Ack den som ändå fick undervisa litet…

Publicerad 24 augusti, 2009

Bild: stock.xchng

 

Spara, spara, spara, är ledorden för svensk skola idag. I alla fall i Stockholm där de kommunala skolorna går mot en tuff höst. DN frågar några ungdomar om de tycker att det märks. Ungdomarna svarade som ungdomar alltid har svarat, nämligen att njae, kanske att skolmaten borde bli godare. Och lärarna bättre så klart.

 

Kanske borde DN frågat lärarna vad de ansåg istället. Det är nämligen de som varje år tvingas trolla med knäna för att få skolskeppet att så sakteliga röra sig framåt trots alla läckor. (De som inte varslats, alltså.)

 

När jag gick i gymnasiet var vi 22 elever i min klass. Lyckliga den lärare som har så få elever idag, nu när 33 elever knappast är något ovanligt scenario. Böcker hade vi också medan det idag inte är ovanligt med den mycket populära kopieringsmetoden. Det är lätt att gissa hur kvaliteten på undervisningen blir i sådana fall.

 

Men det är faktiskt inte den försämrade skolmaten, de trasiga (eller ickebefintliga) böckerna, de trånga klasrummen som jag själv retar mig på mest i kråksångskören av underskott och ekande skollokaler.

 

Nej, det som upprör mig mest är snarare den totala oförmågan att tänka effektivt hos de som styr och ställer. Ständigt tjatas det om bristande resurser och tom penningpung. Det är väl begripligt men inte om man med andra handen ser till att organisationen är så omständlig, byråkratisk och trög som möjligt.

 

Hur galet är det inte att man utan att reflektera närmare över det, låter hela skolans personal förlora dyrbar arbetstid i jättelika stormöten som knappast berör någon av dem. 100 pedagoger med 30 000 kronor i lön, som samfälligt pillar sig i naveln med blicken i skyn under två dagar, har man helt uppenbart råd med! Mycket märkligt!

 

Samma pedagoger har, förutom sin klassrumstid med eleverna, tidskrävande men fullkomligt idiotiska administrativa uppgifter som att slicka kuvert, trycka ut närvarolistor, gå igenom reviderade verksamhetsplaner, diskutera trötta visioner och gamla programmål (på detaljnivå givetvis,) pilla med formuleringar kring äskanden, författa mängder av namnlistor för gudvetallt, hantera bokutlåning, diskutera och peta i schemaläggningsfrågor osv, osv. Uppgifter som i ärlighetens namn skäl tid från eleverna.

 

Många av dessa administrativa göromål skulle och borde kunna skötas centralt för att skapa en effektiv och smidig organisation. För att tajta till och strama åt och skapa tid för det där vi aldrig har tid för (som att undervisa till exempel eller ge stödlektioner åt de som behöver det.)Men icke sa Nicke. I Dagens Skola skall alla sköta allt. Gärna samtidigt och tillsammans i stora härliga omständliga lag, så att det tar riktigt duktigt med tid från den reella verksamheten som naturligtvis blir än mer lidande, mitt i kristiden. Så att det märks att vi jobbar. Eller hur tänker man?

 

Nej, jag vill faktiskt inte höra ett ord till om bristande resurser! I alla fall inte när jag sitter och slickar 100 kuvert på raken för då är jag litet extra retlig, nämligen!

 

Filippa Mannerheim

 

Dela detta med andra:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks

10 kommentarer till “Ack den som ändå fick undervisa litet…”

  1. Rektor

    Filippa!
    Jag har förståelse för irritationen och frustrationen. Men du går runt målet. Du säger att det är kostsamt att 100 lärare skall hålla på med idiotiska administra uppgifter. Klart att dessa uppgifter är som arbetsuppgifter betraktade inte så kvalificerade att du behöver en lärarutbildning för att klara av dem. Men … om vi skall titta på ditt argument, ekonomi som är dålig = lärare borde ej göra dessa uppgifter, så betyder det att du menar att lärare skall undervisa mer och vi istället skall anställa ett par “fixare”. En sympatisk tanke (detta att anställa fixare) men inte så kul att avskeda någon lärare istället när andra lärare skall undervisa mer för att finansiera “fixarna”. För du menar väl inte att ekonomer, rektorer, och så vidare skall göra “fixarnas” jobb? Då blir det ju ÄNNU dyrare…

    Nja, verkligheten är sådan att organisationen faktiskt blir effektivast om pedagogerna (här kan du läsa in vilken yrkesgupp som helst annars) hanterar enklare administration. Det vi i skolledningen bör göra är att minimera dessa saker men det går ej att radera bort.

    Ex så är det ju beslut från skolverket (lika med lag, som många glömmer bort att vi skall följa, ej bara läsa och strunta i) att lärare och andra yrkesgrupper skall vara delaktiga i verksamhetsplaner och liknande. Det är liksom lämpligt att ta upp dessa när verksamheten startar… eller?
    Dock ger jag dig helt rätt på ex bokfrågor (bibliotek finns, tekniken lika så),

  2. Kettil

    Inget ont om just dig Rektor, men ett stort problem idag inom offentlig sektor är att chefer i hög position vill känna att hela organisationen hör ihop. Chefer som chefar över en rad mindre avdelningar med föga att vinna i form av “synergieffekter” – tex lärarlag – vill ändå att dessa ska samarbete fast att respektive avdelning har svårt att hinna samarbete internt. Antagligen för att rektorn ska känna att dennes roll är meningsfull. Enligt mig skulle arbetslagen fungera bäst om de fick vara skolor i skolan. Den administrativa enhetens uppdrag ska vara att serva lärarna med material och praktiska saker, såsom SL-kort, fakturering, kuvertslickning, lokaler, datorer etc – inte att gå in och pilla i verksamheten med storvulna visioner som oftast ju ändå är luftslott med liten eller ingen bäring för vardagsarbetet i klassrummet. Om 100 lärare sitter två dagar på menlösa konferenser så innebär det en kostnad motsvarande en heltidsanställd lärare. Vad ger störst effekt på undervisningen tror du?

  3. Kettil!

    Dina argument håller jag med om. I möjligaste mån skall man ha en administration som löser just det du beskriver: “serva lärarna med material och praktiska saker, såsom SL-kort, fakturering, kuvertslickning, lokaler, datorer etc”. Håller med helt där. Men det finns andra saker som effektivast genomförs av lärarna. ex utskrifter av grupplistor (stor förändringstakt i uppstarten av en skola vilket gör det ohållbart om någon annan än de som ser eleverna skall göra detta), utdelninga av busskort (efter att administrationen har buntat och registrerat dessa) ja, du förstår ungefär på vilken nivå det ligger. Administrativa chefer (ny titel i Malmö) skall hålla på med administration och rektorer med pedagogisk ledning.
    I övrigt håller jag också med om att arbetslag skall fungera som små skolor inom skolan. Absolut.
    Det jag främst vänder mig mot i Filippas text är att lärare ej skall aktivt deltaga i “visionsarbetet”. Jag skulle i och för sig hellre kalla det för kvalitetsarbetet. Det är enligt mig mycket viktigt att hela skolan är aktiva i detta arbete. Annars blir arbetsplaner och annat en pappersprodukt som ej har bärighet. En skola med en aktiv arbetsplan som är internaliserad av alla är en mycket effektiv skola enligt min erfarenhet.

  4. Lövet

    Här håller jag i n t e med “Rektor”:
    Man kan konstatera att man på många håll, i såväl privat som offentlig sektor, har skurit ner på adminsitrationen. Det leder som Rektor skriver självklart till en besparing på pappret: Sekreteraren Brittas uteblivna lön och sociala omkostnader ger ju en direkt kostnadsminskning.
    Problemet uppstår istället i output-änden i form av effektivitetsminskning. Nu gör Lektor Ulla, Brittas jobb med kopiering, tidredovisning, bokningar mm, mm. Det kan få flera olika – och ibland samtidiga – konsekvenser, exempelvis att Ulla inte riktigt hinner med att följa upp sin undervisning. Några elever som behövt lite mer indvividuellt stöd får det kanske inte. Resultat: kvalitetssänkning!
    Ulla får naturligtvis mer att göra vilket ger ökad stress, speciellt om hon upplever att hon inte hinner med sitt huvuduppdrag.

    Alternativet är att anställa en lärare till per säg fyra-fem lärare som nu gör 20-25% administration. Knappast smart vare sig samhällsekonomiskt (var femte satsad lärarutbildning försvinner som administratör) eller för den enskilda skolan: Normalt är väl lektorslönen – åtminstone marginellt – högre än kontorist-/sekreterarlönen.

    Det här går att applicera på privata sektorn/industrin. Skillnaden där är att kvalitetssänkning inte är en option, eftersom man då är ute från marknaden. Här blir istället det dominerande resultatet kostnadsökning orsakad av långsiktig effektivitetsminskning. (Man behöver den där extra civilingenjören per fyra-fem andra enbart för att hon/han skall kopiera och fylla i reseräkningar mm).

  5. Filippa

    Lövet formulerade det hela precis så som jag ville formulera det och hade formulerat det om jag hade kunnat! 🙂 TACK!

    Och Rektor, SJÄLVKLART vill jag vara med i “visionsarbetet”. Det är så klart jätteviktigt att detta arbete är integrerat i oss medarbetare och genomsyrar allt vi gör. Men frågan är bara – är det verkligen rätt läge att fila på storslagna visioner och detaljerade formuleringar i verksamhetsplanerna precis när vi lärare har som mest med det praktiska arbetet i början av terminen? Du som rektor är nog någon helt annan stans rent mentalt i början av en termin än jag som lärare, med fem nya klasser och i stort behov av att få bukt med min egen, högs personliga vardagsverksamhet med eleverna!

    Förlåt att jag låter ytlig – visioner är spännande, men inte när hjärtat klappar av stress för att man inte har några läroböcker eller klasslistor! Dessutom finns det många, oändligt många konferenser som skulle kunna kortas ned, förbättras, effektiviseras, ja rent av strykas. Möten skall uppstå naturligt, från ett skriande behov av samarbete och diskussion från de som är berörda, inte för att man behöver fylla kvoten.

    Tycker jag i alla fall! 🙂

  6. Rektor

    Lövet pekar på att det inom privat sektor inte är en option att applicera någonting som gör att man minskar effektiviteten i en organisation. Så är det absolut. Om vi då tittar på privata sektorn inom skolan, friskolorna. Finns det här någonting att lägga märke till? Jo, lärare undervisar mer och sköter “ruljansen” på skolorna. Friskolor har färre administrativ personal, vaktmästare och IT-personal, skolledare än kommunala skolor. Vill vi gå dit i den kommunala skolan? Nja, inte den här rektorn i alla fall (som arbetat i friskola). Istället så skall vi försöka leva i våra små budgetar med att låta små effektivitetsvinster bestå och tidstjuvar försvinna. Jag tror till exempel att Lektor Ulla får mer tidsförlust genom att kommunicera med en person som skall fixa hennes administration än att sköta den själv. Ex. Beställa kopiering och därefter få henne att leverera det hela. Är det effektivitet?

  7. Lövet

    Nu är vi nere på rena tyckanden: Är Britta som blir specialist på arkivsystemet, kopiatorn och tidredovsiningssystemet – eftersom hon gör dessa jobb åt hela kollegiet – snabbare eller långsammare än Ulla som bara gör det ibland?

    Jag vet vad jag tycker – pappret fastnar oftare för mig än för sekreterarna OCH jag gör oftare fel vid arkiveringen. Just för att jag gör det relativt sätt mer sällan.

    Oaktat synes vi vara överens om att administrationen knappast minskar i någon större omfattning i bästa fall enbart med tiden som det tog Ulla att be Britta om hjälp (Rektor · 2009-08-26 16:32) utan att man bara flyttar adminstrationen från en administratör till en pedagog.

    Och som sagt – det syns självklart på sista raden i skolans resultaträkning. Det som inte syns där är påverkan kvaliteten på undervisningen.

  8. Jan Forsman

    Skolan har utvecklats till en närmast totalitär organisation. Alla lärare förväntas delta i allt men inte komma med några egna förslag. Ja, Filippa, jag känner så väl igen dessa kostsamma stormöten. Möten som i mitt fall har resulterat i en avancerad form av dold planering av terminen eller resten av terminen.
    Mina tips är: Sätt dig långt bak. Medtag rättningsarbete alternativt planeringsarbete. Håll det dolt med ett anteckningsblock, titta med jämna mellanrum upp och se intresserad ut och nicka. Är det riktigt sövande så garderar du dig med Ipod eller bärbar dator med trådlös uppkoppling. Då kan du i alla fall surfa, mejla, twittra lite…

    Ska det behöva vara så här och varför att det blivit så? Låt oss arbeta med det vi tillsatta att göra på arbetstid och låt oss gå på fortbildning istället.

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.