Självklart bedömer jag och Eva-Maj olika på nationella provet i svenska

Publicerad 17 april, 2010

”Resultatet på de nationella proven i skolan är rena lotteriet” skriver DN  idag och vidare: ”Vissa elever får glädjebetyg medan andra drabbas av en ‘sträng’ rättning” och givetvis uttalar sig utbildningsminister Jan Björklund med ord som ”bedrövligt” och att han inte är förvånad att det förekommer ”fel” i lärarnas ”rättning” men förfasar sig över att det sker i en sådan omfattning.

Till att börja med herr utbildningsminister vill bara korregera dig en smula på en för dig ack så ointressant punkt men den är grundläggande för mig som lärare: Vi lärare rättar inte längre några nationella prov - vi bedömer dem!  Har man inte förstått det så är det svårt att diskutera frågor som denna över huvud taget. Det är nämligen fullkomligt omöjligt att ”rätta” olika typer av kunskapskvaliteter (”eleven har välformulat…”, ”…med stilistisk säkerhet”, ”eleven förmedlar upplevelser istället för radar händelser” osv.) eftersom dessa kan ha lika många ”svar” som det finns elever. Här handlar det om samsyn vad gäller kvaliteterna - snarare än samma typ av rättning.

Nationella provet i svenska är enligt min uppfattning ett mycket bra mått på hur väl eleverna klarat de flesta av kritierierna i ämnet. Eleverna får läsa en mängd olika texter i ett häfte – allt från textutdrag från romaner till tidningsartiklar och krönikor inom ett givet tema. De får också fundera kring häftets olika bilder och illustrationer. Sedan får de under fyra och en halv timme, skriva en egen text – allt från informativa artiklar till debattinlägg och då ingår även att korrekt hänvisa till källorna i texthäftet och göra rättvisande referat. Det är dessa elevtexter vi lärare sedan har i uppdrag att bedöma.

Självklart är det så att jag 35-åriga Filippa Mannerheim, med journalistisk bakgrund bedömer dessa texter på annat sätt än 61-åriga svensklärare Eva-Maj Linderskog i Skara. Jag säger inte att en av oss har rätt. Men att vi inte har någon som helst samsyn i exempelvis vad som är ett ”effektfullt språk” eller hur väl eleven är ”förtrogen med textformen” är väl inte något märkligt. Att tro att vi, endast genom att läsa kritierna, kommer att bedöma på samma sätt är att vara helt blind för hur människan fungerar.

Så istället för att konstruera om proven och förenkla provfrågorna som Skolverket nu har på förslag (förenklingar leder faktiskt nästan alltid till förkantig ytlighet, precis som utbildningsministern så klokt hävdar) så föreslår jag att vi lärare ges möjligheten till likvärdighet. Istället för att ”förenkla”, snäva ned, skapa striktare mallar, kanske det vore läge att satsa en smula på att kvalitetssäkra bedömningen!

Jag är inte ensam i världen om att med trötta ögon efter en hel dags arbete sitta med 32 långa NP-texter en sen fredagskväll och slita mitt hår i förtvivlan. Få är de skolor som ger sina lärare TID för bedömning av nationella prov. Något så självklart egentligen! Istället skall vi försöka bedöma kvaliteten på språk och innehåll litet sådär på en halvtimme här och var mellan lektioner och konferenser. Jag har faktiskt sett ett antal lärare som i smyg sitter på storkonferenserna med provbunten i knät och febrilt försöker beta av proven så gott det nu går. I ärlighetens namn har jag själv vid hela två tillfällen sjukskrivit mig för att alls hinna med – hemskt men sant!

Nog vore det väl ändå vara självklart att alla lärare som har nationella prov borde få minst två dagars lektionsfritt för bedömning, för samtal och diskussion med ämneskollegorna på skolan? DET skulle sannolikt höja likvärdigheten i alla fall ett snäpp.

Vore jag rektor skulle jag dessutom ögona böj skapa fungerande sammarbetsformer för bedömning av nationella prov. Varför inte i samarbete med en annan gymnasieskola? Varför inte en heldag varje termin där man tillsammans med tio andra ämneskollegor kunde få ta ställning till en bunt elevtexter av skiftande kvalitet utifrån kriterierna på nationella provet. Snacka om att det skulle bli givande diskussioner mellan mig och Eva-Maj. Och vilken fantastisk start på en mer likvärdig bedömning.

Det finns liksom inga genvägar. Vill vi ha kvalitet måste vi satsa tid och resurser. Är vi inte beredda att göra det, så föreslår jag kryssfrågeprov som alternativ. De skulle i och för sig inte säga så mycket om elevernas kunskaper och färdigheter. Men proven skulle vara vansinnigt lätträttade och inte avvika särskilt mycket från varandra!

Om det är det som är det allra viktigaste i provkråksången.

Frågan är vad vi väljer!

Filippa Mannerheim

Dela detta med andra:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks

9 kommentarer till “Självklart bedömer jag och Eva-Maj olika på nationella provet i svenska”

  1. Elisabeth

    Just det! Lätträttade prov i svenska språket skulle sannolikt inte leda till någon kunskapsutveckling alls hos eleverna. Iallafall inte av sådana kunskaper som vi är intresserade av att hjälpa dem till.

    Jag har just kontrollrättat några av de där nationella proven åt Skolinspektionen. Det var fasligt lätt i jämförelse med hur det brukar vara i verkligheten! Jag behövde ju ”bara” bedöma texten, med alla de tolkningar av kriterierna som krävs och av vilka du nämner några. Däremot behövde jag inte fundera på hur elevens utveckling skulle främjas i fortsättningen och vilka kommentarer han/hon kunde vara betjänt av i det här läget. (Vilket jag tycker är en förutsättning för att överhuvudtaget genomföra NP. De måste ju GE något till eleven också, om de ska ha något existensberättigande.) Jag behövde heller inte anstränga mig för att inte påverkas ajämförelser med hur den här eleven brukar skriva. Dessutom rättade jag i lugn och ro, utan minsta press.

  2. filippa

    Elisabeth! Det låter helt underbart! :-) Och du har så rätt – feedback är enligt min åsikt så oerhört viktigt. När jag började på min skola blev jag helt chockad över att så många lärare fortfarande ”rättade” uppsatser – alltså satte ur bockar och rättningsmarkörer. Inte en enda kommentar, inte en enda synpunkt om innehåll och form. Hemskt! (Så såg det i och för sig ut när jag gick i skolan men tack och lov tänker vi annorlunda idag.)

    Men en sådan kvalitativ bedömning är det svårt att få tid med! Oerhört tråkigt. Mest för eleverna som faktiskt har rätt till den.

    Så kanske tvingas man sjukskriva sig i år igen (NP i SVA i morgon!!!) för att inte bryta mot sin egen övertygelse om att eleven behöver mer än några hastigt nedplitade rättningsmarkörer i texten..

  3. Maj-Lis

    Ehrmm! NP i SvA? Är du lärare?

  4. Filippa

    Ursäkta Maj-Lis men vad är det du vill säga med din kommentar? Den påminner litet grand om när jag började som lärare som 27-åring, var helt ny på skolan och blev tillrättavisad av en av tantlärarna i svenska: ”Ehrmm…Flicka lilla, det heter inte SVENSKAlärare, det heter SVENSKlärare!!!

    Eller så kan man tänka som Fredrik Lindström: (något som jag själv brukar ha som motto på mina lektioner) Om du begriper vad som menas har budskapet gått fram! Men du kanske inte begrep och då förklarar jag så hjärtans gärna – det jag, med min snabbt ihopplitade kommentar, menade var att jag skulle genomföra nationella provet med mina svenska som andraspråkslever! Fast det var inte riktigt det som blogginlägget handlade om som du vet…

    Och på din fråga: jodå – oroa dig inte! Jag har ett stiligt intyg från lärarhögskolan med stämplar och allt! :-) Tack och lov har jag även andra universitetspoäng, bland annat i journalistik! Duger det?

  5. Om likvärdig bedömning av nationella proven « metabolism

    [...] för bussiga eller vad vi nu kan beskyllas för – bedömning är inte en lätt sak! Läs hela inlägget här! Postat i Betyg och bedömning, Citat, Janis, Skola. Taggar: Dagens skola, Filippa Mannheimer, [...]

  6. frekar06

    http://blogg.aftonbladet.se/frekar06/2010/04/nationella-prov-ett-fiasko

    Detta skrev jag också om på min blogg. Skolinspektionen har äntligen gett mig som kritiker av de nationella proven stöd för min åsikt. De uppfyller inte sitt mest grundläggande syfte, nämligen att hjälpa lärare att göra en likvärdig bedömning, så vad ska vi ha dom till?

    /Frekar06

  7. filippa

    Tycker i och för sig själv att nationella provet (i svenska för min del) är det absolut bästa bedömningsunderlag jag har under elevernas hela tid på gymnasiet. Det är enda gången jag har möjlighet att samla mina elever under FEM timmar och be dem skriva en lång och redogörande text, uttrycka och motivera sina åsikter, argumentera för dem, reflektera, tänka efter, gå ut och bita i ett äpple för att andas litet, hänvisa till källor och även ha tid att bearbeta sin text några gånger. Alltså precis så där som jag själv jobbar som journalist.

    Vanligtvis tillåter mitt snäva schema endast EN timme svenska i veckan x 2 tillfällen för att göra en liknande examinationsuppgift. (Vilket givetvis gör att jag måste snuttifiera undervisningen, skicka med dem uppgiften hem vilket i sin tur resulterar i att de snor grejjer från nätet som jag sedan måste googla fram och besviket konfrontera dem med.)

    Dessutom tycker jag att provet testar dem på majoriteten av kritierierna.

    Så jag är stormnöjd med själva provet, uppgiften, bedömningsmatriser, exempeltexter och allt. Dock är jag inte alls nöjd med förutsättningarna eftersom många av oss inte får tid till diskussion och byten av prov! Och hur likvärdigt blir det då?

  8. frekar06

    Jo, förutsättningarna inför de nationella proven är ett problem och ett av huvudskälen till varför jag inte gillar dom. Vi borde inte bara ha tid att diskutera proven mellan lärare. Man borde också ha tid att diskutera proven med eleverna. Det är nog minst lika viktigt som att man i lärarlaget diskuterar igenom proven. Ett problem här är dock sekretessen kring proven som är mycket besvärande. Jag har inga problem med att man före ett prov har sekretess på det, men efteråt när hela landet skrivit det så förstår jag inte varför vi ska ha sekretess.

    Jag är tacksam för att jag slipper de nationella proven i Samhälle och Religion som är mina ämnen. Å andra sidan kan man ju se det som att jag som lärare då måste sätta ihop någon form av slutprov eller hemtentamen (som jag föredrar) på kursen. /Frekar06

  9. Nätpromenad - Språkmakargatan

    [...] ♦ Jag är ett stort fan av Filippa Mannerheims krönikor. Med vass penna tycker hon till om olika skolfrågor och lyckas alltid slå huvudet på spiken – denna gång om bedömning av de nationella proven. [...]

Kommentera

*

Copyright © DagensSkola.