Heja Högskoleverket!

Publicerad 20 december, 2010

En vän till mig läser till lärare. Eftersom han inte blir upprörd i onödan brukar han skrämmande nog fnissa när han berättar för mig om vilken anskrämligt dålig utbildning han glider igenom. Jo, glider igenom är rätt ord. Enligt honom är det nästan omöjligt att misslyckas med studierna. Kanske om man mördar en professor eller något sådant. Men om man inte gör det får man sina poäng. Lärarutbildarna vill inget hellre än att godkänna alla, skit samma vad de gör, säger han.

Min vän arbetar således 75%  i en affär vid sidan om sina heltidsstudier. Inga problem. Det han missar får han alla gånger ta igen genom att skriva en liten reflektion om något han läst i något häfte eller bok. Han får alltid godkänt på den reflektionen hur kort eller innehållslös den än är. Min vän tar inga studiemedel – det funkar ändå.

Min vän brukar säga att om man ser sju personer sitta och trängas runt en dator så vet man att det är lärarstuderande. Nästan allt de lämnar in består nämligen av grupparbeten. Lärarutbildarna vill ha så litet som möjligt att rätta. Och det är omöjligt att bli underkänd på grupparbetena. Om man inte kräver att få skriva sina arbeten själv. Det gjorde min vän en gång då han fick nog. Då protesterade hans lärare vilt. ”Ajabaja, göra eget arbete, nix, pix, lärande sker i grupp, det är viktigt förstår du blablabla…”

Min vän försökte en gång att göra ett riktigt jävla uselt grupparbete. För att testa . Det gick inte. Arbetet blev ändå godkänt.

Inte ens den där studiekamraten med tre hjärnceller lyckas bli underkänd på den här lärarubildningen på ett universitet nära dig. Min vän brukar skrattande berätta hur lärarna gång på gång ivrigt hjälper upp hans helt orimliga bidrag till grupparbetena (hjärncellsmannen förstår nämligen  inte den oerhört enkla kurslitteraturen så han läser den aldrig, vilket gör att han svarar ganska roligt på frågorna de får) genom att låta honom ”komplettera” med ett muntligt seminarium. Och så blir han godkänd. På varje moment. Trots att han knappt kan stava, än mindre förstå det han läser. (Ja, han utbildar sig till svensklärare!)

Nåja. Den svenska lärarutbildningen är på god väg framåt. Detta Sa Högskoleverkets chef Anders Flodström för två år sedan. Det känns bra. Sakta men säkert liksom. Även om man inte kan låta bli att undra hur dålig den var 2008? 2056 kanske vi får lärarutbildare som till och med vågar kräva något av sina studenter, vem vet.

Själv läste jag till lärare på lärarhögskolan i Stockholm innan den sögs in i Universitetet. Det var ingen hit. Att läsa där, menar jag. Är man till naturen en smula ambitiös är det oerhört frustrerande att ha utbildare utan kompetens (eller för den delen viljan!)  att utbilda.  Didaktiken var bra. Resten sög fett. Ärligt. Tur att man hade annan utbildning i bagaget att luta sig tillbaka på.

Nu i dagarna förlorade Stockholms universitet sin examensrätt för grundlärarutbildningen tillsammans med ett antal högskolor till. Vissa oroas av att obehöriga lärare nu kommer att bli lösningen för att täcka för lärarbristen framöver. Jag tycker snarare att vi borde tacka gud för den där lärarbristen. Nu kan det ÄNTELIGEN bli litet stil och klass på undervisningen i skolan och detta med hjälp av alla de ”obehöriga” som träder in! ”Obehöriga” (med universitetsubildning!) brukar –  till skillnad från de personer som genomlevt lärarutbi… lärarglidarstudierna – vara så otroligt mycket bättre, både pedagogiskt och ämnesmässigt.

Snacka om lyft för svensk skola framöver!

Filippa Mannerheim
Oerhört behörig lärare (dvs jag har ett examensbevis)

Dela detta med andra:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks

14 kommentarer till “Heja Högskoleverket!”

  1. Bella

    Jag struntar i vad folk säger. Jag älskar min lärarutbildning på GU, som jag håller på att gå klart as we speak. Hur kan man med att jobba 75%? Förstår inte din vän hur mycket kunskap han går miste om?

  2. filippa

    Bella! Jag blir verkligen uppriktigt glad av att höra att din lärarutbildning är bra!!! De allra flesta jag talar med verkar tycka motsatsen. Och jag förstår verkligen min vän i det här fallet. Han lär sig mer om läraryrket på sitt 75%-iga jobb och i mötet med kunderna där än han gör på skolan där han mest känner att han sitter av tiden. Så mycket ”kunskap” går han alltså inte miste om. Tyvärr. :-)

  3. Rektor

    Ho,ho! He, he! Jag skrattade så jag nästan grät när jag läste din text. Skrattet kom av FULLSTÄNDIG igenkänning. Detta var min och mina studiekamraters verklighet på tidigt 90-tal också.
    Lysande läsning när man är trött på jobbet!

    Tack för det Filippa. Och God Jul!

  4. FrökenC

    Jag som läser in ett tredje ämne inför gy11 sliter häcken av mig på en distanskurs. Jag vet att det alltid är så mycket att göra på lärarutbildningen men om detta är sant då blir jag galen. Vi har seminarier varje vecka, ska läsa någonstans mellan 200 – 300 sidor text samt ha minst en tenta per delkurs. Jag vill återigen påpeka att det är halvfart. Ändå verkar det vara mer än den ovan beskrivna lärarutbildningen. Inte konstigt att många tycker att svensklärare behöver man inte utbilda sig till.

    Jag blir så arg. Hoppas att många fortbildar sig sedan eller så kanske man ska tvinga människor att faktiskt kunna något för att kunna lära ut något.

  5. filippa

    Tack Rektor!!! Man borde göra som du gör – skratta åt eländet! :-) Och GOD JUL till dig också!!!

    Fröken C. Jag gick själv en distanskurs för att komplettera min utbildning. Himmel och pannkaka vilka hårda krav det var. 80% av oss blev underkända på tentan. Examinatorn var stenhård. No mercy. Detta handlar om råplugg och låt oss vara ärliga – en del klarar inte det. Men då ska man inte bli akademiker. Läshuvud krävs. Sorry, sorry.

    I veckor satt jag på tunnelbanan och ljudade bilatterala läten i gomsvaljet (ja, du ser jag har glömt allt men det ligger förhoppningsvis där någonstans och lurar :-) ) för att bli godkänd. Vilken skillnad det var från de tomtenissar jag tidigare mött på Lärarhögskolan. Inte för att jag tror att lärande bara handlar om råplugg men något jäkla lärande borde väl ändå vara i fokus, tycker man???

    Fröken C – vi kan i alla fall glädja oss åt att VI lär oss en massa genom de tuffa kraven. Till skillnad mot min vän som glider igenom sin utbildning. (Han är som du förstår inte lika tänd på att bli lärare idag som när han började. Kanske hoppar han av.)

  6. FrökenC

    Hej igen

    Det är väl som med allt lärande, en bra blandning är bäst. Jag gillar min kurs. Men lärare som inte utmanas i sin egen utbildning har svårt att utmana elever tror jag när de hamnar framför en klass. Kanske hjälper de också ihjäl sina elever, vem vet.

    Min tanke är att de låga kraven gör att ambitiösa människor gör annat och inte blir lärare. Hur sorgligt är inte det? Hoppas din vän stannar kvar för jobbet är underbart de flesta dagar om året och hur kul är inte eleverna när de plötsligt fattar?

    God Jul

  7. Trofinios

    Jag läste till gymnasielärare på Göteborgs universitet med inriktning mot matematik och filosofi. Jag glömmer aldrig de terminer jag läste matte. För det första var talangen för matte mer eller mindre obefintlig hos mina studiekamrater. Lärarna var givetvis medvetna om den låga nivån och för att inte 90 % skulle bli underkända på tentan hade lärarna utarbetat ett snillrikt system. Man sålde nämligen ett kompendium med tidigare års tentor (lösningar inkluderade), och av detta kompendium framgick att över hälften av tentafrågorna var samma från år till år (endast lite variation av siffror). Tack vare detta kompendium kunde nu vilket stolpskott som helst fixa godkänt på tentan, det räckte helt enkelt att fokusera studierna till att kunde lösa just dessa specifika uppgifter man visste skulle komma på tentan. Jag kunde bara skaka på huvudet när jag betänkte att några av dessa totalt obegåvade och slappa studenter en gång skulle undervisa våra ungdomar i matematik.

  8. Anders

    Trofinios: gamla tentamina är offentliga handlingar, så att de gav ut det är inget konstigt. Att de däremot hade så lika tentor kan man ha övrigt att anse om..

  9. Anna

    Det finns mycket att tycka om både lärarutbildningens och andra akademiska utbildningars kvalitet. Själva finansieringssystemet är ju en riskfaktor i sig när det gäller att släppa igenom tveksamma studenter.
    Tycker dock inte att ”hur mycket man kan arbeta vid sidan om” är något vettigt mått. Självklart ska man kunna delta vid obligatoriska moment och nå målen för utbildningen men det är säkert många fler än jag som redan på 90-talet arbetade så gott som heltid vid sidan av mina akademiska studier i historia (upp till c-nivå), religionshistoria (a-nivå) och statsvetenskap (upp till b-nivå).
    När man hör historier om lärarstudenter som inte hinner med sin vfu för att de har andra jobb, då blir man däremot mörkrädd!

  10. Lövet

    Skall man skratta eller gråta? Fast – nog var det så här förr också. Det krävs tur för att ”drabbas” av en lärare med vilja och ambition (då verkar märkligt nog kompetensen liksom finnas där – oavsett ”behörigheten”).

    Sedan var följande scenario otäckt nära verkligheten:

    Kanske om man mördar en professor eller något sådant. Men om man inte gör det får man sina poäng.

    …Örebro Universitet har ju haft sin beskärda del av mord på fakultetspersonal – oklart dock om det påverkade gärningsmännens slutbetyg…

  11. Lars Nilsson

    På den tiden jag var rektor och skulle anställa nya lärare så kollade jag alltid från vilken högskola de kom. Det var då, och är säkert fortfarande, stora skillnader på kvalitet på utbildningarna. En mig närstående läste i våras på halvfart engelska på lärarutbildningen på en högskola och arbetade samtidigt heltid. Personen ifråga har i höst läst mer engelska på halvfart på en annan högskola, och bara jobbat halvtid, och säger att hösten har varit jobbigare än våren. Så olika kan det vara.
    Välkomnar att Högskoleverket nu satt ner foten och höjt kraven.

  12. Anders

    Men, vad spelar det för roll vilken, eller hur mycket utbildning du har läst? I mina öron låter det underligt att studenter automatiskt blir goda pedagoger på grund av utbildningen i sig. Det är snarare vad studenterna på utbildningen gör för att utvecklas som är av värde för det kommande yrket.

    Jag anser att lösningen ligger vid anställningen. Där hoppas jag att det visar sig att du glidit dig igenom dina studier.

    Alla, vilka ”hjärncells” människor som helst skall få lov att läsa på högskolan. Punkt slut. Men jag skulle aldrig anställa inkompetenta lärare på min skola.

    Sluta gnäll över lärarutbildningen, gnäll på slappa rektorer och arbetslag som tar emot inkompetent personal.

    //Anders

  13. Peter

    Ahh, jag minns också mitt år på Lärarhögskolan i Stockholm. Nej, de trodde inte på tentor, det var förkastligt. Istället skulle man ”reflektera” över innehållet i böcker, vilket innebar att man slumpmässigt slog upp en bok, läste tio rader och sedan började författa några fria tankar om dessa rader. Och vips var man godkänd.

    När jag beklagade mig för min pappa som också är lärare berättade han att det var samma trams på 60-talet när han pluggade där.

    Jag slutade och jobbade aldrig som lärare. :-)

  14. Åsa

    Är inte det stora problemet att nästan alla barn mår oerhört dåligt av att gå i skolan? ( Mest på högstadiet men även på låg- och mellanstadiet ) Borde man inte fråga sig varför? Sedan en tid tillbaka har det blivit så att alla måste gå på gymnasiet, hur skoltrötta eller ointresserade de än är av att plugga. Är inte det helt galet? Ungdomarna tappar hoppet om sin framtid av allt tjat om hur viktigt det är att utbilda sig och gå i skolan och få bra betyg.

    Man talar nu om läxhjälp till gymnasister! Kommer man att behöva läxhjälp till högskolestuderande snart? Men med tanke på att det är så lätt att komma in på lärarhögskolan så att ingen nekas, ska det väl inte behövas där.

    Jag har ett barnbarn som går i årskurs nio. Han får aldrig något vettigt svar på sina frågor, varför man måste lära sig olika saker som de sysslar med.

    Svaret är, man måste få godkänt. Varför? Man måste komma in på gymnasiet. Varför? Man måste gå på gymnasiet. Varför? Man kan inte få något arbete om man inte gör det.

    Alla de där svaren är lögner och barnen genomskådar detta. Skolan förmedlar inte sanningen om livet. Skolan hjärntvättar barnen att de inte kommer att klara sig efter skolan. Det är sanslöst. Skolan tar ifrån barnen deras kreativitet och deras naturliga hopp och deras drömmar. Vi vet alla att det finns otaliga exempel på framstående personer som inte har gillat skolan och gått ut med urusla betyg.

    Hela skolsystemet behöver transformeras in i en ny tid. Alla normala barn vill lära sig olika saker. Det hör till utvecklingen. Ångest och rädsla är vad som blir resultatet när inte lärarna har självförtroende och inte berättar sanningen för barnen. Antagligen på grund av deras egen osäkerhet och rädsla.

    Akasha

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.