

 

Eleverna fick i uppdrag av välja ut två böcker de läst under sitt liv och göra korta, kärnfulla referat på dem. Bra uppgift, eller hur? Knappast.

 

Majoriteten av eleverna kunde inte göra några referat. De hade nämligen aldrig läst någon bok. ALDRIG LÄST NÅGON BOK. Jag var oerhört chockad.

 

– Men vi har ju läst minst två klassiker under året, skrek jag och fick till svar att "skolböcker" läste man ju aldrig ut liksom. Man bara googlade fram vad de handlade om och körde det på bokpresentationen sen.

 

-Tack för den, Televerket, sa fröken ilsket.

 

– Folksagor, hojtade jag sedan glatt. Ta "Rödluvan", "Snövit" eller "Mästerkatten i stövlarna".

 

Mina elever såg förvirrat på mig. Nej, några folksagor kunde de inte. I alla fall inte så bra att de kunde göra ett referat.

 

– Ta en film då! sa jag så käckt jag kunde och försökte att inte visa min bestörtning. Filmer laddar ni ju ned och ser dygnet runt vad jag förstår, så mycket som ni snackar om det.

 

Jo, det stämde. Problemet var bara att mina elever konsumerade film snarare än såg på film. Som när man vräker i sig chips liksom, utan eftertanke. Med följden att de faktiskt inte kunde minnas nästan några saker alls ur de filmer de sett. Var det om gängbråk eller terrorism den där filmen vi såg förra veckan handlade om? Utspelade den sig i USA eller Sverige? Var det en tjej eller kille som var huvudperson?

 

Jag tillhör inte skaran som förfasar sig över dagens ungdom. Men jag har funderat mycket över den där lektionen, över hur desperat mina elever försökte minnas, försökte komma på, försökte att återberätta en historia, vilken som helst, utan att hitta någon de kunde tillräckligt bra.

 

Att inte kunna en historia… Att inte äga en historia…

 

Att inte kunna göra ett klockrent referat av en novell är trist. Men att INTE HA någon historia alls att berätta om, det är smärtsamt.

 

För mig som lärare också, hur mycket mina elever nu än "läser" på Internet.

 

"You don't have to burn books to destroy a culture. Just get people to stop reading them. "

Ray Bradbury

 

 

10 kommentarer till “You don’t have to burn books to destroy a culture…”

  1. Janne (Flumpebloggen)

    Skrämmande på många plan. Själv hakar jag upp mig på tanklösheten. Konsumtionen utan eftertanke.

    Filmen “Avatar” är ju ett praktexempel pÃ¥ detta; en film som är sketabra tills man börjar fundera pÃ¥ vad det egentligen var man sÃ¥g, varpÃ¥ den faller ganska platt.

    Precis som en del musik idag produceras med “sämre” ljud, som är specialanpassat för mp3-formatet, kanske man börjar göra filmer som är gjorda för att ses utan att hjärnan är pÃ¥?

    men pÃ¥ det stora hela mÃ¥ste det väl vara en träningssak? Att lära sig reflektera över sina upplevelser…

  2. Filippa

    Faktiskt oerhört viktigt det du skriver, Janne! Läskigt ocksÃ¥ pÃ¥ nÃ¥got vis, det där med “filmer gjorda att ses utan att hjärnan är pÃ¥”. Din kommentar har inpirerat mig här där jag sitter och planerar morgondagen (sÃ¥där som vi lärare gör, när andra människor umgÃ¥s med sin familj, humfr!!!) Kanske kan jag helt enkelt starta upp mitt nya bokprojekt med just dessa frÃ¥gor till eleverna- HUR läser jag? Konsumerar jag utan att tänka efter? Hur visar det sig? Reflekterar jag över det jag tar in? PÃ¥ vilket sätt? Vad är skillnaden? Varför är det viktigt att reflektera och fundera över saker som sker runt omkring en? Hur LÄR man sig att reflektera över sina upplevelser? Tycker eleverna i klassen olika om detta?

    Japp – sÃ¥ fÃ¥r det bli!!! TACK Janne för dina tankar som inspirerade mig till en lektion. Jag lovar att Ã¥terkomma med hur det hela blev. SPÄNNANDE!!! 🙂

  3. Janne

    Filippa! De måste ha varit en mycket skrämmande insikt och upplevelse. Till och med kärntornet i böckernas borg, biblioteket, är infiltrerat av andra medier än böcker och tidskrifter. Många barn går inte till biblioteken för att i första hand låna böcker och förhoppningsvis läsa dem. Nä, det är för att kolla de senaste klippen på Youtube eller spela Farmville.

    Dessvärre är det nog lika torftigt hemma hos dessa ungdomar. Har de läsande föräldrar? Diskuterar de hemma vid middagsbordet? Tyvärr tror jag att det tillhör ovanligheterna.

  4. Filippa

    Jag tror du har rätt Janne. Därför blir ju det vi gör i skolan viktigt ocksÃ¥. Samtidigt ska jag vara ärlig: Min man och jag läser oerhört mycket, bÃ¥de var för sig och pÃ¥ kvällarna dÃ¥ vi högläser för varandra (För tillfället “Boktjuven” som är mycket bra!). Jag tycker ocksÃ¥ att vi alltsomoftast har mÃ¥nga och intressanta diskussioner vid middagsbordet. Och ÄNDÃ…. VÃ¥r 14-Ã¥ring läser bara skönlitteratur när han “mÃ¥ste”. Ã… andra sidan är han en fena pÃ¥ att klippa ihop filmer själv, direkt begripa hur man använder ett visst program och är jätteduktig pÃ¥ att söka sig fram till det han behöver pÃ¥ nätet. DÄR han läser väldigt mycket, faktiskt, fast pÃ¥ ett annat sätt än vi. Och mycket pÃ¥ engelska. Kanske är det sÃ¥ det är? Och kanske kommer läslusten pÃ¥ skönlitteratur senare i livet? (Vi hoppas! :-))

  5. Janne

    Tackar för boktipset! Såg boken bland godiset,snuset och kondomerna och tänkte att den var som alla andra böcker som finns i livsmedelsaffärerna. Lite ironiskt att så skilda produkter som barnbegräningsmedel och hemska styckmordsbeskrivningar trängs på samma hylla.

  6. Svante

    Det var en ganska sorglig historia. I synnerhet att de inte ens kunde sammanfatta en enda film. Var det gymnasieelever?

  7. Filippa

    Ja, det var gymnasieelever, Svante. Ã…h, vad det gjorde ont, ska jag säga. I dem ocksÃ¥, för pÃ¥ nÃ¥got vis fattade de själva att det inte var bra. Sedan startade jag faktiskt upp bokprojektslektionen förra veckan med de frÃ¥gor Janne frÃ¥n Flumpebloggen ställde vilket ledde till superintressanta diskussioner om läsande, litteratur och sprÃ¥k. Nu struntar jag i att vi inte hinner och lÃ¥ter dem sitta och läsa pÃ¥ mina svensklektioner sÃ¥ att de ska komma in i böckerna ordentligt. (Jag läser ocksÃ¥ sÃ¥klart – en bok som tvÃ¥ av tjejerna i klassen tipsade om, nämligen Flickorna frÃ¥n Riyadh. Mycket bra!) SÃ¥ kanske, kanske kommer de att ha i all fall EN roman att kunna sammanfatta, när de gÃ¥r ut trean. Det känns… i alla fall litet bra… 🙂

  8. Janne (Flumpebloggen)

    Hej igen!

    Tänkte bara säga att det känns kul att mina funderingar ledde till något som känns givande. 🙂

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.