Ett dilemma är att svenska skolor saknar de verktyg som finns internationellt (teacher value added) för att värdera lärares effekt på elevers kunskapsutveckling.

Det nationella verktyg som finns, SALSA, har inte tillräcklig upplösning. Den mäter inte på lärarnivå.

Skolverket har heller inte för avsikt att ta fram sådana verktyg, de anser det vara ett kommunalt ansvar.

Läraren är central. Bra lärare gör en bra skola. Men vilka som är bra har vi inte verktyg för att förstå.

Det är oerhört märkligt att vi inte kan få fram en kvalitetsstyrning av svensk skola som utvärderar lärarens effekt på resultatet.

Till sådan styrning kan kopplas ekonomiska incitament, det är rimligt – men inte svaret på allt.

Men betydligt viktigare är att finna de goda exemplen och lära av dem. Samt att finna de allra värsta exemplen.

Den som skall leda och utvärdera det pedagogiska arbetet bör ha både utbildning och erfarenhet inom ämnespedagogiken. En rektor som är pedagogisk ledare för lärare inom 20 olika ämnen kan inte rimligtvis ha både utbildning och erfarenhet av undervisning inom alla 20 ämnena.

REKTOR HAR INTE DE KUNSKAPER OCH DE ERFARENHETER SOM BEHÖVS FÖR ATT LEDA!

Den som skall leda den pedagogiska verksamheten måste känna varje elevs förmågor, intressen och mycket annat. Rektorer vet ingenting om detta. Han är inte närvarande där undervisningen sker.

REKTOR VET INGENTING OM ELEVERNA SOM UNDERVISAS!

Jag har som konsulent vid länskolnämnden besökt skolor och talat med rektorer. Nästan alla saknar insikt i pedagogiken på skolorna.

Min första fråga var: ”Vet du att niorna läser nitton olika ämnen samtidigt under veckan?” Svaret var alltid: ”Nä det kan inte stämma. men jag skall se i mina pärmar. Jo faktiskt, det var inte bra!”

”Vet du att eleverna har mellan 11 och femton olika lärare under veckan?” – ”Där har du fel, jag tittar i pärmen. Jo faktiskt! En klass har 16 olika. Vi delade fysiken på två lärare för att alla lärare skulle få sina timmar.”

Alla dessa rektorer, studierektorer, områdeschefer, skolchefer, bypolitiker med sekreterare, ständiga konferenser och utbildningar kostar för mycket och hindrar lärarna i deras arbete. De har inte de kunskaper och den kontakt med verksamheten i lärosalen som fordras. De är alla inkompetenta.

Jag har vid sju tillfällen arbetat fri från rektorer där vi i den lilla lärargruppen själv skött all verksamhet. Det gav trivsel, effektivitet och en mycket god ekonomi. I ett fall när vi gick från försöksverksamhet avknoppad från gymnasium och upptogs av ett universitet, så försvann både pengar och trivsel. Rektor ”stal” våra tillgångar och tog ifrån oss våra initiativ som givit så mycket i form av t ex nya kurser och forskningsanslag.

Min mening är att byråkratin i form av rektorer måste bort för att skolan skall fungera och för bättre ekonomi. Det finns inga förutsättningar för någon rektor att leda en skola eller betygsätta lärare. ”Mina rektorer” när jag haft dem har normalt lämnat mig i fred, men i ett fall var jag tvungen anmäla honom för att overträda de säkerhetsregler som gäller vid laboratoriearbete.

Ingen rektor skall lägga sig i mitt arbete! De har inte kompetens eller insikt i det jag bäst sköter själv!

Jag orkar inte läsa allas inlägg här men vill ändå säga att jag tycker att det du skriver är tänkvärt. Jag är för individuella löner. Lönesättningen är ett värdefullt arbetsledningsverktyg. Men jag ser en del problem.

För det första vad är det centrala uppdraget för skolan? Är det mentorskapet eller är det undervisning och kunskap. De två går inte att dela men är inte heller liktydiga. Om man anser att undervisningsskickligheten (i det ingår, coachning, samarbete, elevkontakt, kunnighet mm mm) är en viktigt grund för lönesättningen så blir det problematiskt. Den ofungerande pedagogen har rektor naturligtvis koll på. Men hur är det med majoriteten som fungerar? På de flesta skolor finns inte verktyg för att utvärdera detta.

Min bild är att det lönar sig bättre att lägga fokus på det som syns. Div projektgrupper, lärarkandidater, metorskap och annan icke undervisningsrelaterad verksamhet.

Tyvärr är det så att kommunerna inte klarar av att driva gymnasieskolor. Kommuner ska syssla med socialtjänst och snöröjning inte med utbildning. Friskolorna har tyvärr mest fokus på välartade lönsamma elever, som de placerar på yrkesprogram men med enbart teoretiska studier, för att maximera vinsten.

Slutligen har jag en fråga, om du har så dåliga lärare, varför köper du inte ut dem?

Jag ska försöka samla kraft och få ut lite helig ilska. Lär väl inte vara så svårt med tanke så mycket dumheter som händer i vår bransch. I`ll be back!